Välj Station

Motgift.nu Nashville FM [24/7 Nonstop Country Music] -02

lördag 30 maj 2009

Sollentunas historia

Sollentuna

Korta fakta
Geografiskt belägen norr om Stockholm.

Invånare år 2009: 62 097
år 2003: 58 865

Yta: 53 km2


Om kommunen
Troligen är det Tunagården vid Skillinge som gav namnet Sollentuna. Eftersom området var låglänt och sankt lät man skilja detta Tuna gentemot andra med tillnamnet soll som syftar på sankigt och sumpigt. Namnet kommer från det gamla namnet solland som utgjorde ett hundrare.

Vikingarna kom in i det som nu är Edviken och där landet lastades båtarna så att man kunde dra dem på stockar mot Uppsala, här vid omlastningsplatserna blev det handel. I kommunvapnet ser man tre vikingaskepp med stockar som skeppen rullades på mellan sjölederna. Vid Edsbacka har det funnits en viktig handelsplats. Många hundra år senare, 1521, samlade Gustav Vasa en här med dalkarlar, upplänningar i Rotebro och tågade mot Stockholm ...

Vid 1700-talets början tillhörde nästan all mark de två stora godsen, Edsberga och Sollentunaholm. Det var många torp och bondgårdar som hörde till dessa gods, men invånarantalet i kommunen var bara 1290 i början av 1900-talet - innan byggstart för egna hem och liknande.

Sollentuna är en av de fornminnestätaste kommunerna i landet. Många är fortfarande dolda och övervuxna men andra ser man tydligt. Man tror att det låg en stormansgård i Skillinge, vid Sollentuna kyrka. Detta gamla Tuna, har gett kommunen sitt namn. Det finns en stor runsten i Rösjöskogen, en annan vid Skillingeberget, i närheten av golfbanan. I engelska parken i Edsviken finns ett gravfält från järnåldern med 114 gravar, i samband med byggandet av Häggviksleden grävdes det fram flera äldre boplatser. Två fornborgar finns en i Rotsunda och en i Sjöberg.

Se www.sollentuna.se



Att uppleva
Bergendal, Edsbacka krog, Edsberg, Edsviken, Edsviks Konst och Kultur, Gustav Vasa, Hersby, Järvafältet, Klasroskolan, Kung Agne, Kungshögen, Landnora kvarn, Lasse-Maja, Maratonstenen, Norrviken, Rotebro, Rotsunda, Skillinge-Tuna, Sollentuna kyrka, Sollentunaholm, Sten Sture, Stockholm maraton



Edsbergs slott
Slottet uppfördes på 1760-talet och ägs idag av kommunen. Det finns en festvåning som går att hyra för den som vill. Det fanns ett slott här även innan, det byggdes på 1640-talet och hade ägts och brukats av generationer Oxenstierna. 1757 köpte Thure Gustaf Rudbeck godset och rev det gamla slottet och byggde nytt. Ätten Rudbeck sålde till kommunen i mitten av 1950-talet.
I slottets gamla stallbyggnader och andra ekonomibyggnader finns sedan 1996 galleriet Edsviks Konst och Kultur.

Edsberg ligger längs den under vikingatiden viktiga handelsvägen från Östersjön till städerna i Mälaren och Uppsala. Här hölls Edsbacka marknad som hade stor betydelse även på medeltiden och framöver.


Edsbacka krog
Edsbacka krog är den enda restaurang i Sverige som har två stjärnor i Guide Michelin. Krog har det dock varit länge, ända sedan 1626, då Edsbacka fick krogrättigheter av Gustav II Adolf. 1633 utfärdades gästgiveristadga för Edsbacka krog., därmed var det inte bara mat utan även logi, skjutshästar och vagnar. 1852 stängdes krogen på myndighetens begäran, sprit fick inte serveras mer! Den gamla krogen blev småskola, mellan 1872 och 1893, sedan blev det bostäder under ett antal år. 1983 öppnade den nuvarande krogen.

Klasroskolan
är numera ett museum, det är Sollentunas äldsta skola, från 1804. Skolan byggdes på initiativ av baron Rudbeck, som ägde Edsberga. Han bekostade givetvis skolan också. Namnet kom till då skolan skänktes till kommunen av dåvarande ägaren till Edsbacka som ville att skolan skulle döpas efter hans far, som hette Claes Rudbeck.
Här bedrev man undervisning enligt Lancastermetoden, dvs äldre elever undervisade de yngre. Detta var ett effektivt sätt, då en lärare kunde sprida kunskap till många elever, eftersom han hade hjälplärare i form av andra elever.


Sollentuna kyrka
Kyrkan ligger i Norrviken och är ursprungligen från 1100-talet, även om nuvarande utseendet är från 1600-talet. Här finns väggmålningar av Albertus Pictor och ett altarskåp av stockholmsmästaren Jordan Målare.
Kyrkan ligger på Tunagårdens mark och har uppsikt över vattenleden som var viktig när den byggdes på 1100-talet. Troligen var den byggd både som kyrka och för försvar.


Sollentunaholm
När kyrkan var byggd etablerades en kyrkby runt kyrkan, bl a övergavs det gamla Tuna och stormännen flyttade till kyrkan. På 1600-talet när herrgården Sollentunaholms skulle uppföras försvann kyrkbyn och ersattes med säteriet.
Sollentunaholms säteri uppfördes efter att landshövding Johan Berndes på 1640-talet köpt Sollentuna kyrkby, Kista och Skillinge. Vid sidan om Edsberg var Sollentunaholm det mest betydande säteriet i Sollentuna. 1732 brann säteriet men byggdes upp igen. 1880 brann det än en gång och efter det köpte Stockholms Norra Jästaktiebolag området och byggde den Jästfabrik som fortfarande ligger där.


Hersby
Hersby beboddes redan på folkvandringstid (440-550 e Kr) och har varit bebodd sedan dess. Hersby var en stormansgård, en hövdingaby, ordet hersby kommer från det fornnordiska ordet hersir, vilket betyder hövding.
1936 köpte kommunen gården som då fanns kvar i bruk och skapade en hembygdsgård, man flyttade även hit byggnader från andra delar av Sollentuna. Gården ger nu en bra bild över en svensk bondgård under självhushållets tid.


Kungshögen
Strax norr om Hersby, söder om Sollentuna centrum, finns en stormanshög, Kung Agnes hög. Snorre Sturlasson berättar i Ynglingasagan om Agne, kung av Uppsalaslätten. Vid resa i Österled lär han ha kidnappat kungadottern Skjarlf för att gifta sig med. Under hemresan övernattade de "på östsidan av Törn, väster om Stocksund" (Helgeandsholmen? eller Edsvikens strand?), där lär Skjarlf överbemannat och dräpt Agne.
Inte vet man om det är Kung Agne i högen, det kanske är en hövding från Hersby istället - Kung Agne kanske inte ens existerat ... Kungshögen ligger ju i ett av de fyra gravfält som omger Hersby.


Landsnora kvarn
Vid Landsnoravägen, på Edsvikens nordöstra strand, ligger vattenkvarnen som är mer än 300 år, men fortfarande brukas några gånger om året då hembygdsföreningen mal säd här. Kvarnen är Sollentunas äldsta byggnad, näst kyrkan. Den byggdes strax innan Edsbacka krog på 1620-talet av samme man som startade krogen. Siste man som nyttjade kvarnen kommersiellt in på 1950-talet.
Kvarnbäcken var vattenvägen mellan Edsviken och Rösjön och användes som vinterväg mellan Stockholm och Roslagen ända till mitten av 1800-talet.

Här finns en norrinnande källa!


Bergendal
Sedan 1948 är Bergendal TCOs kursgård. Ragnar Liljenroth, tändstickskungen köpte och byggde herrgården 1910. Här bodde han med fru, barn och tjänare. På 1600-talet låg här torpet Snickartorp, det hörde under Kummelby gård som i sin tur lydde under Edsbergs säteri. Namnet ändrades runt år 1800 till Bergendal.

Rotebro
Skogen norr om sundet mellan Norrviken och Edssjön kallades Rotskogen, eller Rotan. På slätten ner mot sundet fanns en by som hade namnet Rotsunda, likväl som sundet hette Rotsundet. Den bro, som byggdes över sundet fick följaktligen namnet Rotebro. Idag är det inte så mycket kvar av sundet, det är mer än en bäck och bron är gjord i sten.
Norr om sundet, vid fornborgen samlade Sten sture d ä sina trupper inför slaget på Brunkeberg 1471 och 1497 utkämpades här slaget vid Rotebro mot danskarna. Slaget utkämpades delvis i den sankmark som idag är utfylld och idrottsplats, kärret kom att heta Jutekärret. Gustav Vasa samlade sitt folk här inför intåget i Stockholm 1521.

I Rotebro gästgiveri som etablerades i mitten av 1600-talet höll Sollentuna härad ting. Här dömdes Lassa-Maja 1813 för kyrkstöld till 40 par spö, uppenbar kyrkoplikt och livstids fästning.

1866 öppnade järnvägen och därmed ansåg härandet att gästgiveriet inte längre behövdes. Det dröjdes dock till 1915 innan Rotebro miste sitt gästgiveri och suparställe. Gästgiveriet brann 1971 och finns därmed inte kvar.

Moberg forts

Flashback Forum > Samhälle > Integration och invandring > Integration och invandring [arkiverad version] > Om svenska kulturen

--------------------------------------------------------------------------------
handdatorVisa fullständig version : Om svenska kulturen


--------------------------------------------------------------------------------

invandraren (old)2000-07-11, 11:55
Vad är svenska kultur? Det har inte hänt mycket under historiens gång fram till nittonhundratalet. Det var ingen som ville erövra eller beskatta en kallt, fattigt, barbariskt land. Inga revolutioner, inga upprop. Det har inte hänt mycket i musiken, man förstår knappt en 100 år gammal poet, inga större konstnärer, det finns ingen alkohol eller riktigt matkultur.

De flesta svenskar vet väldigt lite om landets historia. Det låter konstigt om man citerar en poet i diskussioner. Svenskarna läser väldigt litet jämfört med andra länder i Europa.

Däremot finns den moderna kulturen: att inte kasta avfall på gatan, att vara ledande i pop kulturen.

--------------------------------------------------------------------------------

Bjørn Stærk (old)2000-07-11, 13:29
Ey, dere svensker har iallefall laget bra musikk og filmer de siste 100 årene. Vi nordmenn har ikke engang det.
Vi har bare Aqua-Lene og A-Ha, (som jeg til gjengjeld er ganske stolt av.)

Men nå er vi jo alle amerikanere allikevel, så ..

- Beorn

--------------------------------------------------------------------------------

2000-07-11, 23:11
Vilhelm Mobergs "Svensk strävan"
Sverige är vårt, det är sex och en kvarts miljoner levande svenskars land. Men det är även de dödas land, deras som byggt upp det åt oss från början och lämnat oss sitt verk att förvalta och förkovra. De döda är åtskilliga miljoner flera än vi. De har mycket att säga oss nu, och vi är skyldiga att lyssna till dem. Vi lyssnar till dem genom att minnas vad de uträttat och genom att värdesätta deras strävan. De kan inte mera värja sitt verk. Det åligger oss.

Någon gudomlig rätt till ett visst landområde, någon rätt i och för sig att besitta ett visst land från begynnelsen och intill änden, gives naturligtvis icke åt vårt folk. Den rätten är något som skall förtjänas, som skall förvärvas av varje folk.

Svenskarna har förvärvat sig rätten till sitt land.

Sverige är vårt sedan årtusenden med odlarens och brukarens självklara rätt, genom fädernas offer i blod, genom den särpräglade kultur, som har skapats här.

Vad Sverige idag är, det har döda och levande svenskar gjort det till, och ingen annan. Sverige är idag vårt genom svensk strävan. De levande svenskarnas uppgift är att bevara det och förkovra det genom att fortsätta denna strävan - på frihetens grund. Vi är ett litet folk, men vi har ett stort land att bo i. Se på Europa-kartan!

Vårt land brer vida ut sig i världsdelen. Men vi är de få, de ensamma stugornas folk, och även om vi numera delvis bor i städer så är vi dock någon gång komna från bönders, torpares, backstugesittares stugor. I ensamheten i stora ödsliga skogar har svensk folksjäl danats genom tusendena år. Brottningen med stenen och stubben när åkern bröts har gett oss krafter, andliga och kroppsliga. Och starkt motstånd utvecklar starka krafter. Så har detta lands skog och mark präglat oss, givit oss det egnaste, upprinnelsens källa till vår folkstyrka, den ensamme skogsbons stolthet och frisinne och den sege odlarens ihållighet.

Det verkligt svenska är sålunda ursprunget - vår växtplats. Det är för mig den barndomens jord där jag sprang barfota något dussin somrar, och kände enrisbuskens barr under fötterna. Barndomens mark, det är vårens allt ljusare kvällar med morkullsflykt över stugbacken, och tranornas skrik från kärret. Det är sommarens solvärmda bäck med sitt ljumma vatten plaskande kring barnaben med sårskorpor på knäna. Det är höstens röda lingontuvor och det nedfallna äpplet i dagg-gräset en klar morgon. Det är vinterns snödrivor vid farstubron. Det är iskanornas kälkbacke. Det är några barn i en gråmosses lavstuga på skogsbacken en enslig kväll i skymningen. Far är på regementsmötet, mor på dagsverke uppe i Roten. Barnen sitter vid stugans fönster och trycker sina näsor platta emot glaset. Finns det inte någon där nere på vägen?

Det är fattigdom - men en stolt fattigdom, som hjälper sig själv till livets tillräckliga uppehälle, till det grova, men mustiga dagliga brödet från rågen på åkerlappen kring stugan. Det är sund och fri barnaväxt, som den vilda örtens mellan enbuskarna i hagen. Det är frid och trygghet i ett fredligt land, där barnen föds fria av fria föräldrar . Ett land där också de minsta backstugornas barn får pröva sina möjligheter av alla slag så långt deras krafter räcker till. Ett land där var ock en får växa efter sin egen art. Detta är det egna, det som aldrig skall låta sig utbyta mot något främmande. Detta är roten och blodsbandet, min andliga arvslott som jag har att föra orörd vidare åt mina egna barn. Detta är för mig det svenska, det omistliga.

Vilhelm Moberg

--------------------------------------------------------------------------------

invandraren (old)2000-07-12, 13:23
Det var bra!

--------------------------------------------------------------------------------

Bärsärk (old)2000-07-13, 20:35
Mycket bra!

--------------------------------------------------------------------------------

:-) (old)2000-07-20, 01:00
Vad har allt detta med invandringspolitik att göra?

--------------------------------------------------------------------------------

Carl (old)2000-08-14, 01:00
Invandraren ingen bryr sig om vad en svarting tycker.Skit i våran kultur och beställ biljett hem istället.Blattejävel.....

--------------------------------------------------------------------------------

vBulletin v3.5.4, Copyright ©2000-2009, Jelsoft Enterprises Ltd.

Vilhelm Moberg

Sverige

Idag är de flesta i Sverige antinazister, självklart. Mindre självklart var det att öppet ta ställning mot nazismen på den tid Hitler och nazi-Tyskland var en maktfaktor. En som var antinazist redan då är författaren Vilhelm Moberg, med sin bok "Rid i natt!".

En annan av Vilhelm Mobergs böcker var "Svensk strävan", utgiven 1941. Några citat:




--------------------------------------------------------------------------------


"Sverige är vårt, det är sex och en kvarts miljoner levande svenskars land. Men det är även de dödas land, deras som byggt upp det år oss från början och lämnat oss sitt verk att förvalta och förkovra. De döda är åtskilliga millioner flera än vi. De har mycket att säga oss nu, och vi är skyldiga att lyssna till dem. Vi lyssnar till dem genom att minnas vad de uträttat och genom att värdesätta deras strävan. De kan icke mera värja sitt verk. Det åligger oss.

Någon gudomlig rätt till ett visst landområde, någon rätt i och för sig att besitta ett visst land från begynnelsen och intill änden, gives naturligtvis icke åt vårt folk. Den rätten är någonting som skall förtjänas, som skall förvärvas av varje folk.

Svenskarna har förvärvat sig rätten till sitt land.

Sverige är vårt sedan årtusenden med odlarens och brukarens självklara rätt, genom fädernas offer i blod, genom den särpräglade kultur, som har skapats här.

Vad Sverige idag är, det har döda och levande svenskar gjort det till, och ingen annan. Sverige är idag vårt genom svensk strävan. De levande svenskarnas uppgift är att bevara det och förkovra det genom att fortsätta denna strävan - på frihetens grund. Vi är ett litet folk, men vi har ett stort land att bo i. Se på Europa-kartan!

Vårt land brer vid ut sig i världsdelen. Men vi är de få, de ensamma stugornas folk, och även om vi numera delvis bor i städer så är vi dock någon gång komna från bönders, torpares, backstugesittares stugor. I ensamheten i stora ödsliga skogar har svensk folksjäl danats genom tusendena år. Brottningen med stenen och stubben när åkern bröts har gett oss krafter, andliga och kroppsliga. Och starkt motstånd utvecklar starka krafter. Så har detta lands skog och mark präglat oss, givit oss det egnaste, upprinnelsens källa till vår folkkyrka, den ensamme skogsbons stolthet och frihetssinne och den sege odlarens uthållighet. Det verkligt svenska är sålunda ursprunget - vår växtplats. Det är för mig den barndomens jord där jag sprang barfota något dussin somrar, och kände enrisbuskens barr under fötterna. Barndomens mark, det är vårens allt ljusare kvällar med morkullsflykt över stugbacken, och tranornas skrik från kärret. Det är sommarens solvärmda bäck med sitt ljumma vatten plaskande kring barnaben med sårskorpor på knäna. Det är höstens röda lingontuvor och det nedfallna äpplet i dagg-gräset en klar morgon. Det är vinterns snödrivor vid farstubron. Det är iskanornas kälkbacke."




--------------------------------------------------------------------------------

Mobil telefoni

1 Historik
1.1 Celler
2 Mobilnätet
2.1 Mobilstationen
2.2 Basstationen
2.3 Mobilväxeln
3 Betalningsmodeller
4 Mobiltelefonisystemen
4.1 Historik
4.1.1 MTA
4.1.2 MTB
4.1.3 MTC (NMT)
4.1.4 MTD
4.1.5 NMT (MTC)
4.1.6 GSM
4.1.7 3G
4.1.8 4G
4.2 Elektromagnetiska fält
4.3 Tillverkare av mobiltelefoner
5 Se även
6 Källor
7 Litteratur
8 Externa länkar



Historik [redigera]
Trådlösa kommunikationssystem har sedan 1940-talet varit eftertraktade, inte minst bland utryckningsväsendet (polis, brandkår, etc.) samt av militären, även om systemen var mer av radiokaraktär. Det land som utvecklade det allra första mobiltelefonisystemet var Sverige år 1956. Men det skulle dröja ända till 1980-talet innan tekniken var mogen nog att införas.


Celler [redigera]
Introduktionen av mobiltelefonin och den tekniska lösningen bör främst tillskrivas uppdelningen av geografiska områden i celler, något som härrör från amerikanska bolaget AT&T. När landskapet uppdelas i celler behöver inte sändaren i basstationen ha stor effekt, och olika sändare på skilda platser kan återanvända samma frekvens utan att konflikter uppstår. Tankesättet om uppdelning i celler fanns redan på 1950-talet, men med modern halvledarelektronik har denna idé kunnat realiseras.

Roaming kallas den teknik som ursprungligen tillät en användare att röra sig från en cell till en annan, så småningom från en växel till en annan. Sedan början av 1990-talet används termen för att tillåta användare med olika mobilsystem (exempelvis besökare i andra länder) använda sig av landets egna mobilsystem. De nackdelar roaming förde med sig och den komplexitet som fanns mellan de olika systemen, bidrog till att CEPT år 1980 tilldelade två block i 900 MHz-området för en gemensam europeisk mobiltelefonistandard. Varje block hade bredden 250 MHz.


Mobilnätet [redigera]
I det mobila nätet finns i huvudsak komponenterna mobilstation (MS), basstation (BTS) och en mobilväxel (MSC). Mobilstationen kommunicerar med basstationen via ett luftgränssnitt (radiolänk). Det är de elektromagnetiska vågorna som överför informationen i luftgränssnittet. Basstationen kommunicerar med MSC-växeln via ett varierande gränssnitt (radiolänk, koppar- eller optokabel).


Mobilstationen [redigera]
Den mobila stationen består av en terminal (mobiltelefon) och ett abonnentkort, s.k. "subscriber identity module" (SIM). Det är kortet som innehåller telefonitjänsten, det vill säga användaren kan sätta in kortet i en annan terminal och samtala som vanligt.

Varje terminal kan identifieras med ett unikt nummer, s.k. international mobile equipment identity (IMEI). Även SIM-kortet har ett liknande nummer, international mobile subscriber identity (IMSI), vilken kan användas för att identifiera abonnenten. Talen IMEI och IMSI är oberoende av varandra. Med hjälp av dessa identiteter kan mobilstationen representera och verka som en personlig mobilitet. SIM-kortet innehåller ofta funktioner som skyddar från att utomstående använder kortet samt begränsar terminalens användning till ett visst kort.


Basstationen [redigera]

En basstation för mobiltelefoniBasstationen fungerar via två delsystem: bassändarstationen base transceiver station (BTS) samt kontroller bas station controller (BSC).

Det är basstationen som tar emot signaler från mobilstationen. På landsbygden krävs många sådana stationer, och eftersom inte alla utnyttjas till fullo krävs att denna utrustning är tillförlitlig och ekonomisk.

Basstationkontrollern har hand om utdelning av frekvenser (frekvenshopp), handover och så vidare.


Mobilväxeln [redigera]
Mobilväxeln fungerar ungefär som den ordinära växeln i det fasta telefonnätet. Denna växel ombesörjer samtalen och leder det till rätt destination.


Betalningsmodeller [redigera]
Det finns två huvudsakliga betalningsmodeller, kontantkort och abonnemang.

Det är svårt att ta reda på precis hur mycket ens samtal kostar när man ringer med sin mobiltelefon från utlandet. Det finns flera orsaker; operatörerna anger priserna i olika valutor och ofta utgör en extra avgift, och det är inte alltid denna anges.


Mobiltelefonisystemen [redigera]

Mobiltelefon från SamsungEn mobiltelefon är en bärbar trådlös apparat för mobiltelefoni. Enheten är oftast handhållen och innehåller funktioner för textmeddelanden (SMS), talsamtal, och numera i och med 3G; videosamtal. Mobiltelefoner räknas inte som direkt anslutna till det fasta telenätet eftersom mycket av trafiken sker inom respektive operatörs egna nät.


Historik [redigera]

MTA [redigera]
Det första mobiltelefonisystemet dök i Sverige upp 1956 och kallades MTA (MobilTelefonisystem version A). Antalet abonnenter var mycket lågt och uppgick i Sverige till några hundra. Det fanns tre basstationer, belägna i Stockholm, Göteborg och Malmö. Mobiltelefonerna hade manuellt kopplade växlar, det vill säga en telefonist kopplade samtalet vidare till det fasta telefonnätet. Apparaternas tyngd, volym och strömbehov gjorde att de måste monteras i en bil, varför de ofta även kallades "biltelefoner". Den huvudsakliga benämningen blev dock ”Mobiltelefon” som fortfarande används även för dagens ficktelefoner.


MTB [redigera]
På 1960-talet kom systemet MTB (MobilTelefonisystem version B) och abonnentskaran ökade till några tusen.


MTC (NMT) [redigera]
MTC (MobilTelefonisystem version C) var en uppgradering och utbyggnad av MTB. Man hade emellertid för höga planer för automatiseringen för MTC som tidens teknik inte kunde infria på ett smidigt sätt. Den lades därför i malpåse och istället lanserades MTD. MTC blev så småningom NMT (1981), världens första helautomatiska mobiltelefonisystem.


MTD [redigera]
Huvudartikel Mobilelefonisystem D
MTD (MobilTelefonisystem version D) var det sista manuellt kopplade analoga nätet för mobiltelefoni. Systemet togs ur bruk för allmänheten då NMT infördes, och plockades ner av Televerket. Motsvarande system som drevs av Comviq övertogs av Sveriges Radios lokalradiostationer för att användas som återgång, det vill säga återsändning av programljud samt teknikerkommunikation mellan studio/kontrollrum och OB-reportrar. Vissa problem uppstod ibland eftersom basstationerna inte var byggda för kontinuerlig drift, men dessa problem var små och man lärde sig snart hantera dem.


NMT (MTC) [redigera]
Huvudartikel Nordisk mobiltelefoni
NMT-systemet (Nordiskt Mobiltelefonsystem) infördes 1981 och omfattade först frekvensområdet 450 MHz, senare utökat med 900 MHz-bandet för att öka kapaciteten. Det rörde sig dock om två separata system, några "dual-band"-telefoner fanns inte. NMT-systemet användes av de nordiska länderna, Saudi-Arabien, Holland, Schweiz, Estland (endast Tallinn) och Lettland (endast Riga), vilket begränsade användbarheten vid resor. Systemets förhållandevis låga frekvens och mobilapparaternas höga uteffekt gav en mycket god täckning (gällde främst fordonsmonterade 450MHz-apparater vilka hade en maxeffekt på 15 W). NMT bestod i grunden av ett modifierat AXE-system från Ericsson och det svenska systemet togs ur drift den 31 december 2007.


GSM [redigera]
Huvudartikel Globalt system för mobil kommunikation
GSM-standarden (Global System for Mobile Communications, tidigare Group Spéciale Mobile) togs fram inom CEPT (Europeiska teleunionen) för att skapa ett europeiskt mobiltelefonsystem. GSM-standarden anammades snabbt av Asiatiska länder, där mycket av hårdvaran för växelutrustning tillverkades. Detta i sin tur gjorde GSM mer globalt vilket mer eller mindre tvingade USA att till sist acceptera GSM som en global standard, dock på en egen frekvens 1900MHz (mot GSM:s 900/1800 MHz).

Det framkom därför telefoner som klarade både europeisk och amerikansk standard. GSM-systemet infördes i Sverige 1992 och blev då det första verkligt internationellt använda mobiltelefonsystemet. Från början avsåg operatörerna inte att bygga ut täckningen så tätt som man senare kom att göra, men i och med att mobiltelefonen blev var mans egendom kom efterfågan att styra utbudet.


3G [redigera]
Huvudartikel 3G

Världens mobiltelefonanvändning3G-systemet skapades för att man skulle kunna öka överföringshastigheterna drastiskt och för att kunna ge helt nya typer av tjänster till mobiltelefonanvändarna. Detta medförde att det behövdes ett stort antal basstationer, eftersom täckningen skulle omfatta 99,98% av Sveriges befolkning. Utbyggnaden drog ut på tiden, eftersom kommunernas bygglovshantering och remissinstansernas handläggning tog längre tid än vad operatörerna räknade med. Fristående master för basstationer kräver byggnadslov och ett mycket stort antal byggnadslov överklagades. Miljööverdomstolen fastställde 2005-10-12 (Mål M 7485-04) att mobiloperatörernas verksamhet kunde klassas som miljöfarlig verksamhet vilket innebar att kommunerna skall utöva tillsyn. I praktiken sker detta vid byggnadslovsprövningen.

torsdag 28 maj 2009

Skånepartiet

STOCKHOLMS TINGSRÄTT
Avdelning 5

DOM: 2009-04-17
Meddelad i Stockholm

Mål nr:
T 13978-07

PARTER

KÄRANDE
Föreningen Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå (Stim) u.p.a., 702002-3524
Box 27327, 102 54 STOCKHOLM

Ombud: Advokaterna Peter Adamsson och Karin Cederlund
Sandart & Partners Advokatbyrå KB, Engelbrektsgatan 7
114 32 Stockholm

SVARANDE
Carl P Herslow, 431114-4135
Sibbarpsvägen 21, 216 11 Limhamn

Ombud: Advokat Theodor Nordenadler
Davidshallsgatan 27 A, 211 45 MALMÖ

------------------------------------------------------------

DOMSLUT

1. Tingsrätten förbjuder Carl P Herslow vid vite om 250 000 kr att i närradiosändningar och i Internetradio till allmänheten överföra musikaliska verk vilka Föreningen Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå u.p.a. har rätten att tillgängliggöra.

2. Carl P Herslow skall till Föreningen Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå u.p.a. genast betala 529 226 kr jämte ränta på beloppet enligt 6 § räntelagen från den 27 juni 2007 till dess betalning sker.

3. Carl P Herslow skall ersätta Föreningen Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå u.p.a. för rättegångskostnader med 251 223 kr, varav 250 000 kr för ombudsarvode, jämte ränta enligt 6 § räntelagen från denna dag till dess betalning sker.

------------------------------------------------------------

BAKGRUND

Föreningen Svenska Tonsättares Internationella Musikbyrå u.p.a. (STIM) disponerar genom avtal överföranderätten till praktiskt taget all musik som är skyddad av upphovsrätt. STIM har till ändamål bl.a att mot ersättning meddela tillstånd att genom utsändningar över radio och Internet överföra de musikaliska verk som tillhör den repertoar som STIM förvaltar.

I Malmöområdet sker lokala ljudradiosändningar, d.v.s närradio, på frekvensen 90,2 MHz. Sändningar sker även över Internet, s.k. Internetradio. Sändningarna innehåller musik som ingår i STIM:s repertoar.

Malmö Fria Närradioförening (MFN) hade till den 23 oktober 2006, då MFN upplöstes, tillstånd från Radio och TV-verket att sända radio lokalt och bedrev sändningsverksamhet på frekvensen 90,2 MHz. MFN:s syfte var att ta tillvara medlemsföreningarnas gemensamma intressen. MFN tecknade avtal för de sändande föreningarnas räkning. MFN hade i endast mycket begränsad omfattning egna sändningar.

En av medlemmarna i MFN var Skånepartiet Malmö. Skånepartiet Malmö och MFN:s övriga medlemmar fick utnyttja frekvensen 90,2 MHz för ljudradiosändningar. Ordförande i MFN var Carl P Herslow. Han var också ansvarig utgivare av MFN:s sändningar.

DARUB Närradio AB ansvarade för den FM-sändare som används för sändningarna. Mellan MFN och DARUB fanns ett avtal om sändning. Sedan MFN upplösts träffade Skånepartiet-Malmö sändaravtal med DARUB.

Skånepartiet bildades 1979. Verksamheten i partiet bedrivs numera i tre olika föreningar: Skånepartiet, Skånepartiet Malmö och Skånepartiet Svedala.

------------------------------------------------------------

Carl P Herslow är ordförande i Skånepartiet och Skånepartiet Malmö och har innehaft positionen under hela den tidsperiod som tvisten gäller. Carl P Herslow var och är alltjämt ansvarig för Skånepartiet Malmös sändningar. Studion finns i partiets lokaler i Malmö.

Den 14 juni 1995 träffades ett avtal mellan STIM och MFN om utnyttjande av STIM:s repertoar i närradiosändningar. Avtalet skrevs under av Carl P Herslow för MFN:s räkning. Det upphörde att gälla den 1 januari 1998.

Den 1 januari 2004 började närradion att sändas även över internet.

F.r.o.m den 1 januari 1998 har det inte funnits något avtal mellan STIM och MFN och inte heller senare mellan STIM och Skånepartiet Malmö. Parterna har olika uppfattning om vad som utgör skälig ersättning för användandet av musiken och huruvida ersättningen skall baseras på antalet potentiella eller faktiska lyssnare.

Skånepartiet Malmö har för den aktuella tiden gjort inbetalningar till STIM som sammanlagt uppgår till 90 676 kr.

------------------------------------------------------------

YRKANDEN

STIM har yrkat

att tingsrätten förbjuder Carl P Herslow vid vite om tvåhundrafemtiotusen (250 000) kr att till allmänheten överföra upphovsrättsligt skyddade musikaliska verk till vilka STIM innehar överföranderätten, och

att Carl P Herslow förpliktas att till STIM betala 849 407 kr jämte ränta enligt 6 § räntelagen från dagen för delgivning av stämningsansökan (2007-06-27) till dess betalning sker.



Carl P Herslow har bestritt käromålet. Han har vitsordat att STIM i princip är ersättningsberättigat för musikutnyttjandet, men har bestritt att det belopp som STIM yrkat utgör skälig ersättning. Han har vitsordat sättet att beräkna ränta.



Parterna har yrkat ersättning för sina rättegångskostnader.

------------------------------------------------------------

GRUNDER

STIM

STIM innehar överföranderätten till praktiskt taget all musik som är skyddad av upphovsrätt i Sverige. Det har sedan den 1 januari 1998 skett, och sker alltjämt, ett olovligt utnyttjande av musik som ingår i STIM:s repertoar via lokala ljudradio-sändningar i Malmöområdet på frekvensen 90,2 MHz. Åtminstone sedan den 1 januari 2004 har även olovligt nyttjande av musik som ingår i STIM:s repertoar skett via Internetsändningar. Fram till den 23 oktober 2006 bedrev MFN sändningarna. Efter det tog Skånepartiet Malmö över sändningarna. Trots att MFN upphört att existera har det olovliga musikutnyttjandet inte upphört. Carl P Herslow har, genom sin position inom Skånepartiet Malmö, fortsatt att anordna ljudradiosändningar på oförändrat sätt. Carl P Herslow är personligen ansvarig för det upphovsrättsintrång som skett och alltjämt sker genom de olovliga musikutnyttjandena. Under hela den tid musikutnyttjande förekommit utan tillstånd har Carl P Herslow varit väl medveten om att tillstånd saknas. Han har vidare i ett antal skriftliga och muntliga kontakter redogjort för varför betalning inte skall ske enligt gängse tariffer och har därvid uppträtt som ansvarig för samtliga de musik-utnyttjanden som förekommit i sändningarna. Dessutom har han verkat som programledare för en stor del av ljudradiosändningarna och därvid personligen genomfört utsändningar av musik som ingår i STIM:s repertoar. Dessa utnyttjanden fortsätter alltjämt och vållar rättighetshavarna skada. Skadan uppgår till rättighetshavarnas uteblivna intäkter för musikutnyttjandet, som motsvarar den gängse tariffen som används av STIM. Tariffen är framförhandlad med branschorganisationerna Närradions riksförbund och Sveriges närradioförbund.

Med ett musiknyttjande om 67 timmar per vecka under perioden den 1 januari 1998 t.o.m den 31 mars 2007 uppgår ersättningen till STIM för utnyttjandet i närradionsändningar till 868 103 kr exklusive moms. Med utgångspunkten att musikutnyttjandet i Internetradio pågått åtminstone under perioden 1 januari 2004 t.o.m den 31 augusti 2006 uppgår ersättningen till STIM för detta utnyttjande till 24 000 kr exklusive moms. Från dessa belopp avgår 90 676 kr motsvarande av MFN erlagd ersättning.

------------------------------------------------------------

Carl P Herslow

Han har under de omtvistade åren arbetat och haft en position inom Skånepartiet, Skånepartiet Malmö och MFN som innebär att han är att anse som en arbetstagare eller som i allt fall medför att han kan anses likställd med en arbetstagare inom dessa organisationer. Personligt ersättningsansvar gentemot STIM är uteslutet till följd av att synnerliga skäl inte är för handen i den mening som avses i 4 kap 1 § skadeståndslagen.

I andra hand görs det gällande att han endast kan göras ansvarig för de sändningar som är att hänföra till Skånepartiet Malmö och MFN men däremot inte för sändningar som är att hänföra till andra föreningar inom Skånepartirörelsen. STIM har, såvitt avser sändningarna från Skånepartiet Malmö samt för sändningar från övriga föreningar, erhållit ersättning som överstiger vad STIM är berättigat till enligt 54 § 1 stycket upphovsrättslagen. STIM är därför för den i målet aktuella perioden inte berättigat till ytterligare ersättning från någon part. Ersättning som kan utgå enligt nämnda bestämmelse är begränsad till vad som är skälig ersättning med hänsyn till de låga faktiska lyssnarsiffrorna. Detta innebär att även om han skulle göras ersättningsskyldig för alla sändningar inom Skånepartirörelsen, skall käromålet ändå ogillas eftersom STIM redan har erhållit ett belopp som överstiger vad som är skäligt vederlag enligt upphovsrättslagen.

I sista rummet görs gällande att STIM:s ersättningskrav är oskäligt betungande för honom och att ersättningen därför skall jämkas i enlighet med 6 kap 2 § eller 4 kap 1 § skadeståndslagen, antingen till noll eller så att ersättningen till STIM efter jämkning i vart fall inte överstiger 80 000 kr.

------------------------------------------------------------

UTVECKLING AV TALAN

STIM
STIM har under mer än tio år försökt att föra diskussioner med Carl P Herslow om frivillig betalning för det musikutnyttjande som förekommit. Carl P Herslow har dock vägrat betala med hänvisning till att de gängse tillämpade och av branschen framförhandlade tariffer som STIM använder är oskäliga. Carl P Herslow menar att ersättningen för musikutnyttjandet skall bestämmas enligt andra parametrar än de som gäller för andra. Något tillstånd att nyttja musik har inte funnits. Ändå har ljudsändningar och sändningar via internet skett. STIM har inte sett någon annan möjlighet än att väcka talan.

År 2005 väckte STIM talan mot MFN med yrkandet att MFN vid äventyr av vite skulle förbjudas att fortsätta det otillåtna musikutnyttjandet. MFN, som företräddes av Carl P Herslow, bestred yrkandet. MFN gjorde gällande att det var en annan förening som bedrev sändningarna. Tingsrätten fann i dom den 7 februari 2006 att mFN bedrev sändningarna och gjorde intrång i nyttjanderätten samt biföll käromålet. MFN överklagade. Under handläggningen i hovrätten upplöste föreningsstämman i MFN, med Carl P Herslow som ordförande, den 23 oktober 2006 föreningen. Hovrätten avvisade därför överklagandet.

Trots tingsrätten dom har det olvoliga musikutnyttjandet fortsatt. MFN:s roll har övertagit av Skånepartiet Malmö. DARUB:s sändare används. Avtalet innehas av Skånepartiet Malmö och sändningarna sker med Skånepartiet Malmös sändningstillstånd. Enligt såväl MFN:s som Skånepartiet Malmös tillstånd är Carl P Herslow ansvarig utgivare. Han var ordförande i både MFN och Skånepartiet Malmö. MFN fanns på samma adress som Skånepartiet Malmö. Från den studion har radio och Internetsändningar skett och sker alltjämt. Sändningarna leds av Carl P Herslow.

Skånepartiets verksamhet har bedrivits i olika ideella föreningar. Flertalet av de föreningar som var medlemmar i MFN har upplösts. Numera finns Skånepartiet, Skånepartiet Malmö och Skånepartiet Svedala kvar. Carl P Herslow är och var ordförande i dessa föreningar.

STIM har i det läge som uppstått inte haft något annat val än att vända sig mot Carl P Herslow.

Att musik som ingår i STIM:s repertoar använts i Skånepartiets sändningar framgår av ett flertal beslut av Granskningsnämnden för radio och TV. I de olika besluten har Carl P Herslow uppgett att sändningarna består av småprat och musik. Det är uteslutande Carl P Herslow som har svarat i granskningsärenden. Vid ett tillfälle har han också angett att hans själv är programansvarig för Skånepartiet Malmö. Det finns inspelningar av ljudradiosändningar över 90,2 MHz i februari 2006 som ger vid handen att det regelbundet har spelat musik som ingår i STIM:s repertoar.

Sändningarna över 90,2 MHz pågick dygnet runt fram till dess att STIM väckte talan i detta mål.

STIM beräknar normalt mängden musik på grundval av den musikrapportering som den som utnyttjar repertoaren är skyldig att lämna in. Denna skyldighet framgår av § § 8 och 9 i STIM:s allmänna villkor.

Den som skall utnyttja STIM:s repertoar måste begära tillstånd av STIM och informera STIM och utnyttjandet. För det nyttjande som har skett över 90,2 MHz har ingen rapportering lämnats trots att STIM flera gånger har ebgärt uppgifter om detta från Carl P Herslow. Inte heller har några referensband lämnats in. Det har inte funnits några möjlighet för STIM att ange vilken musik som har spelats. STIM har därför utgått från vad MFN genom Carl P Herslow har uppgett i brev den 4 februari 2004. I brevet anför MFN att sändningarna har pågått i 168 timmar per vecka och att 40 procent av tiden har upptagits av avgiftsbelagd musik. I brevet uppger Carl P Herslow också att sändningarna pågår över Internet under www.skanepartiet.org. STIM har i brist på annan utredning och information från Carl P Herslow utgått från att detta utnyttjande gällt under den omtvistade perioden. Med ett musikutnyttjande om 67 timmar avgiftsbelagd musik per veckan för tiden den 1 januari 1998 till den 31 mars 2007 uppgår avgfterna till STIM till 801 327 exkl. moms.

Med utgångspunkten att sändningarna över Internet pågått under tiden den 1 januari 2004 till den 31 augusti 2006 uppgår avgiften för utnyttjandet på Internet till 24 000 kr.

Från beloppet beräknat enligt tarifferna skall avräknas det belopp som Carl P Herslow betalar, d.v.s 90 676 kr. För 1998 uppgår avgiften till 87 500 kr, för 1999 till 90 500 kr, 2000 90 500 kr, 2001 91 350 kr, 2002 93 750 kr, 2003 95 644 kr, 2004 97 366 kr, 2005 98 048 kr, 2006 98 342 kr och första kvartalet 2007 till 25 003 kr. I tarifferna har STIM vid beräkningen av beloppet utgått från ett musikutnyttjande om 67 timmar per vecka, d.v.s 3000-4000 timmar respektive 3101 - 3600 timmar per år, område 6, vilket för 1998 ger beloppet 87 500 kr. För sändningarna via Internet har minimiavgiften om 750 kr per månad krävts.

Den tariff som används för närradioområdet utgår från antalet potentiella lyssnare. Antalet faktiska lyssnare i närradioområdet är inte avgörande. Tariffen är resultatet av förhandlingar mellan STIM, Närradions Riksorganisation (NRO) och Sveriges Närradioförbund. Den är väl etablerad på marknaden och har gällt under flera perioder. NRO bildades 1996 och har cirka 30 närradiostationer som medlemmar.

Carl P Herslow kan hållas personligt ansvarig för det olovliga musikutnyttjande som skett. Skånepartiet Malmö är det största och mest betydelsefulla partiet. Carl P Herslow har som ordförande i Skånepartiet haft och har ett bestämmande inflytande över Skånepartiets verksamhet och de sändningar som skett i denna. Sändningarna leds fortfarande i hög grad av Carl P Herslow som ansvarig utgivare. Han har varit programledare för många av de sändningar som skett mellan kl. 08 och 11 vardagar. Dessa sändningar har sedan sänts i repris.

Det är uteslutande Carl P Herslow som har agerat gentemot STIM i frågor om avgifter. Det avtals om fanns ursprungligen var undertecknat av Carl P Herslow i egenskap av firmatecknare för MFN. Det var också Carl P Herslow som den 3 december 1997 sade upp avtalet mellan MFN och STIM. Därefter förekom en omfattande skriftväxling mellan Carl P Herslow och STIM. Under denna gjorde Carl P Herslow gällande att han inte kunde godta debitering enligt de tariffer som STIM använde. Carl P Herslow hade fullmakt att företräda Skånepartiet Malmö.

Carl P Herslow har haft och har ett bestämmande inflytande över den verksamhet inom vilken radio och Internetsändningarna sker. Han har också ett bestämmande inflytande över sändningarna. Han har varit väl medveten om att tillstånd har saknats för att bedriva dessa sändningar. Upphovsrättsintrånget har således skett uppsåtligen.

Något skäl att jämka Carl P Herslows skadeståndsskyldighet föreligger inte eftersom upphovsrättsintrånget skett med uppsåt.

Carl P Herslow

Skånepartiet har flera mycket kontroversiella ståndpunkter på sin agenda. Tidigare bestod partiverksamheten av ett antal ideella föreningar. Flera av dessa har sänts närradio på frekvensen 90,2 MHz. Utöver Skånepartiet Malmö har således vl.a Skånepartiets Ungdomsförbund och Skånepartiets Invandrarförbund bedrivit närradiosändningar. Till följd av den omstrukturering som skett av partiverksamheten finns idag endast tre olika föreningar kvar, Skånepartiet, Skånepartiet Malmö och Skånepartiet Svedala. Skånepartiet har hela tiden varit den dominerande och största föreningen. Carl P Herslow är och har under hela den omtvistade perioden också varit ordförande i Skånepartiet och Skånepartiet Malmö. Han är en förgrundsgestalt och ett känt ansikte inom partiet.

Skånepartiverksamheten är inte synonym med Carl P Herslow. Han är endast en av fem röstberättigade i Skånepartiet Malmös styrelse. Att fler personer är inblandade i partiverksamheten framgår bl.a av närradions sändningsscheman. MFN upplöstes på hösten 2006. Föreningen har en ställning som förhandlingsorganisation och närradiosädningarna bedrevs endast i mycket begränsad omfattning. Omfattningen uppgick till vad som utgjorde miniminivån för att sändningstillstånd över huvud taget skulle beviljas. Tillsammans svarade Skånepartiet Malmö och MFN för ca 70 procent av sändningarna på frekvensen. Av de sändningar som MFN och Skånepartiet Malmö genomfört har han varit programledare för uppskattningsvis hälften.

T.o.m den 31 december 1997 fanns ett avtal mellan MFN och STIM. Avtalet sades upp då Carl P Herslow ansåg att STIM framställt oskäliga krav på ersättning. Han har aldrig förnekat att STIM har rätt till ersättning. Skånepartiet Malmö har därför gjort inbetalningar till STIM den 5 februari 2004 med 100 kr, den 26 januari 2006 med 78 557 kr och den 22 december 2006 med 12 119 kr. Samtliga inbetalningar har skett i protest med angivande av att STIM:s prissättning inte godtagits. Skånepartiet Malmö har således reserverat sig för att kunna åeterkomma med krav på ersättning. Partiet har även betalar 19 000 kr till STIM för år 2008. Också denna inbetalning har skett i protest. Det har vidare skett en inbetalning för år 2009 om 30 000 kr, vilken dock inte finns ingiven i målet. Att inbetalningar har skett från Skånepartiet Malmö till STIM även efter utgången av den omtvistade tidsperioden är av betydelse för vitesyrkandet.

I realiteten är detta en tvist om skäligt pris för en produkt. De inbetalningar som Skånepartiet Malmö har gjort bör därför behandlas som betalningar á conto som skall räknas av mot det belopp som kan komma att utgå till STIM för det fall STIM skulle vinna bifall till sin talan. Genom Stockholms tingsrätts dom den 14 november 2000 i mål T 712-99 IFPI ./. Malmö Fria Närradioförening fick Carl P Herslow klart för sig betydelsen av antalet faktiska lyssnare. Definitionen härav får anses vedertagen och avser en person som lyssnat på en viss kanal sammanhängande under fem minuter en viss angiven dag. För att kunna fastställa antalet faktiska lyssnare på frekvensen 90,2 MHz har RUAB och sedermera SIFO antlitats för att genomföra lyssnarundersökningar. Av undersökningarna framgår att antalet faktiska lyssnare under åren 1996 till 2004 stadigvarande legat mellan 2000 och 4000 personer och att lyssnarna företrädesvis varit i åldrarna 50-79 år.

Radiosändningar via Internet har förekommit sedan 2004. Till en början var sändningarna försökssändningar. Till viss del kan detta sägas gälla fortfarande. Det finns nämligen viss prestige i att kunna erbjuda radiosädningar via Internet. Sändningarna har genomförts med hjälp av ett företag i Kanada, Neuro Media. Antalet personer som tagit del av radiosändningarna via Internet har varit försumbart. Den åberopade dokumentationen avser inte den omtvistade tidsperioden men antalet lyssnare har varit ungefär detsamma under hela den period som radiosändningarna via Internet bedrivits. Förklaringen till de låga lyssnarsiffrorna tros vara ett Internet till stor del intresserar företrädesvis unga människor.

Vid bestämmande av ersättning enligt 54 § upphovsrättslagen bör man i normalfall utgå från branschframförhandlade tariffer om sådana finns. Det kan inte desto mindre uppstå situationer där det är befogat att göra en större genomlysning. Den ersättning som STIM principiellt sett är berättigat till bör ta sin utgångspunkt i rättsfallet NJA 1968 s 104. Av detta framgår att skälig ersättning år 1961 ansågs vara 10 kr per musikminut. Av utredningen i förevarandet mål framgår att STIM:s intäkter från Sveriges Radio år 1996 uppgick till 100 kr per musikminut. Den ersättning som andra kontrahenter får betala är av betydelse vid fastställande av vad som utgör skälig ersättning enligt 54 § upphovsrättslagen. I likhet med vad som anges i professor Mogens Koktvedgaards utlåtande bör antalet faktiska lyssnare utgöra en avgörande parameter då skälig ersättning skall beräknas. En jämförelse utifrån ersättningsnivån i 1968 års rättsfall uppräknad enligt konsumentprisindex ger vidare vid handen att Skånepartiet Malmö betalar 11 097 kr för mycket i ersättning till STIM. Om hänsyn tas till de faktiska lyssnarsiffrorna är därtill det belopp som STIM kräver av Skånepartiet Malmö m.fl 8-9 ggr högre än det belopp som STIM kräver från Sveriges Radio. STIM har, mot bakgrund av bestämmelsen i 42 a § upphovsrättslagen, en priviligerad ställning och en monopolliknande position på marknaden. Vid en skälighetsbedömning måste STIM därför agera ansvarsfullt och ta hänsyn till samtliga föreliggande omständigheter.

Han tillstår att radiosändningarna formellt sett är upphovsrättsstridiga. Inbetalningar har gjorts, om än i protest. STIM har till följd av sin dominerande ställning en kontraheringsplikt. I maj 2007 uppgav han skriftligen till STIM att han ville få till stånd ett nytt avtal. Denna begäran har inte efterkommits. Att Skånepartiet Malmö genom har begärt att ett avtal skall ingås är också av betydelse för vitesyrkandet. Oaktat att hans handlade skett under protest hade situationen kunnat lösas genom att parterna ingått ett avtal och sedan tvistat om omfattningen av musikutnyttjandet samt vad som skulle anses utgöra skälig ersättning. STIM hade för övrigt på ett enkelt sätt, med hjälp av modern teknik, kunnat säkerställa omfattningen av musikutnyttjandet i sändningarna på 90,2 MHz.

Hans privatekonomi är ytterst ansträngd. Inkomsterna har successivt försämrats under de senaste åren. Den inkomst som han uppburit från Malmö kommun innebär vidare att han är att anse som arbetstagare eller i vart fall likställd härmed. Han har betydande skulder. Hans villa har haft ett taxeringsvärde om 1 744 000 kr och är idag belånad högt över detta värde. Han har en fordran på Skånepartiet Malmö om 2,7 milj. kr. Denna får dock anses som mycket osäker och är beroende av utgången i ett mål i Kristianstad tingsrätt.

Han är inte personligen ansvarig för den ersättning som principiellt sett skall utgå till STIM.

------------------------------------------------------------

DOMSKÄL

Parterna har åberopat skriftlig bevisning. Carl P Herslow har hörts under sanningsföräkran. På hans begäran har som vittnen hörts Ulf Haraldsson och Horst Werder.

------------------------------------------------------------

Tingsrättens bedömning

Enligt 53 b § upphovsrättslagen får domstol på yrkande av upphovsrättsmannen eller hans rättsinnehavare eller av den som på grund av upplåtelse har rätt att utnyttja verket vid vite förbjuda den som vidatar eller medverkar till en åtgärd som innebär intrång eller överträdelse att fortsätta med åtgärden.

I 54§ samma lag stadgas att den som i strid mot lagen utnyttjar ett verk skall till upphovsmannen eller hans rättsinnehavare betala ersättning utgörande skäligt vederlag för utnyttjandet.

STIM har yrkat att Carl P Herslow vid vite skall förbjudas att till allmänheten överföra upphovsrättsligt skyddade musikaliska verk som STIM har upphovsrätten till och att han skall förpliktas att till STIM betala 849 407 kr i ersättning för att vid radiosändningar på frekvensen 90,2 MHz under tiden den 1 januari 1998 - den 31 mars 2007 och under sändningar över Internet under tiden den 1 januari 2004 t.o.m den 31 augusti 2006 utan tillstånd har utnyttjat dessa verk.

Carl P Herslow har medgett att de sändningar som under aktuell tid har skett på frekvensen 90,2 MHz i Malmöområdet innebär att STIM:s upphovsrätt till musikaliska verks om ingår i STIM:s repertoar har kränkts. Han har hävdat att det dock inte föreligger skäl att meddela honom förbud att fortsätta sändningarna och att STIM:s krav på ytterligare ersättning för upphovsrättsintrånget skall ogillas.

Den 1 januari 1998 upphörde det avtal mellan STIM och MFN som gav MFN rätt att nyttja STIM:s musikrepertoar i radiosändningar. Under de sändningar som därefter har skett på frekvensen 90,2 MHz har STIM:s rättigheter till de musikaliska verk som har framförts under sändningarna kränkts. Det står klart att STIM under denna tid på olika sätt har försökt att få till stånd en avtalsrättslig reglering av förhållandena som rör sändningarna, men att den som har stått bakom sändningarna har undandragit sig detta ansvar likasom att lämna uppgifter om omfattningen av musiksändningarna. Vissa i sammanhanget mindre belopp har betalats. Skånepartiet Malmö har vid tre tillfällen anmälts till Granskningsnämnden för radio och tv utan att rättelse har skett. Att Skånepartiet genom Carl P Herslow i juni 2007, d.v.s i anslutning till att STIM väckt talan mot Carl P Herslow, förklarat sig villigt att teckna avtal med STIM, och därvid grundlöst hävdat att STIM har en skyldighet att ingå avtal, kan med hänsyn till vad som tidigare förevarit inte ses som annat än ett försök att i en för den som har att svara för sändningarna pressad situation finna en lösning ut ur en prekär situation. Omständigheterna är därför sådana att det finns skäl att meddela ett förbud att upphöra med sändningarna över frekvensen och att förena detta förbud med vite. Med hänsyn till den långa tid som de otillåtna sändningarna bedrivits saknas aneldning att sätta vitesbeloppet lägre än vad som har yrkats.

Carl P Herslow har vitsordat att STIM är berättigat till ersättning för de sändningar av musik som har skett över frekvensen under aktuell tid. Han har invänt mot att han inte kan göras ansvarig för sändningarna eftersom han är att betrakta som arbetstagare eller likställd därmed och att han i vart fall inte skall svara för andra sändningar än de som kan hänföras till Skånepartiet Malmö och MFN. För det fall Carl P Herslow skulle befinnas vara betalningsskyldig för avgifterna har han invänt att STIM:s sätt att debitera är felaktigt.

Tingsrätten har att vid sin prövning av frågan om mot vem vitesförbudet skall riktas beakta de omständigheter som Carl P Herslow invänt beträffande skyldigheter för honom att utge ersättning för intrånget.

Sändningarna på frekvens 90,2 MHz i Malmöområdet har under den aktuella tiden först bedrivits av MFN och fr.o.m den 23 oktober 2006 av Skånepartiet Malmö. Av MFN:s sändningstillstånd framgår att Carl P Herslow var ansvarig för de sändningar som MFN bedrev och av sändningstillståndet för Skånepartiet Malmö att han är ansvarig för partiets sändningar. Det är även Carl P Herslow som i övrigt har agerat för såväl MFN:s som Skånepartiet Malmös räkning i frågor som gällt sändningarna. Carl P Herslow har inte angett någon annan person som har haft ansvar för sändningarna. Utredningen ger därför vid handen att han har ett ansvar såväl för de sändningar som skett under MFN:s tillstånd som de som ägt rum därefter.

Av Carl P Herslows självdeklarationer för de aktuella åren framgår att han har uppburit ersättningar från Malmö kommun och Skånepartiet Malmö på inte obetydliga belopp. Carl P Herslow har inte närmare angett vilka omständigheter som medför att han är att anse som arbetstagare eller att han skulle ha haft en därmed likställd position inom MFN och den verksamhet som har bedrivits under beteckningen Skånepartiet Malmö. Såväl MFN som de olika sammanslutningarna under Skånepartiet har varit ideella föreningar där Carl P Herslow har ingått i styrelsen. Utredningen ger närmast vid handen att han har drivit organisationernas verksamhet och därvid uppburit del av det partistöd som Skånepartiet erhållit. Carl P Herslow kan därmed inte betraktas som arbetstagare eller likställd därmed.

Av det anföra följer att Carl P Herslow skall förbjuas att sända musik som ingår i STIM:s repertoar till allmänheten och förpliktas att utge ersättning till STIM för det intrång som förekommit.

Ersättningen för intrånget skall utgöra skäligt vederlag för nyttjandet. Parterna är oense om hur denna ersättning skall bestämmas. Enligt STIM skall ersättningen beräknas enligt tariffer som förhandlas mellan branschorganisationerna medans ersättningen enligt Carl P Herslows åsikt skall grundas på antalet faktiska lyssnare.

Carl P Herslows påstående att det faktiska antalet lyssnare skall ligga till grund för bestämmandet av vad som utgör skäligt vederlag kan inte helt lämnas åt sidan. Att fortlöpande hålla dessa siffror aktuella för samtliga närradiostationer torde emellertid kräva stora resurser. I begreppet skäligt vederlag ligger att ersättningen kan bestämmas med ett visst mått av skön. De för branschen framförhandlade tarifferna, som enligt vad som upplysts i målet används av övriga nräradiostationer, ger uttryck för detta. Tarifferna bygger på antalet potentiella lyssnare som kan nås av sändningarna och den tid som sädning har skett. Med hänsyn till att beräkningssättet godtagits av branschorganisationerna finns inte anledning att bedöma det beräkningssätt som används i tarifferna som annat än skäliga. Den ersättning som skall utgå till STIM skall därför beräknas enligt tarifferna.

STIM har uppgett att föreningen saknar tillförlitliga uppgifter om omfattningen av den musik som har sänts över 90,2 MHz och att STIM därför i detta avseende har grundat sin beräkning enligt tarifferna på ett brev från MFN till STIM av den 3 februari 2004 i vilket Carl P Herslow uppgett att MFN har sänt 168 timmar per vecka och att 40 procent därav, d.v.s 67 timmar, bestått av avgiftsbelagd musik. Carl P Herslow har uppgett att uppgiften inte är korrekt och att antalet musiktimmar som har sänts uppgår till följande:

1998: 633 timmar, 1999: 765 timmar, 2000: 760 timmar, 2001: 754 timmar, 2002: 3 158 timmar, 2003: 3 504 timmar, 2004 - 2005: 3 504 timmar vardera året, 2006: 2 630 timmar och första kvartalet 2007: 300 timmar. Carl P Herslow har gjort gällande att avgifterna för angiven tid enligt tarifferna sammanlagt uppgått till 560 908 kr, se domsbilaga 1.

Carl P Herslows uppgift i brevet av den 3 februari 2004 avser den sändningstid som var aktuell vid angiven tidpunkt. Den säger ingenting om vilken omfattning sändningarna har haft vid andra tider. Genom uppgiften kan därför inte bestämmas omfattningen av sändningarna för den tid som målet gäller. Mot den bakgrunden finns inte skäl att utgå från annat än att sändningarna av musik via 90,2 MHz har skett under de tider som Carl P Herslow hävdat.

Av det anförda följer att Carl P Herslow skall förpliktas att till STIM betala ersättning för de sändningar som skett över radio med de belopp som framgår av domsbilaga 1.

Carl P Herslow har vitsordat att sändningar har skett via Internet under aktuell tid. Avgiften för dessa sändningar har STIM debiterat enligt minimitaxa. STIM är därför berättigat till ersättning med yrkade belopp, d.v.s 24 000 kr.

Carl P Herslow har hävdat att hans skadeståndsskyldighet bör jämkas med hänsyn till hans ekonomiska situation. Emellertid har Carl P Herslow agerat närmast provokativt mot STIM under en längre tid, vilket bör vägas in vid bedömningen av denna fråga. Vidare kan det som åberopats om hans ekonomiska förhållanden inte anses vara av sådant slag att de bör leda till jämkning.

Sammanfattningsvis finner tingsrätten således att Carl P Herslow, efter avräkning med vad som betalats in under den tid målet gäller, skall förpliktas att till STIM betala 529 226 kr. Som förlorande part skall Carl P Herslow förpliktas att ersätta STIM:s rättegångskonstnader. STIM har yrkat ersättning för ombudsarvode med 445 000 kr och utlägg med 1 223 kr. Carl P Herslow har vitsordat 180 000 som skäligt ombudsarvode. Målet är enligt tingsrättens mening inte vare sig särskilt rättsligt komplicerat eller omfattande. Något behov av att på kärandesidan använda två ombud kan därför inte ha förelegat. Skäligt ombudsarvode uppgår till 250 000 kr.


2009-04-17

Hennix

Ko halal-slaktades levande, fastbunden vid ett träd
När Emma Persson och Johan Ströbeck i går gick ut för se till sina kor utanför Finja upptäckte de att en ko utsatts för ett fruktansvärt djurplågeri. Kon hade bundits fast i ett träd och halal-slaktats levande. Halsen var avskuren på muslimsk vis och bara det bästa bitarna ur djuret hade skurits ut. Ägarna är förtvivlade över den plågsamma och brutala slakten.

Det är inte första gången som tjuvar gett sig på kor, får och hästar i Skåne. I andra fall har man köpt får och fjäderfä som halalslaktats i lägenheter.

Runt om i Sverige finns det nu halal-slakterier trots att dessa är förbjudna enligt lag. Polis- och djurskyddsmyndigheter gör ingenting åt detta eftersom det är invandrare som begår brotten. T.o.m. statsministern besökte för ett tag sedan ett halal-slakteri i Landskrona och lyssnade förstående på de muslimska djurplågarnas krav och synpunkter. "Här finns det pengar att tjäna" sade Reinfeldt. Halalslakteri-ägaren Dier Mustafa Taher sade att han inte mött en så förstående och ödmjuk person som Reinfeldt.

En som energiskt kämpat för att kosher-och halalslakt ska tillåtas är nationalisthataren Fredrik Malm. Han har bl a motionerat i riksdagen om att tillåta djurplågeriet. Ett av Fredrik Malms argument är att Adolf Hitler förbjöd kosher/halal-slakt, därför bör det tillåtas anser Malm. Här är hans motion:
----------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

“Det är också viktigt att ett land som Sverige står upp för de minoriteter som lever här. Judar och muslimer får utstå fördomar i dag.

Främlingsfientliga Sverigedemokraterna krävde i sitt valmanifest 2006 att ”alla former av religiös ritualslakt skall vara förbjuden, samt att import av produkter som framställts med metoder där djurplågeri förekommer skall förbjudas.” Det citerade stycket rör koscher- och halalslakt. Om ett sådant förslag skulle genomföras skulle det vara omöjligt för människor som håller koscher och halal att leva i Sverige.


Sverige bör välja en annan väg och tillåta religiös slakt utan bedövning.

Frågan om religiös slakt bör ses i ljuset av religionsfriheten och den fria religionsutövningen, liksom den bör ses i ljuset av djurskydd. Här finns en obalans i dag, eftersom religiös slakt främst betraktas ur djurskyddssynpunkt. Religionsfrihet är lagstadgad i Sverige. Det bör också innebära att religiösa slaktmetoder tillåts i vårt land.

Detta bör riksdagen som sin mening ge regeringen till känna.

Fredrik Malm (fp)


Stockholm den 4 oktober 2007

Slut på motionen


-------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------------

Svenska folket är ett av de mest civiliserade på Jorden. Vi har ett humant samhälle och en livsstil som gör att folk från hela Jorden söker sig hit. Att vi då ska underkasta oss de invandrade ociviliserade stenålderskulturernas brutala traditioner med djurplågeri, åsiktsförtryck, kvinnoförtryck, hedersmord, tvångsgifte, könsstympningar m.m. är sjukligt, vansinnigt och livsfarligt.
Vi har sett hur det demokratiska samhället steg för steg, dag för dag, frivilligt kapitulerat och ynkligt underkastat sig primitiva och imbecilla "kultur"-yttringar som snyltgäster från Jordens alla hörn släpat med sig till vårt land. De styrande politikerna (dvs alla riksdagsmän och regeringsmedlemmar) förnedrar sig själva och framför allt svenska folket genom att hela tiden ta ställning för invandrare mot svenskar.

De flesta invandrare från Mellanöstern, Afrika och vissa delar av Asien lever inte i samklang med det svenska samhället. Deras kulturella och sociala världsbild är på stenålders- och medeltidsnivå. Därför kommer de ALDRIG att fungera i det utvecklade och moderna Sverige.

Det mest skrämmande är alla dessa hundratusentals "påskkärringar" som aldrig arbetar utan har som enda uppgift att föda många muslimer. Medan en europeisk familj får i snitt 1-2 barn så föder den invandrade muslimska familjen 8-10 barn. Om 30 år är Sverige och övriga Europa muslimskt. Om inte Europas germanska folkstam ENAS under ledare med mandat att styra nordeuropeiska länder utan att hindras av någon riksdag som bromskloss.

Det är varje anständig svensks plikt att rösta på ett nationellt parti i EU-valet och i kommande riksdags-, landstings och kommunval. Och absolut inte rösta på något av riksdagspartierna med dess folkförrädare.

Det är också varje anständig svensks plikt att fundera på om den parlamentariska demokratin är det bästa politiska systemet för vår framtid, eller om demokratin är en garant för utrotningen av vår nordiska folkstam och civilisation.

Björn Björkqvist

Björn var med i Sverigepartiet i början av 90 talet som ung skol pojke.
Efter att jag tog avstånd från Lasse Lindh och flyttade från Hägersten till Almunge våren 1994 och studio 36 lades ner fortsatte Lasse utan någon organisation bakom sig.Med falska verksamhets berättelser fick han tillstånd att fortsätta efter att jag fick honom avstängd.Björn fick dåligt rykte då Lasse kallades bög och Lars Emanuelsson numera liksom sin bror utesluten ur SD sade på radio SD en gång att "Lasse Lindh jagar Björn (Björkqvist) på Gotland.





Publicerad: 2009-04-25Björn Björkqvist
Sverigedemokraterna har fel
I takt med att Sverigedemokraterna växer i opinionsundersökningarna så kommer fler och fler böcker som vill analysera och bemöta partiet, men kanske framför allt tjäna en hacka på partiets framväxt. Nyligen släppte Premiss förlag två böcker, Slaget om svenskheten av Anna-Lena Lodenius och Mats Wingborg och Högerpopulismen med flera författare och Natur och kultur släppte boken Sverigedemokraterna in på bara skinnet av Pontus Mattsson. I slutet av förra året släppte Expo boken Sverigedemokraterna har fel av Alexander Bengtsson.

Boken är till för att instruera Sverigedemokraternas politiska motståndare om hur man tar debatten. Boken kostar 125 kronor. Det första intrycket man får av boken är att den är väldigt färggrann inuti och har väldigt lite text. Det är inte ofta man blir lite orolig att ens artikel om en bok ska bli längre än själva boken, och då inte för att man har så mycket att säga om den utan för att boken är så kort. Faktum är att av de 72 sidorna så innehåller bara 28 sidor normalstor text, och flera av dessa har bara text på halva sidan. Resten består av tomma blad, stora citat eller rubriker. Det är således med nöd och näppe man lyckats fylla ut pärmen för att få det hela till en bok istället för ett litet häfte. Men det spelar ju i sammanhanget inte någon större roll. Boken tycks ha gått åt som en obevakad cykel i Rosengård och den 7 april meddelade Expo att man nu släpper sin andra upplaga av boken. Antingen finns det väldigt många Sverigedemokrater runt om i landet som vill läsa om hur debatten mot dem ska tas eller så finns det väldigt många etablissemangspolitiker som har problem med att bemöta partiets politik. Jag är något tveksam till det förra alternativet då boken inte fått någon större uppmärksamhet hos landets SD-bloggare. Ett tredje alternativ är att det finns väldigt många bibliotek och skolor som känner sig tvungna att köpa in boken.

Boken kan dock vara intressant att delvis bemöta, inte för att jag finner det intressant att försvara Sverigedemokraterna men för att somliga argument är rent skrattretande samtidigt som flera av argumenten säkert även är till för att använda mot nationalister. Alexander Bengtsson har betonat att boken kan användas för att bemöta även andra invandringskritiker och dit får jag räkna mig.

Demokrati
Boken har delats upp i olika delar: Inledning, Demokrati, Svenskhet, Kriminalitet och Ekonomi. I demokratidelen menar Alexander Bengtsson att Sverigedemokraterna är tvungna att kalla sig demokrater för att somliga som startade BSS, som efter ett antal sammanslagningar och splittringar lade grunden till Sverigedemokraterna, hade ett förflutet i Nysvenska rörelsen och Nordiska rikspartiet. Låter det snurrigt? Det är det. För att somliga i SD:s barndom hade ett förflutet i antidemokratiska grupper så måste partiet distansera sig från dessa genom att kalla sig demokrater. Bengtsson medger dock några rader senare att SD trots allt är demokrater, men man bör då komma ihåg att de enligt Expos världsbild är det endast av trovärdighetsskäl. Dock har SD missförstått demokratin eftersom det är något som Expo har tolkningsföreträde till. Vidare påstås att Sverigedemokraterna skulle vara antidemokrater för att de inte vill att det ska byggas moskéer i Sverige. Det skulle i så fall också göra Tyskland och Sverige till antidemokratiska länder eftersom de förbjuder nationalsocialistiska och fornnordiska symboler. Så är det naturligtvis inte. Om folket röstar för förbud av antingen symboler som de gjort i Sverige genom att rösta på Socialdemokraterna eller på förbud mot moskéer som de skulle göra om de röstade på Sverigedemokraterna så är det demokratiska förbud. Det finns således inget antidemokratiskt i att följa den så kallade folkviljan.

Men det är inte nog med det. SD har en märklig demokratiuppfattning på flera sätt, om man får tro Expo. SD påstår enligt boken att mötesfriheten och yttrandefriheten är hotad, detta är dock fel enligt Expo vilket bevisas av att Sverigedemokraterna tillåts hålla möten runt om i landet. Vad man inte tar med är att representanter för Socialdemokraterna, Vänsterpartiet, AFA och andra grupper brukar samlas för att överrösta möten som hålls av såväl Sverigedemokraterna som andra partier som vänsterkartellen inte tycker om. Expo vet om detta, flera av grundarna för tidningen var själva aktiva i den våldsamma vänstern. Det är olagligt att försöka hindra och störa tillståndsgivna möten men polisen låter alltid dessa grupper leva rövare och de grips sällan ens när de kastar sten eller begår andra mer allvarliga brott. Detta kan jämföras med att några ungmoderater fördes från platsen av polis när de delade ut Toblerone i samband med ett möte där Mona Sahlin talade. Så visst finns det stora brister med mötesfriheten i Sverige. Att SD får tillstånd att hålla torgmöten betyder inte mycket om samhället samtidigt tillåter att mötena förhindras och förstörs. Därmed är det inte någon lögn att påstå att mötesfriheten är beskärd.

Däremot stämmer inte SD:s bild av yttrandefriheten utan Expos slutsatser är närmare verkligheten. Det är inte ett hot mot yttrandefriheten att etablerade medier väljer att inte släppa in annonser för Sverigedemokraterna och det är upp till varje förening att välja om de ska släppa in Sverigedemokrater eller inte. Flera fackförbund har stängt av Sverigedemokrater och det har de naturligtvis rätt att göra. Problemet uppkommer när facket har så pass stor makt att arbetsgivare inte vågar anställa människor som inte är med i facket på grund av dessa organisationers pöbelmentalitet.

Däremot finns det riktiga brister i yttrandefriheten i Sverige. Lagen om hets mot folkgrupp är ett exempel där man tystar obekväma röster och förbjuder gamla nordiska symboler därför att de anses uttrycka missaktning mot andra folkgrupper.

Alexander Bengtsson menar också att SD viftar bort motargument genom att peka ut dem som politiskt korrekta. Anledningen sägs vara att de gör det i brist på egna argument. Jag kan inte tala för Sverigedemokraterna men när jag själv fördömer något som politiskt korrekt så är det i regel när systemtrogna individer slänger ur sig politiskt korrekta floskler på löpande band utan att verka ha någon djupare tanke bakom det hela. Man ska också komma ihåg att argumentet kommer från en tidning som satt i system att kalla alla invandringskritiker för rasister, all kritik mot Israel för antisemitism och all kritik mot islam för islamofobi. Expo har länge varit stämplarnas mästare så de ska nog tala tyst om bristen på argument.

Boken diskuterar också huruvida folkviljan vill att SD ska sitta i riksdagen och vad folkviljan anser om invandringen. Jag tror inte på folkviljan då jag ser denna som en produkt av yttre faktorer där media och vilka som styr media spelar en avgörande roll. Folkviljan kan således inte avgöra vad som är rätt eller fel då folkviljan inte existerar. För en tidning som Expo som gör allt för att motverka tanken på folkslag och befolkningars gemensamma lynne borde det vara ännu mer verklighetsfrånvarande att tala om en folkvilja.

Sverigedemokraternas demokratisyn anses också verklighetsfrånvänd för att partiets representanter påstår att SD beskrivs på ett felaktigt sätt i media och sällan får möjlighet att komma till tals. Detta försöker Bengtsson motbevisa genom att dra fram en gammal rapport från Röda Korset som visar att SD omnämns väldigt mycket i media. Att ett parti omnämns ofta betyder dock inte att partiet beskrivs positivt. En annan sak som ofta nämns i media är ”Förintelsen”. Det betyder inte att media skriver att det var en bra sak och att ”Förintelsen” får god publicitet. Däremot råder det ingen tvekan om att SD på senare år börjat beskrivas mer positivt i tidningarna vilket sannolikt får ses som en direkt följd av de uppåtstigande opinionssiffrorna vilket tvingat media att vara mer objektiva.

SD påstås också säga att media undviker att skriva ”sanningen” om mångkulturen bland annat genom att undanhålla information om brottslingars etnicitet. Detta stämmer inte menar Alexander Bengtsson eftersom att journalisterna följer de svenska journalisternas pressetiska regler. De pressetiska reglerna förklarar att man inte ska framhäva ”berörda personers etniska ursprung, kön, nationalitet, yrke, politisk tillhörighet, religiös åskådning eller sexuell läggning om det saknar betydelse i sammanhanget och är missaktande”. Det är ett mycket märkligt försvar av en tidning som helt och hållet bygger på att hänga ut brottslingar som anses kunna kopplas till nationalism på ett eller annat sätt. Men framför allt kan det vara värt att komma ihåg att det är journalisterna själva som genom sina intresseorganisationer tagit fram de pressetiska reglerna. Det är alltså inte fel att påstå att journalisterna undviker att skriva etnicitet eller nationalitet på brottslingarna bara för att de kommit överens om att inte göra det. Än mer underligt blir det när det faktiskt bryts mot dessa regler dagligen när man ofta kan läsa om brottslingars kön men knappast någonsin om deras etnicitet. Men man kan alltså inte bevisa att journalister inte beskriver brottslingars etnicitet med att de inte gör det för att de gemensamt beslutat sig för att inte göra det.

Vidare påstås SD ljuga när de säger att det pågår en massinvandring till Sverige. Expo menar att det finns 20 miljoner flyktingar i världen och börjar sedan trolla med siffror. Detta och andra frågor kring invandringen ligger av någon anledning i kapitlet om demokrati så man får anta att Expo menar att en god demokrat måste vara för invandring. Så länge man inte kallar någon politiskt korrekt så får man väl anta att det är okej att misstänkliggöra på svaga grunder och att det inte alls handlar om bristen på argument. Hur det ligger till med massinvandringen kan naturligtvis alltid diskuteras. Om det finns 20 miljarder människor på flykt så är kanske inte 100 000 speciellt många. Men om man tänker att Sverige är ett ganska litet land med cirka 9 miljoner innevånare så är 100 000 invandrare varje år en ganska stor summa. 2006 tog Sverige emot 96 000 personer, 2007 tog vi emot nästan 100 000 människor. Det kan som sagt alltid diskuteras vad som är massinvandring. Expo menar inte att det förekommer någon massinvandring till Sverige trots att det finns flera skolor med över 90 procent ickesvenskar. Det anser jag. Man försöker också slå SD på fingrarna genom att påpeka att beslutet att göra Sverige till ett mångkulturellt land hade brett politiskt stöd. Det är mycket möjligt att det är så. Men det breda politiska stödet handlar alltså om de etablerade partierna som alla är rörande överens i dessa frågor. Till en början var inte heller alla så rörande överens som Bengtsson vill få läsaren att tro. Mer om detta kan läsas i boken Hur Sverige blev en mångkultur.

Foto: Realisten.se
Bokens författare Alexander Bengtsson.

Sverigedemokraternas bild av islam behandlas naturligtvis också. Det kan direkt sägas att många Sverigedemokrater ofta har en generaliserande, okunnig och direkt lögnaktig bild av islam och muslimer. Att vara emot moskébyggen behöver dock inte vara vare sig rasism eller religionshat. Att oroas över att det finns ledande muslimer som vill införa sharialagar är inte heller konstigt. Mer märkligt borde vara att Mona Sahlin gärna låter sig fotograferas ihop med sådana företrädare utan att detta får övriga partier eller ens feministrörelsen att reagera. Islam, tolkad genom sharialagarna är inte direkt den mest kvinnovänliga religionen.

Kravet på folkomröstningar om flyktingmottagande i kommunerna anses inte heller göra Sverigedemokraterna till demokrater. Anledningen är att SD vill ha folkomröstning i frågan bara för att de är motståndare till flyktingmottagandet. Det må så vara. Men då måste man också komma ihåg att de enda som vill ha en folkomröstning om Lissabonfördraget är de partier som är EU-kritiska och de enda partierna som talar om att ha en ny folkomröstning om svensk anslutning till EMU är de som är motståndare till det gamla beslutet. Det är således inget konstigt i att den som vill lägga fokus på en viss fråga och ändra inriktning också strävar efter en folkomröstning i frågan, inte minst om man tror sig företräda den sidan som kan vinna. Det är värt att komma ihåg att den enda folkomröstningen som hållits i Sverige om flyktingmottagande vanns av nejsidan. Det var i Sjöbo 1988. Sedan dess har etablissemangspartiernas representanter varit livrädda för folkomröstning i den frågan. Mona Sahlin tyckte i en tv-debatt till och med att det är odemokratiskt om folkomröstningar om flyktingmottagande. Det är klart att det är en fråga om demokrati att folkomrösta om såväl flyktingmottagande som EU eller lokala budgetfrågor. Det vore demokratiskt att rösta om ifall man skulle sänka priset på sprit istället för att satsa på vägunderhåll också och då prissänkningen säkert skulle vinna så visar det att det där med demokrati kanske egentligen inte är det mest utmärkta sättet att styra ett samhälle på.

Svenskhet
I avsnittet om svenskhet börjar man att diskutera segregationen i samhället. Här är det intressanta argument från Expo. Att det finns segregation kan inte bero på att eleverna får hemspråksundervisning och att invandrare får ekonomiskt stöd till sina etniska intresseföreningar. Istället beror segregationen på en havererad bostadspolitik. Invandrare väljer således inte att bo tillsammans utan tvingas till detta för att Sverige har en dålig bostadspolitik. Ett annat skäl till att de inte väljer att komma in i samhället beror på att de är diskriminerade. Detta är naturligtvis nonsens. Diskrimineringen är en myt. Invandrare är extra välkomna till många utbildningar, exempelvis polishögskolan. Ofta tillämpas diskriminering mot svenskar där man hellre väljer invandrare till utbildningar. När man testat att ha anonyma jobbansökningar för att arbetsgivaren inte ska kunna veta om det är en invandrare som söker jobben så har det visat sig att ännu färre invandrare fått jobb. Det beror alltså inte på diskriminering att invandrare inte kommer in i samhället utan på helt andra saker. Motvilja är en starkt bidragande orsak till varför det finns människor som bott i Sverige i över 20 år men ändå inte lärt sig svenska.

Anpassningen är en annan fråga. Alexander Bengtsson menar att det inte förekommer någon anpassning till invandrarna. Man tar upp att Sverigedemokrater påstår att badhus hålls stänga för män för att kvinnor som inte vill visa sig för män ska få bada, att skolavslutningar inte hålls i kyrkan för att inte invandrare ska må dåligt och att man ska få äta griskött i skolan. Men så är det inte menar Bengtsson. Det stämmer visserligen att många badhus har speciella tider för att muslimska kvinnor ska få bada men det är inte mer diskriminerande än att man låter skolorna använda badhus på dagarna. Att det är en enorm skillnad förstår var och en. Det är dessutom så att badhusen är öppna för muslimer alla tider då de är öppna för allmänheten. Resultatet blir att svenska män är utestängda vissa tider därför att det inte passar för de muslimska kvinnorna att bada med dem. Om reglerna hade varit lika för alla så hade de muslimska kvinnorna fått välja mellan att anpassa sig efter svenskarnas regler eller låta bli att bada. Om alla ska trivas borde man dessutom införa invandrarfria dagar på flera badhus. I såväl Malmö som Södertälje har badgästerna trakasserats av invandrarungdomar som gjort stämningen obehaglig för andra gäster, men en anpassning för att svenskar ska få bada görs naturligtvis inte – det vore ju diskriminerande. Angående maten menar Expo att skolmaten ska anpassas efter eleverna. Om någon är vegetarian så ska denne få vegetarisk kost. Det håller jag med om. Men jag håller inte med om att skolmaten ska anpassas efter utländska barn. Serveras det griskött så bör de muslimska barnen välja det vegetariska alternativet om griskött inte passar. På många skolor finns det ett svenskt och ett muslimskt alternativ medan andra skolor helt upphört med griskött. Man ska inte upphöra med svensk mat för att det finns barn som inte gillar det. Expo menar också att man bör ge svenska elever frihet att välja var de ska fira sin skolavslutning men det är just det som SD påstått. De har protesterat mot att svenska elever inte fått fira sin skolavslutning i kyrkan eftersom skolledningen har ansett att det skulle kunna få de främmande barnen att känna sig illa till mods.

SD påstås tala om svenskfientlighet vilket knappast existerar enligt Expo. De måste ha missat att läsa många av de domar där unga invandrare fällts och de berättar hur de valt ut svenska offer just för att de är svenskar. Det är vanligare än vad de som läser etablissemangspress kan ana. Expo påstår också att det inte finns någon dokumenterad diskriminering av svenskar. Förutom att det inte stämmer så skulle det kunna bero på att samhället inte lägger ner åtskilliga miljoner på att leta efter sådan diskriminering vilket man gör i jakten på diskriminering mot invandrare. Men visst finns det dokumenterad diskriminering mot svenskar.

Thomas Östros (S) fick 2002 igenom ett tillägg till Högskoleförordningen som gjorde att diskriminering mot svenskar blev tillåtet. Så kallad ”etnisk kvotering” har sedan dess använts vid flera tillfällen, så visst förekommer det diskriminering mot människor för att de är svenskar.

Expo-reportern förklarar vidare att förbud av kläder med Sverige-motiv inte bör ses som svenskfientlighet eftersom det är en reaktion mot att eleverna som bär kläderna misstänks ha rasistiska åsikter. Det är inte så konstigt att lärare och skolledning reagerar eftersom högerextremister kidnappat svenska symboler. Plötsligt förklarar och försvarar Bengtsson något som tidigare i boken inte fanns: en hotad yttrandefrihet.

Kriminalitet
Kapitlet om kriminalitet är också underhållande. Icke-svenskar är överpresenterade i svensk brottsstatistik. Det är ett faktum. SD beskylls för att påstå att det bara är invandrare som begår brott på grund av att de nästan bara skriver om sådana brottslingar. Jag kan inte svara för SD men eftersom jag skriver för en tidning som ibland beskylls för samma sak så kan jag utifrån mitt perspektiv beskriva hur vi gör. När vi beställer ut en dom så är det i regel i ett mål som varit massmedialt uppmärksammat. Det kan vara en brutal våldtäkt, ett mord eller fräcka stölder mot pensionärer. I de allra flesta fall är det ickesvenskar som ligger bakom brotten. När det gäller våldtäkter är det ofta invandrare medan det vid åldringsrån ofta rör sig om människor som tillfälligt befinner sig i Sverige just för att begå brotten. Inte sällan är de skrivna i Rumänen och är zigenare. När det gäller mord ser statistiken något annorlunda ut. Då är det ungefär lika ofta svenskar som invandrare som begått brotten. När vi sedan skriver om dådet så skriver vi brottslingens namn och nationalitet. Ibland, som när brottslingen är minderårig, väljer vi att bara skriva nationalitet. Vi anser att vi kan se ett mönster som alltså utgör ett viktigt sammanhang. Alla brott som invandrare begår i Sverige och som drabbar svenskar hade varit ogjorda om inte Sverige hade haft en så välkomnande invandringspolitik. Därför är dessa brott intressanta. Vi skriver också om vissa dåd som begås av invandrare när de har ett nyhetsvärde för våra läsare men vi är i första hand en politisk tidning och inte ett kriminalmagasin och därför har inte ett vanligt mord med svenska gärningsmän samma intresse i vår rapportering. Vi anser att långa straff ska ges till svenska brottslingar och att samhället bör arbeta förebyggande mot brott. Att förebygga brott som utförs av svenskar kan göras på flera olika sätt men att förebygga brott som ickesvenskar utför kan göras genom att stoppa den havererade invandringspolitiken.

Expo försöker också förklara den högre andelen brott hos invandrare genom en socioekonomisk förklaring. Denna förklaring haltar på flera områden. Exempelvis finns det inga ekonomiska skäl till varför invandrare är överrepresenterade inom gruppvåldtäkter. Man påstår också att brottsligheten egentligen inte ökat de senare åren men jag menar snarare att det är anmälningsbenägenheten som minskat. Människor vet att de inte få tillbaka sin cykel eller mobiltelefon och att det är trist väntetid hos polisen som ändå bara lägger en till handlingarna. Därför görs praktiskt taget bara anmälningar om så kallad vardagsbrottslighet när det finns försäkringar inblandade.

Upplopp förklaras med att det har hänt tidigare i svensk historia. Det är riktigt och bland de mer kända upploppen finns potatiskravallerna 1917 där människor gick ut på gatorna och slogs för att de höll på att svälta ihjäl. Det finns exempel på mindre desperata människor som gjort kravaller också som i samband med fotbollsmarscher eller vid EU-toppmötet i Göteborg eller när vänstern protesterat mot invandringskritiska partier. Alexander Bengtsson har också hittat ett exempel där några ynglingar i relativt svenska Fiskebäck kastade ägg vilket ska bevisa att det förekommer svenska kravaller också. Utan att vara insatt i händelsen kan dock sägas att äggkastning en kväll i Fiskebäck är en ganska liten incident jämfört med dagliga bränder och kravaller i Rosengård. I Rosengård finns mängder av aktiviteter för ungdomar och det läggs enorma resurser på att hålla dem sysselsatta men ändå pågår oroligheterna natt efter natt. Det finns inga ekonomiska förklaringar till detta som tycks ske som ren underhållning för en grupp ungdomar.

Stenkastning mot bussar och utryckningsfordon är också ett växande problem i det mångkulturella Sverige. Bengtsson menar att det är minst lika vanligt i svenska områden och pekar på ett exempel. Låt så vara. Låt oss säga att det skulle förekomma stenkastning mot bussar i alla svenska områden i Sverige. Det legitimerar dock inte att det kommer hit människor som är våra gäster och angriper våra bussar. Har man ett barn som förstör saker i den egna bostaden bör man försöka se till att barnet slutar med det men om det kommer andra barn och förstör i bostaden bör man inte släppa in dem igen. Jag ser gärna svenskarna som en stor familj och Sverige som vår bostad. Nu har det kommit en massa andra ungar som förstör i vårt hus. En första åtgärd borde vara att inte låta dem leka i vårt hus. Våra egna ungar kan vi ta hand om men vi kan inte acceptera att andra barn kommer och förstör.

Bengtsson går vidare med att granska Sverigedemokraternas bild av våldtäkter. Man medger att invandrare är överrepresenterade men påpekar sedan att den formen av våldtäkter som är vanligast är de som sker i hemmen och där gärningsman och offer har en nära relation. Bara för att det är så så bör man tydligen inte tala om överfallsvåldtäkter eller gruppvåldtäkter där invandrare är kraftigt överrepresenterade. Det är visst Expo som väljer vilka våldtäkter som är viktiga att tala om. Vad gäller gruppvåldtäkter lyckas Expo peka på ett exempel där det fanns två förövare som var svenskar, de så kallade Stureplansprofilerna. Detta ska motbevisa invandrarnas totala överrepresentation. Om Bengtsson inte vill kalla 100 000 människor om året för massinvandring så är jag inte säker på att jag vill kalla två människor för en grupp och jag är dessutom osäker på John Brax Kjellströms etnicitet men låt så vara att det finns några få svenskar som dömts för gruppvåldtäkt. En absolut majoritet av gärningsmännen är trots allt inte svenskar. Vidare påstås att man inte bryr sig om offren, det vill säga kvinnorna, bara för att man skriver mer om ickesvenska gärningsmän än om svenska. Detta är naturligtvis nonsens. Däremot kan man ju undra om etablissemanget, där Expo ingår, bryr sig om svenska kvinnor när de konstant lägger locket på kring ickesvenska gärningsmän som begår denna form av brott. Man hänger gärna ut Hagamannen för att han är svensk men vi får inte se några bilder på motsvarande gärningsmän som är invandrare.

Sverigedemokraternas syn på kvinnor fortsätter på nästa sida då hedersvåld diskuteras. Sverigedemokraterna anses endast belysa hedersvåld för att gärningsmännen är invandrare. Kvinnorna struntar man i, menar Bengtsson som bevisar detta genom att peka på att partiet vill ha en mer restriktiv abortpolitik. Att det feministiska nätverket av kvinnojourer inte gillar SD är ett annat bevis på att SD inte bryr sig om kvinnor. Om nätverk som hyser representanter som menar att män är djur inte gillar någon så måste det alltså betyda att man egentligen hatar kvinnor. Att driva en antifeministisk politik hjälper inte utsatta kvinnor, skriver Bengtsson. Däremot får man anta att varje kvinna jublar över att tvingas lämna ifrån sig sitt barn när det fyllt ett år och i jämställdhetens namn slutar amma barnet efter några månader så att pappan kan ta halva föräldraledigheten. Sedan kan man förståss undra vad detta har med hedersmord att göra. Man kan vara mot hedersmord för kvinnornas skull utan att för den sakens skull lägga sig platt för Feministiskt initiativs extrema åsikter.

Ekonomi
Kostnaderna för invandringen är en intressant fråga, men det tycker inte Alexander Bengtsson. Många försök har gjorts att räkna ut vad invandringen till Sverige kostar. Naturligtvis är det omöjligt. När man ska räkna ut vad invandringen kostar måste man räkna kostnaden för själva mottagandet, kostnader för socialbidrag, pensioner och skolgång. Till detta måste man lägga på vad den kriminalitet som invandringen för med sig kostar i form av vandalisering, utredningar, rättegångar och fängelsetid liksom offers psykiska ohälsa. Man måste tänka på kostnader för trafikolyckor och uteblivna skatteintäkter för svartjobb i restaurangnäringen liksom smuggling av varor till landet och så vidare. På pluskontot hamnar de invandrare som arbetar, framför allt de som kommer hit med en god utbildning och snabbt lär sig svenska och kommer ut på arbetsmarknaden, till minus kommer då pengar som skickas till släktingar utomlands. Om ett jobb till en invandrare samtidigt innebär att en svensk blir utan jobb och måste ska socialbidrag så måste även detta ses som en minuspost. Ett annat plus kan vara om invandrarna har pengar med sig som sedan används i Sverige. Det finns mängder av uträkningar och inte så förvånande använder invandringskritiker ofta de högre kostnaderna medan de som inte tycker att 100 000 invandare som året är någon invandring att tala om använder de lägre kostnaderna.

Vi kan konstatera att invandringen är en kostsam historia för Sverige och svenskarna. Hur mycket den kostar kan ingen säga med bestämdhet. Men den kostar. Här slänger Expo därför in en liten brasklapp och påpekar att det är för att rädda människor i nöd som vi tar emot flyktingar, inte för att tjäna pengar. Frågan är dock vem man räddar. Inte är det de svenska pojkar i storstäderna som blir rånade på sina jackor och mobiltelefoner som räddas, men det är väl inte heller dessa som Alexander Bengtsson vill rädda.

Som sista angreppspunkt mot Sverigedemokraterna finns arbetslösheten. SD sägs påstå att arbetslösheten beror på invandringen. Vi har en hög arbetslöshet i Sverige och ändå importerar vi fler människor till arbetslöshet. Bengtsson menar att detta är fel. Åter kommer han dragande med diskrimineringen av invandrare. Vidare menar han att arbetslösheten beror på olika saker beroende på vem man frågar. En sosse kan mena att arbetslösheten beror på det kapitalistiska systemet medan en borgare kan anse att det är de krångliga reglerna som är anledningen. Naturligtvis kan det finnas flera orsaker. Jag är beredd att hålla med om att den internationella krisen har en betydande faktor och att de svenska politikerna inte gjort vad de kunnat för att försäkra oss mot utrikesproblem. Dessutom är det klart att ett högt skattetryck försvårar anställningsviljan hos arbetsgivare. Men när det finns för få arbeten så blir det inte bättre av att det kommer ännu fler som ska tävla om jobben. Det är väldigt enkelt att förstå för vem som helst som inte är ute efter att krångla till det med målsättningen att komma fram till slutsatsen att invandringen ger fler jobb.

Avslutningsvis
Alexander Bengtsson och Expo vill med denna bok hjälpa människor att bemöta Sverigedemokraterna. Med tanke på argumentens art så måste det vara illa ställt ute i kommunfullmäktigeförsamlingarna om politikerna efterfrågat en bok av detta slag. Argumenten är de absolut vanligaste.

Jag kanske i och med denna artikel verkar väldigt vänligt inställd till Sverigedemokraterna. Det är jag inte. Många av SD:s argument som framförs i denna bok är dock sådant som jag håller med om mer eller mindre. Jag tycker att SD många gånger kan vara väldigt enkelspåriga och lägga invandringen till grund för alla befintliga problem i samhället. Så är det naturligtvis inte. Jag tror inte heller på folkviljan och dess instrument demokratin. Men många av argumenten kring invandrarkriminalitet, kostnader och andra problem som invandringen och mångkulturen för med sig är intressanta. Säkert kommer även andra än Sverigedemokrater att angripas av de argument som framförs i boken och då känns det skönt att veta att de argument som förs fram inte är något att vara räd för.

Jag har inte bemött allt som framförs i boken, jag är redan rädd att jag har klämt in fler tecken än vad boken består av. Politik handlar ofta om tolkningar av hur verkligheten ser ut. Den som gillar mångkultur kan så klart inbilla sig att paradiset på jorden är Rosengård. Som troende bör man dock inte åka dit, det är nog bättre att befinna sig på tryggt avstånd och fortsätta att tro.

Man kan skylla de mångkulturella problemen på dålig ekonomi, trångboddhet, arbetslöshet, låg utbildning, diskriminering, rasism, höga telefonräkningar eller frånvaron av enhörningar. Det finns massor av förklaringar men faktum kvarstår. Den invandringspolitik som förs har fört med sig mängder av nackdelar för det svenska folket. Inga debattböcker ändrar på verkligheten.

Sverigedemokraterna är inte lösningen på problemen som finns. De har sett många av problemen men levererar inga hållbara lösningar. De vill bara utvisa en del av de kriminella invandrarna och de vill fortfarande att Sverige ska bebos av människor med skilda etniciteter. Halvdana lösningar ger inte ett långsiktigt hållbart resultat. Det spelar ingen roll om man identifierat problemen om man inte är beredd att göra något åt dem.

Nord Korea

Hur illa står det till med Kim Jong-Il? Det har den internationella pressen frågat sig den senaste veckan.

“Den kära ledaren” över Nordkoreas drygt 23 miljoner själar har inte visat sig på ett bra tag, inte ens på den militära paradmarsch som firar att nationen fyller 60 år. Han har sedan tidigare diabetes och hjärtbesvär, nu senast talas om en stroke, dvs hjärnblödning, och kanske är han äntligen på väg att stämpla ut från det stalinistiska arbetarparadiset?

Men riktigt än är det inte dags att korka upp champagnen, ingen har verklig insyn i diktatorns liv och hälsa och det har kommit motstridiga uppgifter om hur pass sjuk han egentligen är. Först läckte information från den Sydkoreanska underättelsetjänsten att Kim delvis skulle ha blivit förlamad, sen kom nya uppgifter om att så inte var fallet. Rykten om Kim Jong-Ils hälsa, död eller avsättning genom militärkupp har då och då luftats och efter ett tag så börjar man ta dem med en nypa salt. Men, någon dag så dör även den käre ledaren. Någon dag kommer ett rykte visa sig vara sant. Och hursomhelst tycker jag att det som är intressantast nu är spekulationerna om successionsordningen i den kommunistiska arvsrepubliken.

Någonting som särskilt utmärker kommunistiska statsbildningar är ju de osmidiga maktbytena. Ta till exempel maktkampen efter Lenin, som slutade med att påläggskalven Trotskij misstogs för en isvägg under sin exil i Mexiko. Eller tänk på hur Mao var redo att vända hela Kina upp och ner när han började märka att makten gled honom ur händerna.

En sydkoreansk expert menar att aktiviteten i Pyongang för närvarande är onormalt lugn. Och om Kim skulle dö utan att utnämna en efterträdare skulle en maktkamp direkt ta vid. Redan då Kim Jong-Il tog över efter sin far ryktades det om massiva utrensningar av dem som då opponerade. Troligtvis har militären redan börjat fila på en successionsplan. Några ovanliga truppförflyttningar har dock inte skådats.


Något av en ovanlig truppförflyttning.

Slug som han är har Kim Jong-Il ju gjort det förbjudet enligt lag att diskutera hans succesion. Men det gäller ju bara i Nordkorea, därför tar jag mig friheten att tänka lite fritt kring frågan.

Naturligast vore ju om någon av Kims tre söner (som man vet om) tog över. The Economist påpekar dock att ingen av sönerna har på ett utmärkande sätt “plockats fram” på någon verklig maktposition i regimen, på samma sätt som diktatorn själv till exempel blev ÖB tre år före sin fars död. Enligt The Economist kan det möjligtvis finnas en rädsla hos Kim Jong-Il för att någon i hans familj en dag skall få stå till svars inför internationell domstol då regimen slutligen har fallit.

Kan det vara så, att Kim Jong-Il känner på sig att slutet trots allt kan vara nära och att han inte vill föra vidare “en diktators förbannelse” till sina söner? Det är bara spekulationer, det är svårt att hitta några konkreta tecken för att så är fallet. Men det är ju också det som är lite utav tjusningen med att analysera Nordkorea, det finns inte mycket som går att veta säkert, därför måste man spekulera och måla upp en rad olika scenarier. Andra har påpekat att av sönerna har endast Kim Jong-Nam, med sina 37 år den rätta åldern inne, de andra är under trettio och har inte den pondus som krävs för att hålla landet i sin järnhand.

Annat talar dock emot detta. Kim Jong-Nam skämde ut sig för ett par år sedan då han försökte ta sig in i Japan med falskt pass (för att gå på Disneyland) och har sagts blivit placerad i kylan. Tiden i sin utfrysta exil har han spenderat i Portugals före detta kinesiska koloni Macaos ökända spelhålor. Som äldste son är han dock inte fullständigt uträknad i det mycket konfuscianskt inspirerade Nordkorea.

Den son som kan ha en hyfsat god chans är 26-åriga Kim Jong-Chol. Tecken, som att hans mor har blivit idoliserad liksom Kim Jong-Ils en gång, visar på att han kan vara det starkaste kortet. Han sägs dock ha någon slags sjukdom som ger honom ett överskott av kvinnliga könshormoner (!) och kanske kan det vara till hans nackdel. Och det finns dem som utpekar honom som svag och utan uppbackning.

Yngsta sonen, 25-åriga Kim Jong-Un är relativt okänd. Det sägs dock att han är den av sönerna som är mest lik sin far. Hans position i syskonskaran talar dock emot honom.

Dynastin sägs dock vara splittrad. Diktatorns nuvarande “första fru” håller på den yngste sonen och hans syster och svåger verkar föredra den äldsta. En tänkbar lösning är att någon av sönerna får figurera mer eller mindre symboliskt som frontfigur för ett kollektivt ledarskap.

Men det finns fler maktcentra än diktaturens ledande familj. Militären är den ena och kommunistpartiet är den andra. Veteranerna i partiet och militären är mycket nationalistiska och reaktionära och de kommer inte att tolerera annat än mycket små förändringar.

Det sägs dock finnas en fraktion inom militären som ser Kinas exempel som en gångbar väg framåt. Genom att öppna ekonomin och få den att växa, under kommunistregimens politiska kontroll så klart, kan ännu mer resurser åläggas den redan gravt gigantiska militärapparaten.

Det har även funnits tecken på att det rent politiskt finns två traditioner av dels traditionalister/hökar och dels förnyare/duvor. Men detta stämmer inte med all tidigare erfarenhet av det nordkoreanska kommunistpartiet, en organisation som tagit överdriven enighet och konsensus till löjligt höga nivåer. Tecknen på att det kan finnas politiska förnyare bör snarast tolkas som spel för gallerierna, ett sätt att driva stålhårda förhandlingar med omvärlden, lite utav ‘good cop & bad cop’. Finns det några skillnader så är det inom militären och det beror, för att prata med Marx, på strikt materialistiska skäl.

Att diktatorns halvbror, Kim Pyong-Il, som för närvarande är ambassadör i Polen, har börjat göra offentliga framträdanden är ännu ett tecken som man får lägga märke till när man likt en spåman av kaffesump försöker lägga pusslet om Nordkoreas nästa diktator.

Vidare framträdde politbyråns starke man, Cho Myong-Nok, rent visuellt mycket tydligt under den beryktade militärparaden i samband med nationens 60-årsdag. Kanske visade han att regimen fortfarande står stark, kanske något annat.

Kim Jong-Ills svåger, Jang Song-Taek, har idag en stark position och även han är en utpekad tänkbar efterträdare, en kompromisskandidat. Han saknar dock starka allierade inom militären och skulle absolut inte kunna leda landet ensam.

Kim Jong-Il är formellt ÖB och de enda som egentligen har tjänat på hans styre och kunnat leva någorlunda gott är militären. Under hans 14 år vid makten har man successivt flyttat fram sina positioner. Mycket talar för att man skulle ta chansen att ytterligare öka sitt inflytande när Kim Jong-Il faller bort. En ledare utan militärens stöd är därför i stort sett otänkbart.


Håller i fiolerna.

Det finns alltså en möjlighet att någon inom militärapparaten kan ta makten. En av de tänkbara kandidaterna är då mannen med det underbara namnet O Kuk-Yol, som leder det kommunistiska partiets viktigaste departement och har därmed kontroll över en särskild elitstyrka som också fungerar som Nordkoreas samlade SS, Tjeka eller preatoriangarde.

Vem det än blir som axlar diktatorns mantel kommer det dock på kort sikt att bli svårt att behålla stabiliteten utan en bibehållen hård linje. Men vad man skall komma ihåg är också att en strängare regim skulle kunna skapa stora problem. Nordkorea är, trots sin grandiosa fasad, mycket av ett tomt skal. Den svarta sektorn är enorm, och utan den skulle landet totalkollapsa.

Den sista tänkbara kandidaten till att ta över efter den käre ledaren är ju faktiskt också kaos med stort k. Med tanke på vad potentiella kärnvapen kan göra för stabiliteten i regionen, eller för den delen att 23 miljoner fattiga kusiner kan komma att knacka på Sydkoreas dörr så är det inte ett särskilt välkommet alternativ.

Att nordkorearnerna någon gång skall få uppleva demokrati och frihet från förtryck är dock min starka förhoppning.

Se The Heritage Foundation, Foreign Policy, BBC, Time, Reuters och SvD.

Ads by Google
När är din dödsdag?
Nyfiken? Gör vårt test! Baserat på de senaste rönen.
www.livsprognos.se




Arkiverad under: Politik & Samhälle | Taggad: Kim Jong-il, kommunism, Nordkorea

« Sörj inte – skolka och organisera Dagens citat »Skriv ett svar
Klicka här för att avbryta svar.
Namn

E-post (publiceras inte)

Webbplats





Uppmärksamma mig på vidare kommentarer via e-post








Blogga med WordPress.com. Theme: Digg 3 Column by WP Designer