Välj Station

Motgift.nu Nashville FM [24/7 Nonstop Country Music] -02

lördag 17 januari 2009

Uppland 090117

Som fd ledare för Nationaldemokratiska partiet som fd medlem i nd återger jag denna artikel nedan helt rätt denna gång.Här ser vi skillnaden mellan nd och sd de senare skulle aldrig officiellt angripa staten Israel som nd ledaren gör nedan.Kraven på utfrysning av Israel kommer från judar t ex Helle Klein och Naomi Klein m fl.Glöm inte föreningen Judar för fred Israel är delat,splittrat på kanske runt hälften vill ha fred men den övriga kanske hälften vill ha krig.
Detta är ingen reklam för nd bara den krassa sanningen dessvärre.jag var emot utbrytningen nd har stöd av ett fåtal riksdagsvalet gav 3000 röster vi ska enas i ett nationellt och demokratiskt parti och det ska vara det största.Alla partier och organisationer har en del bra saker och åsikter men även sånt man inte kan ställa upp på.Även de mest radikala grupper kan även de skriva väldigt slagkraftiga texter men att hylla Hitler osv går inte hem i de breda lagren det skrämmer bort 98% av väljarna.


Israel bryter mot folkrätten – i 18 dagar men också i 40 år

Marc Abramsson
13 januari 2009
Israels hittills 18 dygn långa angreppskrig på ett inringat och ockuperat Gaza är ett tveklöst brott mot folkrätten och krigets lagar. Det må vara en avlägsen konflikt mellan två semitiska folk, men vi kan inte stilla åse när konflikten övergår i folkmord.
Nationaldemokraternas politik bygger på etniska rättigheter. Vi anser att varje folk har rättigheter, precis som individer. Dessa principer ger de bästa förutsättningarna för en fredlig samvaro grannar emellan. En av de viktigaste rättigheterna är rätten till ett eget land.
Under lång tid har Nationaldemo- kraterna undvikit att ta ställning i den med jämna mellanrum uppblossande konflikten mellan de semitiska folkslagen i den forna kolonin Palestina, eftersom vi inte ansett att det är vår sak att sätta oss till doms över deras konflikt. Israels senaste övergrepp är dock så flagranta och berör Nationaldemokraternas viktigaste principer, att denna konflikt kommit att beröra oss alla.När Israel nu startat det som kommer att gå till historien som det sjunde Mellanösternkriget, så gör man det genom att bryta alla internationella överenskommelser som reglerar vad som är tillåtet i en sådan konflikt.En av de viktigaste principerna är den om proportionalitet – att vedergällningen ska stå i proportion till det angrepp man utsatts för. När Israel angriper Gaza-remsan, ett till ytan mycket litet men väldigt tätbefolkat område helt utan några egentliga militära mål, med flyg, pansar och artilleri, är det i förväg uppenbart att hundratals civila kommer att dödas, nästan direkt. Det är också rent folkrättsligt uppenbart att de 100 ton bomber som Israel släppte under de första 9 timmarnas flyganfall och som mördade över 200 palestinier inte kan anses som proportionerligt mot de 32 liv som hela 7 års Hamas-raketer krävt. Trots den inledande humanitära katastrofen så slutade inte Israels vedergällning där, utan ytterligare 700 palestinska liv krävdes de efterföljande 18 dygnen.Israel har stängt in 1,5 miljoner människor i Gaza i 40 år.
Israel har dessutom underlåtit att hjälpa skadade och sjuka och försvårat för Röda korset att göra detta, något som Röda korset vill dra Israel inför FN för. FN:s av Israel tillåtna konvoj med humanitär hjälp har också beskjutits av israeliskt pansar, och FN-hjälparbetare har dödats i Gaza. Detta går heller inte att motivera med hänsyn till svåra strider, för det finns varken pansar, flyg eller artilleri som möter den israeliska krigsmakten, enbart människor med enkla handeldvapen.
Det mest flagranta är dock att Israel låtsas som om Gaza-remsan skulle vara någon slags suverän statsbildning som man gått i krig mot. Gaza är en pytteliten ökenremsa dit Israel föst samman 1,5 miljoner palestinier, människor man drivit bort från sina hem, samtidigt som ytterligare uppåt en miljon flytt till andra länder.Under 40 år har Gaza varit som ett gigantiskt utomhusfängelse, som omgärdats med en hög betongmur och där alla gränser övervakas av israeliska soldater som misstänksamt letar igenom varenda ficka och plastpåse. Övergångarna stängs godtyckligt av Israel, transporter av förnödenheter och bränsle stoppas helt under långa perioder. Palestinierna har fått gräva tunnlar för att över huvud taget kunna smuggla in en och annan get från Egypten. Massarresteringar och rapporter om tortyr av misstänkta är inte ovanliga. Detta späckas med regelbundna räder där israeliska soldater utför en brutal ”husrannsakan” och slår sönder någons hem, och var och varannan dag exploderar en israelisk missil som riktats mot någon misstänkt Hamasledares tillhåll eller bil, vilket ofta medför att även civila stryker med.Det är ingen underdrift när Vatikanens justitie- och fredsminister, kardinal Renato Martino, beskriver Gaza som ett enda stort koncentrationsläger.Minst 900 människor har dött i Israels bombräder de senaste dagarna.
Under de senaste åren av så kallat självstyre har alla palestiniernas kommunikationsmöjligheter styrts och kontrollerats av Israel, liksom tullinkomsterna och i praktiken hela den palestinska myndighetens ekonomi. Man har inte ens kunnat ta ut den egna skatten, utan alla inkomster har gått via israeliska banker, och Israel har återkommande kunnat utpressa den palestinska myndigheten genom att inte betala ut löner till offentligt anställda eller helt frysa inne den palestinska myndighetens egna pengar. Det palestinska självstyret har inte varit annat än ett palestinskt administrerande av en hänsynslös och brutal israelisk ockupation.Vilka vägar har palestinierna att utöva ett motstånd mot ockupationen på, för att få tillbaka sitt land och sin frihet? Vem tycker att det verkar trovärdigt eller rimligt att ett folk vackert och snällt skall hållas ockuperat och i praktiken fängslat i årtionden, i hopp om ockupationsmakten framtida välvilja?Bilden talar för sig själv...
Israels officiella linje är att bombardemanget av Gaza City visserligen kommer att skapa mera hat och vilja till vedergällning, men att det inte kommer att spela någon roll när man slagit sönder själva möjligheterna till vedergällning.Men hur ska man förhindra vedergällning från 1,5 miljoner hunsade och svältande människor som inte längre har något att förlora? Så länge det finns en palestinier i livet kommer denne att kunna ta första bästa brödkniv och utkräva hämnd, något som förmodligen är vida effektivare än de raketer som skickas iväg och som mestadels hamnar ute i öknen.En del israeler hänvisar till uttalanden om att Hamas vill förinta Israel och kasta alla judar i havet. Det finns säkert många som tycker så med tanke på de mord, tortyr och förtryck man utsatts för i 40 år. Motsvarande strömningar finns även på den israeliska sidan, med partier i Knesset som till och med förespråkar ett Storisrael, det vill säga att man ska återerövra de historiska gränser man anser att Israel haft, och som sträcker sig ända ner till Eufrat och Tigris.Israel har hittills bara förlorat en handfull soldater i attackerna, de flesta skjutna av sina egna.
Inte desto mindre inser bevisligen det palestinska ledarskapet att utrotning av den ena eller andra sidan inte är en framkomlig väg. Därför har till att börja med PLO satt sig ner i samtal med Israel, i åratal. Tyvärr har det inte lett till en tvåstatslösning, utan bara till att man fått bli administratörer åt Israels ockupation.På grund av den hopplösa situationen har Hamas fått allt större stöd i Palestina på senare år. Det är en organisation som till skillnad från Fatah vägrat finna sig i återkommande blockerade gränsövergångar, israeliskt luft- och sjöherravälde, återkommande totala blockader mot mat och drivmedel, och svarat med små nålstick i form av hemmabyggda raketer och självmordsbombare. Hamas vilar på såväl politisk islam som palestinsk nationalism och bedriver en socialt ansvarstagande politik med insatser för de svaga i samhället. Att titulera Hamas som nationalistiskt med socialt patos för den egna befolkningen är ingen överdrift. Fatah har efter Arafats bortgång kommit att mer och mer karaktäriseras av korruption och undfallenhet mot den israeliska ockupationsmakten. Fatah har dessutom tillämpat en utförsäljning av den egna suveräniteten för organisationsledningens egen vinning de senaste åren och en ihålig marxistisk retorik har ersatt befrielsekampen. Det är inte konstigt att Fatah förlorade valet med tanke på palestiniernas prekära situation.Det intressanta är dock att även Hamas, efter att de tagit kontrollen över Gaza och därmed verkställt valresultatet, sökt vapenvila med Israel – trots sin kompromisslösa retorik – och faktiskt hållit den under nästan sex månader.Ju mera desperat situationen blev, desto mera populära blev Hamas, som inte bara besköt Israel, utan byggde även daghem och tog hand om de behövande.
Förhoppningarna om en lösning grusades tyvärr snabbt. Svaret från Israel blev att man inte bara vägrade att tala med palestiniernas folkvalda regering, utan valde den uttalade strategin att totalt isolera Palestina, samtidigt som man ägnade sig åt att lönnmörda palestinska politiker. En tredjedel av den palestinska regeringen sitter fortfarande i israeliska fängelser.Den israeliska ”återhållsamheten”, som en del judiska debattörer slår sig för bröstet med, är i det ljuset inte mer än ett illa valt skämt.Det är svårt eller omöjligt för någon att förklara hur de tusentals palestinier som nu förlorar bröder, systrar, fäder eller mödrar på något sätt skall bli mindre fientliga mot Israel nu, än före denna massaker. Att blint vedergälla utan något uppnåeligt mål är dessutom ytterligare ett solklart brott mot folkrätten. Så länge det palestinska folket finns kvar och är under ockupation kommer de givetvis fortsätta sin kamp.Nationaldemokraterna förespråkar därför en tvåstatslösning där Israel och Palestina blir två fullvärdiga suveräna stater enligt de 1967 års gällande gränserna. Detta innan Israels erövring av östra Jerusalem, Västbanken och Gaza. Vi kräver att Israel slutar att bryta mot FN-resolution nummer 242 från 1967 och återlämnar den mark som det året ockuperades.Nationaldemokraterna är knappast några varma anhängare av politisk islam, men däremot är vi anhängare av principen att varje folk skall få ha rätten att själv bestämma vilket politiskt system de själva vill ha. Om palestinierna väljer Hamas är det deras beslut och inget som omvärlden skall underkänna, lika lite som när Österrike valde FPÖ och råkade ut för hot om sanktioner och fördömanden – inte minst från Israels sida.Hizbollah i Libanon gillar inte heller Israel, men de har en egen stat att vara rädda om. Palestinierna har inget att förlora.
Tvärtom är vi övertygade om att när regimen i ett land får ta det fulla ansvaret för sin nation, så blir man avsevärt mindre angelägen att utsätta sig för faror. Libanon är ett lysande exempel på detta, där Hizbollah visserligen hatar Israel och ger dem på pumpen när Israel attackerar in på libanesisk mark, men som nu till och med avstår från solidaritetshandlingar med palestinierna, så länge man själva får vara i fred. Man har fått något att förlora.En analys av situationen och Nationaldemokraternas moraliska principer för en fredlig samvaro mellan olika folk leder otvetydigt till dessa ställningstaganden:• Nationaldemokraterna fördömer de brott mot folkrätten som Israel begått i 40 år med ockupation och annekteringar, de 150 bosättningar på ockuperad mark, oproportionellt våld i samband med vedergällningar och de umbäranden Israel utsatt civilbefolkningen i Gaza och Västbanken för.• Nationaldemokraterna erkänner Israels rätt till suveränitet och säkerhet, men kan omöjligt anse att ett av världens militärt starkaste länder, som dessutom har en omfattande militärallians med USA som förser Israel med såväl pengar som ytterligare vapen, kan anses sin existens vara hotad av de utfattiga palestinierna med hemmabyggda raketer och lätta handelvapen.• Nationaldemokraterna kräver att Sverige fördömer den senaste tidens oproportionerliga israeliska våldet som ett tveklöst brott mot folkrättens proportionalitetsprincip i fråga om vedergällningar, i fråga om kravet på tydligt uppnåbart mål med vedergällningen, samt att alla andra vägar är uttömda. Sverige måste även erkänna palestiniernas rätt till en militär kapacitet att kunna försvara sin territoriella integritet med, precis som alla andra stater. • Nationaldemokraterna anser att om Israel haft för avsikt att efterleva 1967 års gränser och uppnå en rättvis fred med Palestina har man under lång tid förfogat över alla militära och ekonomiska resurser för att uppnå detta, helt utan krångel och tramsande. Denna process hade kunnat sopa undan grogrunden för terrorism extremism, självmordsbombare och raketer. Dessutom skulle det ge Israel en betydligt bättra situation att hävda sin rätt till självförsvar om Israel angreps. FN skulle dessutom säkert ställa upp med trupper för att övervaka den gränsen, så hur skulle en palestinsk stat kunna hota Israel?

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Lämna din kommentar vårda språket!
Jag ska godkänna först mvh