Välj Station

Motgift.nu Nashville FM [24/7 Nonstop Country Music] -02

torsdag 26 augusti 2010

Genesis

Peter Lemarc

Nordman

Eurythmics

Aldo Nova

Tony Carey

Def Leppard

Journey

Journey

Joe Lynn Turner

Saga

10cc

Slade

Slade

Slade

Suzi Quatro bättre ljud en cover

Suzi Quatro

20100826

Fick mitt röstkort idag hade funderat på att slänga det till retur papper.
Men på vilket parti?
I landstinget röstar jag ej då jag anser det kan läggas ner och göra dessa välbetalda byråkrater arbetslösa.

SD lokalt i Sigtuna kommun är en skam hur de hanterat väljarnas stöd.
I valet 2010 har de inte ens lyckats med en lokal valsedel trots att jag läste att de hade nya kandidater på gång hade de hoppat av nu då??

ND kan väl knappast lyckas få ett mandat så jag kämpade 2006 var överallt.
Lade ut flygblad+valsedlar i brevlådor,valsedlar i flera vallokaler samt satte upp hundratals med klistermärken jobbigt gav ynka 97 röster.

ND Sigtuna utan någon lokal kontakt adress försöker igen.

Blir SD till riksdagen 2010.
ND i kommunvalet för Sigtuna kommun 2010.
Röstar ej i landstingsvalet.

Från den första september kan man förtids rösta ska bara välja vilken lokal.

Radio BSS Augusti 2010 tillbaka efter uppehåll juni+juli

tisdag 24 augusti 2010

Sherbet Gunnar fick vinylen av mamma 1976

Heart

Heart

Pilot

Mediaspelare 2010 0824


Wings

Harpo

Harpo 1976

ND Möte tal av James Whittall BNP del 2

ND Möte b la tal av James Whittall BNP

Gunnar kommenterar 20100824

SD vägrar den fd Sverigedemokratern Janne Miild att annonsera i SD Kuriren.
Tidningen utkommer inget före valet och utgåvan utkommer glest normalt.
Radio BSS har haft sommar ledigt under juni samt juli men snart kommer ett nytt program för augusti 2010.

Gunnar och en mikrofon har ej gjorts sedan den 13 augusti har varit ute cyklat kört moppe mm handlat osv men ibland finns inte läge att hålla låda i timmar ute.
Söndag och måndag handlar om cykling i totalt 5-6 mil idag är det vilodag.

Söndag Sigtuna stad måndag utfärd runt Oxundasjön via Runsa ner i Upplands Väsby.
Studerar stolt eniros kartor och överallt nästan har jag varit b la i väsby.
Man känner igen sig fast det kanske var flera år sedan sist.

Pga en tandskötts inflammation ska jag till tandhygisten onsdag kärringen tar 350kr för det.

Har bara 9000kr taxin till Trosta drogs till slut 278kr.
Vädret skulle bli regn under tisdagen och onsdagen har nog regnat under natten fick upp ett fönster hörde röster utanför.

Den finska skinnskalle som körde cross förut bodde till vänster men flyttade till höger han var full i morse.
Hade varit fest i Steninge stora högar med luktande ölburkar.
Nu kommer sol till och från beroende på vädret behöver jag efter tanten ta mig till autoexperten de skulle ta hem mitt tändstift NGK BR8 HS

Se min privata blogg

www.radiogunnar.blogspot.com

lördag 21 augusti 2010

Moped klass ett på cykelbanan mellan Valsta och Sigtuna

Klass ett moped får ej framföras på cykelbanor.
Gunnars moped är en äldre klass ett före 2003 som följer klass två mopeder.



Gjallarhornet 2010 0821

SD 20100814

SL har spårat ur

Kolla in dessa sexiga teenagers!

Gunnar avslöjad gillar småflickor!

torsdag 19 augusti 2010

Patriot radion 20100819


FREE service provided by MusicWebTown.com

Werner&Werner

Gunnar kommenterar 20100819

Såg på gården en invandrar kvinna som skällde på sitt ena lilla barn som grät och skrek.
Hon lyfte sin hand och gav lillen en lättare örfil som inte tog med kraft utan meningen var att skrämma lillen hemskt.

Ser huckle kärringar fula som häxor vad gör dessa patrask här?
Såg en pajas till karl från Irak som tömde soporna iförd nåt som liknade en natt särk som farfar hade förr långt bort från denna tid.

Hur kunde maktahavarna förstöra vår en gång så stolta nation så?

Detta har medvetet pågått sedan 60 talet att omvandla den etniskt homogena nationen konunga dömet Sverige som från början hette Svitjod.

Göta och Svea rike som enades till ett rike.

Svearna var mera ljusa och goterna mera mörka.

Internationalisterna har fått härja fritt och fritt fått förstöra vår ungdom genom att hjärntvätta dem med politiskt korrekt propaganda att alla raser är lika det finns inga skillnader.

Alla är vi lika mycket värda men varje folkgrupp passar bäst in i sina respektive ursprungs område.

Hjälpa fattiga javisst men i sina hemländer.
Det är inga fattiga som kommer hit och som har betalat 100.000kr för falska ID och pass.

De som inte kan stå för sin riktiga identitet har något att dölja och har ingenting här att göra.

Makthavarna med media maffian upprepar samma mantra mass invandringen är lönsam rasisterna har fel de ljuger.
Man redovisar t ex inte alla siffror som bidrags beroendet som ökar.
När jag under en period tvingades bli förnedrad att söka socialbidrag för att överleva hela 9000kr att leva på i en månad såg jag hur verkligheten såg ut.

På försörjnings enheten på Sigtuna kommun låst dörr av de sökande var jag svensk+nångon enstaka alla andra var:
Zigenare ordet har fått en dålig klang nu ska man säga romer.
På P1 SR sades vi har behandlat romer illa i hundratals år.Ingenting om att de uppför sig dåligt.

Nåväl idag har man vakter vid Sigtun kommun huset man kommer bara fram till receptionen om man söker någon från kommunen kommer de ut.

Fyra personer är bannlysta efter hotelser,de hette säkert Svensson något annat är bara fördomar och rasism.

När Skånepartiets ordförande får tomater kastade på huvudet säger han bara
"Där fick jag en tomat i skallen,det tackar jag för tack tack".

AFA har ingen hemsida vad tråkigt nationella aktivister tröttnade till slut och förstörde deras sk servrar!

Jag avslutar med den socialdemokratiska stats ministern Per-Albin Hansson han som hade en vision och började arbetet med att bygga upp folkhemmet det som sedan gammel partierna river ner.

"Sverige åt svenskarna,svenskarna åt Sverige".

BEVARA FOLKHEMMET RÖSTA RÄTT DVS NATIONELLT 2010!

Val Affisch för Sverigedemokraterna 2010!

Frank Roman Radio

Patriot radion 20100819

Gunnar På 47 minuter två program September 2010

torsdag 12 augusti 2010

Y1 Ankommer Kalmar från Linköping

20100812 Gunnars ebrev till Sigtuna kommun.

Jag anmälde miljöbrott mitt emot Wenngarn enligt er skulle de vara markägare.
Enligt Wenngarn AB är Sveaskog markägare.

Efter samtal med Sveaskog Uppland som ska undersöka platsen så är deras policy att de skogar som är öppna för allmänheten utan vägbommar osv ska kommunen åtgärda miljöbrott dvs Sigtuna kommun.

Han kommer åka från Uppsala till platsen och göra en bedömning han kommer troligen sedan att kontakta er.
Detta kan bli ett juridisk fråga enligt honom Bert Karlsson Sveaskog Alunda.

Jag upprepar plats beskrivningen:

Från Sigtuna stad mot Enköping väg 263 100 meter innan infarten till Wenngarn.
För säkerhets skull vänd tjänstebilen vid infarten.
Då blir det mot Sigtuna 100 meter kör sakta se hjulspår i högt gräs upp mot skogen på höger sida.
Fortsätt större skräphög höger sida går ej att missa går att vända bilen.

Sängar,kläder,cyklar och sopsäckar mm stor hög.

Gunnar Andersson

tisdag 10 augusti 2010

Patriot Radion 2010 0810


FREE service provided by MusicWebTown.com

En lokförares blogg

En lokförares vardag
Hej! Här vill jag dela med mig av min dag på jobbet som lokförare. Händelser och tankar. Som lokförare är man ensam stora delar av passet och jag skulle tycka det var givande själv att få uttrycka mig och dela med mig av min dag.13/1 och 14/1-08
På väg till jobbet ringer lokföraren som senare ska lösa av mig i Gävle. Han vill redan nu förvarna att han ev. blir sen. Jag vill ha bekräftat av honom att det är en X40 jag ska köra. Men han kommer med glädjebesked. Jag ska köra X2000 upp till Gävle.

YES! YES! YES!



Till Gävle kommer jag fram 18.30. Har nattvila och ska börja 02.35 inatt med att klargöra ett Rc-lok med 4 vagnar som står på uppställningsbangården.

Traskar iväg i mörkret. Jag är helt ensam och gör allt själv. Kopplar från tågvärmen och klättrar upp på loket. Där ligger en lapp om att handbromsen är dragen på första vagn. De brukar vara så fruktansvärt tröga och jag hoppas att mina krafter ska räcka för att skruva loss den. Medan loket står och fyller på luft kollar jag handbromsen på vagnen. Där finns ingen broms ansatt på vagnen, dock är skruven dragen, och den är trög att få loss. Anmäler att den inte fungerat.

Går ett varv runt tåget och hittar inget att anmärka på. Gör sedan själv ett bromsprov. Kanske är jag lika skruvad som handbromsen men jag tycker det är bland det roligaste jag vet att göra ett bromsprov. Att klättra ut i mörkret med sin ficklampa, lysa, kontrollera och sparka på blockbromsarna.

När allt är klart ringer jag tågklareraren och anmäler mig klar att köra tåget upp till Ljusdal.

Jag kommer inte längre än till Oslättsfors innan det börjar blixtra ordentligt om tåget. ´´Överström tågvärme´´ går att läsa i felindikerinssystemet. Jag stänger av tågvärmen. Jag inser att jag borde ta reda på var i tåget det är fel. Slår till den men tycker det fortfarande blixtrar överallt. Slår ifrån, ringer fjärrtågklareraen och ber att få stanna i Kolforsen för att slå till den stillastående om det kanske är lättare att se under icke rull. Stannar, slår till, men nu är förstås allt tyst, mörkt och stilla. Ber om att få fortsätta färden. Rullar sakta ut från Kolforsen, slår till tågvärmen, medan jag hänger ut igenom fönstret, och nu ser jag, det blixtrar mellan de två sista vagnarna, slår av igen. Ringer nu för att konsultera driftstöd. Han säger att jag ska stanna i Ockelbo och ta ur värmekabeln mellan dessa vagnar. Så att jag kan ladda batterier och ha värme på de övriga vagnarna och allt man nu använder tågvärmen till. Han säger att det bör vara svart/bränt runt felet.

Ringer igen till fjärren. Det är samma tjej som svarar. Det är bra för då vet hon ju läget. Stannar i Ockelbo. Går nedåt de sista vagnarna, drar ur kabeln. Men dock är inget bränt så som jag förväntat mig. Går på intuition och tittar längst bak på tåget. Där är felet. Tågvärmekabeln i denna ände har lossnat ur sitt fäste. Kabeln ligger och släpar på marken medan handtaget, otroligt nog, faktiskt sitter kvar i sitt fäste i vagnen.

Jag låter den ligga kvar och släpa efter, vill ej ta i något där det funnits 1000 volt i strax innan. Dock ska det vara helt riskfritt eftersom jag tagit ner och t.o.m. stängt av batteriet på loket. Men jag har för stor respekt och känner mig inte helt trygg med kabeln som numera är lite fransig i sin trasighet.

Mitt stora huvudbry är dock att jag inser med klar tydlighet att detta inte är bra för vare sig mig, tåget, personal eller resenärer. När jag kommer fram till Ljusdal ska jag gå runt med loket och då kommer denna vagn att gå främst av de 4 vagnar jag har med. Vilket innebär att jag inte kan använda tågvärmen, vilket också med tydlig insikt innebär ett tåg utan värme och belysning, vilket har till följd att det inte blir något tåg alls. Jag har stort huvudbry när jag ringer driftstöd igen. Det finns bara ett alternativ. Att växla tåget i Ljusdal så att denna trasiga vagn går sist, och stänga av den för resenärerna.

Voine, voine. Jag suckar till driftstöd och säger att det är så stort ansvar att fixa detta själv. Han peppar och säger att det är klart att jag fixar detta och därtill har jag ju en ombordansvarig i Ljusdal som kan vara mig behjälplig.

Jag har hela vägen från Ockelbo till Ljusdal att planera, förbereda mig mentalt, ta reda på tel.numret till tågmästaren och prata med fjärren.

När jag rullar in i Ljusdal har jag allt i huvudet och är lugn och fokuserad. Detta ska t.o.m. bli spännande.

Stannar tåget, kopplar av loket, begär lokalt för växling, kör runt med loket, kopplar på första vagnen. Ringer och pratar med tågmästaren. Har hon förberett och kopplat isär mellan vagnarna. Nej hon håller på med tåguppgiften. Då inser jag att jag är helt uppe i mitt eget arbete. Det är klart att hon har annat att sköta också. När jag sen går nedåt för att koppla ifrån den trasiga vagnen så har hon börjat med att fälla upp bryggorna. Jag tar över och kopplar isär resten. Går till loket, begär återigen lokalt, nu åker tågmästaren med på den trasiga vagnen längst bak. Vi ska ställa upp den trasiga vagnen tills vidare på spår 3, varefter vi ska åka tillbaka och hämta de resterande vagnarna och köra dem också till spår 3 och koppla ihop dem igen med trasiga vagnen som nu hamnar sist. Vi åker fram emot växlarna i söder. Jag väljer att pulsa ut själv i snön och lägga om växeln, rädd för att tågmästaren ska lägga fel. Det är alltför många lok som spårat ur i växeln för att fel växel lagts om.

Jag inser att nästa gång kommer jag med 3 vagnar över växeln och kan inte gå hela vägen utan frågar tågmästaren om hon är duktig på att läsa av växlar. Jag instruerar henne, nog rätt övertydligt, och hoppas hon har överseende med mig, och jag visar vart vi ska stanna tåget. Vi måste över båda växlarna, man ser där det tinat upp på två ställen. Och också vilken knappställare hon ska trycka på. Jo, hon verkar trygg i sin roll. Minsta osäkerhet och jag hade gjort det själv.

Vi backar vagnen till 3:an. Kopplar av. Nu stannar tågmästaren kvar på perrongen och jag kör runt själv för att hämta de resterande vagnarna. Jag kopplar ihop. Fjärren ringer och frågar om de kan skicka iväg X-tåget på spår 1. Ja, jag vill inte försena dem för att jag ska växla. Väntar lite otåligt på deras avgångstid. När de sedan rullat och jag ringer fjärren så har de precis personalbyte klockan sex och jag blir ytterst otålig när ingen svarar. Jag vill ju försöka vara så effektiv jag kan. För mig blir det en lång väntan, vad kan det vara, 5 minuter, 10 minuter? I det stora hela blir det kanske inte lång tid, men för mig, just då, att sitta helt inaktiv, måste nog vara bland det svåraste. När de svarar på telefonen och jag får lokalt frågar jag också om de kan fälla vägbommarna, för nu med flera vagnar kommer vi blockera vägövergången. Men de har ingen kontroll över bommarna nu under växling.

Jag ska erkänna att jag blir rätt irriterad när jag rullar framåt och ser att växlarna fortfarande ligger kvar efter X-tåget. Här väntar jag på att de ska avgå. Så kan inte fjärren hjälpa mig med att lägga växlarna åt mig. Onödiga stopp, tycker jag, för att jag ska klättra ut och lägga om extra växlar.

Åker fram mot vägövergången. Tung trafik passerar. Jag är tvungen att stanna, tuta, klockan är strax efter sex på morgonen. Det känns inte schysst mot samhället Ljusdal. Men det finns inget val. Det stannar ett fordon på vardera sida, då rullar jag försiktigt framåt med fortsatta tutande. Sen stannar vi, tågmästaren klättrar ut och pulsar fram i snön till växelställaren. Jag tittar hela tiden i backspegel och har faktiskt god sikt och vi samtalar också hela tiden i telefon. Det går bra. Nu backar vi tillbaka ner till spår 3 till den ensamma, trasiga vagnen. Kopplar ihop. Bromsprovar. Anmäler oss klara.

Vi avgår 50 minuter sena. Jag är smått frustrerad över att det tog sådan tid, samtidigt som jag tackar min lyckliga stjärna att det gick så bra.

Precis innan vi var klara i Ljusdal får ett godståg passera förbi oss, vilket jag sedan ligger bakom till Bollnäs. Det försenar oss ytterligare 10 minuter. Men vi rullar i alla fall.

Det tar en timme innan jag fattar innebörden av att jag varit växlingsledare. Stolt som en höna blir jag. Visst, ingen avancerad växling. Men tillräckligt för mig.

Dock tycker jag väldigt synd om resenärerna. Det är ju de som blir försenade och mest drabbade.

I normala fall ska jag kliva av tåg 283 i Gävle för att klargöra en X40 och köra den till Stockholm. Men på grund av förseningen får jag fortsätta köra tåg 283 till Stockholm. Jag är jättenöjd med det.

Jag har nu varken tidtabell eller tågorder på tåg 283 från Gävle till Stockholm, men ringer fjärren och får S16 på det.

Jag får lyxen att avnjuta en kopp te från Gävle. Jag tackar tågmästaren allra ödmjukast!




2008-01-22 @ 23:18:19 Permalink En lokförares vardag Kommentarer (1) Trackbacks (0)



--------------------------------------------------------------------------------


11/1-08
Idag kom jag inte många meter med mitt första tåg. Närmare exakt noll meter.

En X40! Såklart!

Hur kan av mina hittills få dagar på X40 ändå 20% av dessa innehålla strul?



Klargöringen flöt på galant och jag var nästan helt klar med mina 5 vagnar, när jag återkommer till hytten och där bara väsnas det. Jag känner igen ljudet och ser indikeringen ´´fel bromsdator´´ lysa rött.

Här blossar känslor i 170, jag svär högt, här finns inget som heter ´´ta det lugnt´´.

Jag ringer driftstöd. Jag hinner inte säga någonting förrän han säger åt mig att stänga av en av säkringarna så att ljudet försvinner. Jag hinner precis göra det så börjar också lampa ´´fel bakre bromsdator´´ lysa. Det är inte sant! Båda tågsätten jag har hand om har fått felindikeringar.

Därtill kan jag inte vara ensam med min frustration, så mitt i all konversation så kläcker jag ur mig ´´jag hatar dom här´´. Hans kommentar blir ´´nu tog du väl ändå i´´.

Det finns bara en sak att göra. Kalla på reparatörspersonal.

De kommer, fixar till felen, vill att jag bara ska köra med den ena av enheterna. Får av fordonspersonal veta att jag också kan använda enheten som står på spåret bredvid.

Jag ska alltså: koppla isär enheterna, växla med en X40, koppla ihop den ena enheten med det som står på spåret bredvid. Starta om med klargöringen.

Reparatörspersonalen ser min stora, stora förvirring så de, gud vare tack, kopplar isär, tar det ena fordonet och växlar över det till enheten på spåret bredvid och kopplar ihop. Jag kommer alltid vara er evigt tacksamma!

Tiden, lindrigt sagt, rinner iväg. Jag är nog knappt en timme sen när den nya sammansättningen tillslut är klargjord. Jag undrar hela tiden varför de inte ställer in tåget. När jag slutligen sätter mig ner i förarhytten, svettig med pumpande hjärta, och ringer mig klar möts jag av ´´vi har ställt in tåget´´.



2008-01-22 @ 19:31:10 Permalink En lokförares vardag Kommentarer (0) Trackbacks (0)



--------------------------------------------------------------------------------

8/1 och 9/1-08
Jag står på centralen och väntar på tåg 930.

Jag vet vad jag har att göra de närmaste 24 timmarna för mitt arbetspass slutar nämligen imorgon, vid exakt samma tid, med att jag själv kommer körandes med 930 upp från Arboga.

Detta är en tur med många uppehåll för resandes av och påstigning. Innan passet är slut har jag räknat till 44, fyrtiofyra, fyrtiofyra stycken!



Tja, har man inget annat att göra kan man ju bli lokförare!




2008-01-22 @ 19:22:44 Permalink En lokförares vardag Kommentarer (1) Trackbacks (0)



--------------------------------------------------------------------------------

7/1-08
Jag har en hel vecka framför mig med bara X40. Hualiga!

Kanske man kan tycka att det är bra med övningskörning. Men jag känner mig mest uppgiven.

Dock måste jag medge att turen idag måste vara bland de bästa man kan få om man nu ska ha en dag med X40. Klargöring i Hagalund, det är bra att praktisera. Tågsättet har bara tre vagnar, en enhet, vilket också är lagom att öva på.

För så fort jag får två enheter känner jag en stor förvirring. Vagnarna heter Z1, Z3 och Z5. Det finns skillnader på dem, men när jag uppehåller mig inuti tågsättet tycker jag att allt ser likadant ut fast jag vet att det inte är det. Jag vet att jag har letat efter toaletterna, VAR ÄR DE? Åt vilket håll är jag på väg? Var har jag varit? VAR ÄR BLÅBÄRSSOPPAN? (=kaffeautomaten).

Jag rullar med tåg 90911 mot centralen och det ser ut som om jag har fått allt att fungera. På centralen kliver tågmästaren på och anmäler sin närvaro. Vi åker med tåg 911 till Eskilstuna, där tåget byter nummer till 912, och vi fortsätter sen till Arboga. Där har vi en timme och vi går och fikar. Detta är absolut en av dagens två höjdpunkter.

Efter en timme vänder vi åter mot Stockholm. Den andra av dagens höjdpunkter kommer vid Stockholm Södra där en dagismamma står med ett gäng barn på en bro och vinkar till tåget. Jag böjer mig fram och vinkar tillbaka med så stora rörelser jag kan. Jag förstår att de sett mig för en del barn kommer av sig med sitt vinkande och andra börjar vinka än mer frenetiskt.

Visst är det väl så att barnen vinkar till tåget, inte till lokföraren, och att någon plötsligt börjar röra sig i fönstret ger en annan dimension. Ja, mycket har man att lära sig när man är liten.

När tåget är tömt på resenärer vid Stockholm central kör jag ut med tåget till Hagalund igen, och cirkeln är sluten. Nu går jag hem.

2008-01-16 @ 10:06:19 Permalink En lokförares vardag Kommentarer (0) Trackbacks (0)



--------------------------------------------------------------------------------

2/1 och 3/1-08
Jag har fått ett papper om att jag ska ha elev idag. Men inte vem eleven är. När jag kommer till jobbet så tar jag ett varv runt och letar efter någon som ser lite bortkommen ut, någon som ser ut att leta efter en körlärare. Jag hittar en som ser lite ny ut. Men han letar inte alls efter en körlärare. När jag står där och spanar vidare i korridoren kommer en gammal kollega fram. ´´Du vet att jag ska åka med dig till Göteborg?´´.

Min kollega arbetstränar. Det blir en jättekonstig känsla till att börja med. Vad ska jag lära honom? Han har ju kört tåg längre än jag. Jag inser fort att jag inte behöver lära honom någonting alls, jag behöver bara finnas där. Det är han som lär mig en del under vår tur till Göteborg fram och tillbaka. Han kan köra. Han kör utifrån mitt perspektiv t.o.m. skitbra!

Vi börjar vårt arbetspass med att byta av en lokförare på ett X2000 på centralen. Lokföraren vänder sig direkt till min övar-kollega och berättar läget på fordonet. Jag kliver in, säger hej, blir lite dissad. Lokföraren som anlände med tåget fortsätter att prata med min kollega. Jag ställer ytterligare frågor om fordonets status. Fortfarande blir jag totalt nonchalerad. Jag existerar inte i hans värld. Vad i hela fridens namn! Hallå, jag har ansvaret här, han som du pratar med är min elev!

På väg till Göteborg försvinner en modul. Rullar dock in i Göteborg exakt på minuten.

På torsdag morgon tar vi över ett X2-sätt på Göteborgs central för att köra hem till Stockholm. Tågmästaren kommer fram och konstaterar att han noterat vilket tågsätt vi fått. Det heter 2003 och är förföljt av fel. Jaha, det verkar ju trist. Jag vågar inte säga att mina tåg brukar fungera.

Tågsättet rullar faktiskt ända till Skövde utan mankemang. Men i backen ner mot Skövde och det är dags att börja bromsa så försvinner den ena, av två, moduler. (=2 av 4motorer). Vi rullar in i Skövde, stannar tåget. Bestämmer oss för att reseta = ta ner strömavtageran och stänga av batteriet. Vänta en minut. Och sen starta igång det. Jo, det funkar, alla motorer är med. I cirka 50meter. Sen försvinner alla motorer. Ja, det är bara att stanna igen och reseta. Det funkar. I ett par mil. Sen försvinner två igen. Vi ringer fjärrtågklareraren och säger att vi stannar till i Väring för att reseta. Det håller nästan fram till Hallsberg då alla motorer lägger av igen. Vi stannar i Hallsberg och gör om reset-proceduren två gånger.

Nästan framme i Katrineholm lägger två motorer av igen. Så bestämmer vi oss för en ´´stor´´ reset. Eftersom vi är två förare kan vi vara lite effektivare. Min kollega fortsätter körandet medan jag går bak till Driven(maskineriet). När han stannat i Katrineholm så kan vi samarbeta via telefon. Han tar ner igen! Nu kan jag stänga av stora batteriströmställaren. Och så startar han igång tågsättet igen efter den obligatoriska minuten som skall inväntas.

Nu rullar faktiskt tåget ända till Stockholm. Men tror ni vi kom fram till plattformen. Nehej!

När vi precis ska rulla in till centralen för vårt sista uppehåll så lägger modulerna helt av. Samtidigt som jag nästan skriker ´´nej, vi har stoppsignal´´. Den absolut sista signalen före plattformen visar stopp. Det är inte sant!. Vi ser plattformen. Det är cirka 100meter dit. Men vi står där vi står. Vi försöker upprepade gånger att reseta. Men icke. Det slutar med att jag får gå genom hela tåget, tränga mig förbi alla resenärer som redan ställt sig upp och klättra över allt bagage. Allt för att komma till Driv-enheten igen. Vi gör om den stora reseten. Min kollega prövar att köra. Kommer en meter och två motorer lägger av, men de resterande två, peppar, peppar håller fram till perrongen.

Jag har aldrig varit med om något liknande så jag är glad att jag hela tiden haft professionellt sällskap i hytten. Min elev.

Vi blev en timme sen.

2008-01-15 @ 23:45:23 Permalink En lokförares vardag Kommentarer (1) Trackbacks (0)



--------------------------------------------------------------------------------

31/12-07
Fikar med en jobbarkompis. Han har många bra sidor, men en av hans sidor kan jag vara utan. Han verkar gilla att köra x40. Hmmmmm.

2008-01-15 @ 23:29:38 Permalink En lokförares vardag Kommentarer (0) Trackbacks (0)



--------------------------------------------------------------------------------

29/12-07
Det bästa med den här dagen är min rast i Gävle. Ringer en gammal klasskompis och vi hinner med en fika på station.

Metropoliskt kan man väl kalla mitt jobb?!

2008-01-15 @ 23:27:01 Permalink En lokförares vardag Kommentarer (0) Trackbacks (0)



--------------------------------------------------------------------------------

26/12 och 27/12-07
Börjar 23.03. Det jag tror jag ska börja kvällen med är att lösa av ett lok med vagnar som kommer från Hagalund(vagnhallarna). Läser att tåget står på spår 10. Går till södra änden av spår 10, men där finns inget lok, men däremot finns en himla massa vagnar så långt ögat når. Möter tågmästaren. Jag frågar honom om han vet vart mitt lok är. Han tittar på mig och frågar ´´ Ska du köra?´´ Ja, jag tänkte det. Och ända till Sundsvall. ´´Tåget går norrut, följaktligen är loket i norr´´. Men HUR kan det stå där? Så förklarar han att hälften av vagnarna redan kommit tidigare med ett lok hela vägen från Malmö, och det loket är nu frånkopplat och kört till Hagalund. Medan andra hälften av vagnarna kom med mitt lok, från Hagalund. Och nu sitter alla vagnar ihop och mitt lok i rätt ände. Och detta har man redan hunnit med innan mitt pass började. Jag behöver bara ta plats. Jag framstår nog som lätt förvirrad, men det är jag inte, jag bara undrar saker.

13 vagnar, 721 ton tungt inklusive loket. Tåg 10066 är ett nattåg som går till Storlien. Jag gillar att köra nattåg, för det förväntas en mjuk körning. Tidtabellen är också anpassad till en lugnare framfart. Vilken hastighet som förväntas är det ingen av oss som vet så jag får prova mig fram. Tåget klarar av 160km, men då är det nog ingen som sover gott. Kör mellan 100 och 130. Tappar några minuter men det gör inget för vi ska ha tågmöte lite senare i både Trödje och Hamrångefjärden, där vi ska stå still. Så om jag kör lite saktare behöver vi inte vänta lika länge.

Efter tågmötena är det inte lika goda gångtider. Tycker att jag får köra på bra mycket mer nu för att hålla tidtabellen. Kurvorna blir mycket tuffare. Kan resenärerna sova?

Jag och tågpersonalen blir avbytta av ny personal i Sundsvall. Tågmästarna är så gulliga som säger att det gick mjukt och fint. ´´Men i slutet då, alla kurvorna?´´ Nä, det hade ingen tänkt på.

Två timmar sömn på Scandic i Sundsvall. Ja, det är ju inte mycket, men jag ska i alla fall inte köra hem, utan har plats som resenär och dåsar hela vägen hem.

Detta var min första alldeles egna tur till Sundsvall. Det här var ett jobb jag tyckte jättemycket om! Jag körde mellan 23.45-03.54. Hur underhåller man sig? Med sång, prat och tankar, laddad med marsipan och pepparkakor. God fortsättning!

2007-12-28 @ 22:58:26 Permalink En lokförares vardag Kommentarer (3) Trackbacks (0)



--------------------------------------------------------------------------------

25/12-07
Ett varv på Uppsala.

Herregud, t.o.m. Uppsala är ett himmelrike numera, bara jag slipper köra X40. Jag ska aldrig mer klaga på att Uppsala är tråkigt!

2007-12-28 @ 22:49:08 Permalink En lokförares vardag Kommentarer (0) Trackbacks (0)



--------------------------------------------------------------------------------

20/12 till 21/12-07
Jag är ju inte riktigt van med X40 och forskar fortfarande i vart alla knappar sitter.

Jag skulle blinka med strålkastarna till en kollega som kom i ett mötande tåg. Döm om min förvåning när vindrutetorkarna började röra på sig.

Jag börjar idag 12.48 och går av mitt pass imorgon 13.20. En rätt så lång tur får man väl säga. Ska ha natten i Västerås. Under rasten kollar jag upp i överliggningspärmen vad hotellet i Västerås heter. Om det finns personal där eller om jag ska ha en kod att komma in med. Jag antecknar allt. Det finns ingen frukostservering så tidigt som jag börjar på morgonen så man tilldelas en kylväska med frukost i. Ok.

Mot kvällningen när jag rullar mot Arboga börjar felindikeringen ´´Fel bakre bromsdator´´ att blinka. Jaha? Jag ska ju byta ände i Arboga och kommer då till den bakre bromsdatorn och tänker att jag nog kan åtgärda problemet när jag väl kommer dit. Men jag var för optimistisk. Vid slutstation Arboga byter jag hytt och hytten med den bakre bromsdatorn, som nu för övrigt blivit den främre, bara tjuter och tjuter och larmar om fel. Kan du inte vara TYST!? Jag vill inte ha några FEL!

Jag får ringa fjärren och säga till att jag blir kvar för tillfället, jag måste ringa om hjälp. För jag har redan fått körsignal, vilket hindrar andra tåg att passera. Han ställer min signal i stopp igen så att andra tåg kan köra förbi. Så ska jag återkomma när jag är klar att avgå.

Driftstöd, som är min support vid fel, säger att jag har ett ordentligt fel. Jag har ju två enheter med mig och han vill att jag växlar och byter plats på dem så jag kan köra igen från en fungerande hytt.

NEEEEEJ! DET HÄR ÄR BARA MIN TREDJE DAG PÅ X40, DET FÅR INTE BLI SÅ AVANCERAT DÅ!

Jamen då måste du ju köra med nöddriften.

JAAAA! DET GÖR JAG GÄRNA! BARA JAG SLIPPER VÄXLA!

Så sagt och gjort. Med handledning kopplar jag in nöddriften. Jag får också tillstånd att lämna Arboga utan ATC. Vilket gör att den tillåtna hastigheten minskar till 80km, för jag har inte längre ett övervakningssystem, utan kör endast optiskt.

Jag är nöjd och belåten. Visst blir jag sen. Men inga resenärer är med på tåget, och jag slapp växla. Jag ska köra tomtåg till Västerås och lämna tågsättet i vagnhallen. Jag får också ett extra stopp på vägen eftersom jag bara kör 80. Två passagerartåg får passera mig i Köping innan jag får fortsätta.

Mitt i alltihopa kan jag inte låta bli att se det komiska i det hela. X40 ska ju vara så driftsäkra numera. Det blir aldrig fel på dem. Att just mitt tågsätt kajkade ihop är säkert för att jag inte tycker om dem. Alla klagar och konstaterar att X2000 har stora problem, men inte mina. Ja tänk vilka överraskningar ett lokförarliv på SJ har.

Jag har två ur tågpersonalen med mig som ska till Västerås och avsluta dagens pass. Jag känner empati med dem för de blev nu en hel timma sena till slutstation.

På Västerås Västra får jag lägga växlarna själv. Ska till spår 2, och det är tur för där hamnade vi på vår övningsdag också, så jag hittar. Men på vår övningsdag låg redan växlarna rätt. Men inte nu. Klättrar ut och forskar vilka klot som tillhör vilka växlar. Sådana här klot har jag inte sett förut. De ser ut som sådana man kastar kula med. En ny erfarenhet.

Reparatörspersonalen möter upp på bangården och frågar om felet. De har åtgärdat felet redan innan jag hunnit lämna fordonet. Var det så enkelt? Fast det var i alla fall inget jag hade kunnat göra, berättar de, för de har varit inne i ett mer avancerat tekniskt skåp för åtgärd.

Ja, det blir ett par timmars sömn innan det är dags att åka tillbaka till Västerås västras bangård och starta upp en annan X40, för färd mot Stockholm. När jag ska lämna bangården med tåget traskar jag iväg till växlarna och lägger om kloten igen. Då stannar en kollega med sitt tåg bredvid mig och säger att åt det här hållet är växlarna uppkörbara. Jag behöver alltså inte lägga om dem för hand. Jag ska komma ihåg det till nästa gång.




2007-12-28 @ 22:47:12 Permalink En lokförares vardag Kommentarer (1) Trackbacks (0)



--------------------------------------------------------------------------------

16/12 till 17/12-07
Jag känner mig så privilegierad. Jag ska på sightseeing idag. Jag ska få köra ända till Jönköping, till södra sidan av Vättern. Och äntligen en X2:a. Gud vad jag har längtat! Det är t.o.m. kul att klargöra. Skuttar glatt runt på bangården. Det här är tåg!

Tåget står på spår 47 på bangården. Ser på långt håll att strålkastarna är matta och blinkar trötta. Jaha, då har väl brytaren fallit ur. Mycket riktigt, och tyst är fordonet. Som tur är finns dock tillräckligt med batteri kvar så att den orkar slå till brytaren när jag trycker på knappen. Allt börjar låta som det ska. Dock indikerar fordonet en hel drös med fel. Jag ringer efter reparatör, det är lika bra han tittar på en gång. Han gör en omstart och allt blir normalt i ett trollslag. Jag bugar ödmjukt, och skuttar sedan vidare runt och tömmer en slask på vägen.

Allt flyter på. Hela vägen till Nässjö. Där blir vi stående. Ringer till tågklareraren. Hon upplyser om att vi ska invänta ett mötande tåg som kommer från Jönköping och de är sena. C.a 9 min. ska vi vänta. Jag gör ett utrop och rundar uppåt. "Vi bli stående c:a 10min". Efter 10 min. har fortfarande inget hänt. Inget tåg i sikte. 11 min. går, 12 min. går. Jag tycker det är pinsamt, väl medveten om att resenärerna själva kan räkna till 10. Jag ringer igen och tågklareraren låter lite förtvivlad, men just då ser jag strålkastarna på det sena tåget. Och efter ytterligare några minuter får vi så rulla.

Ser fram emot att få komma fram uppe på höjden vid Husqvarna. Väl där så är det så fantastiskt vackert. Det är mörkt ute och det lyser så häftigt från hus, bilar och vägar. Jag tappar nästan andan och hjärtat bultar. Vilket jobb jag har!

Efter att personalen sett till att tåget är tömt på resenärer i Jönköping rullar jag ut på uppställningsspåret. Nu dyker dagens stora fråga upp. Ska jag lämna tåget tänt eller släckt? Jag tycker min logik brukar ge mig de flesta svaren, men det funkar inte den här gången, för jag har lika många svar till varför jag skulle lämna det tänt, som släckt. Hmmmm. Jag lämnar det tänt, men grubblar länge efter att jag lämnat tåget om det egentligen borde vara släckt?

Tja, tänt var det i alla fall hela natten. Men mest glad är jag att tåget överhuvudtaget står kvar där jag lämnade det, när jag kommer tillbaka tidigt nästa morgon. Man kan få sån där nojja om att tåget bara skulle vara borta när man kommer tillbaka. Jag vet inte hur det skulle gå till. Skulle någon sno tåget?

Jag känner mig lite ruggig och morgontrött och kurar hela vägen hem i halsduk och jacka där i hytten. Toppen blir givetvis en kopp te som kommer gående runt Katrineholmstrakten fram till mig.

2007-12-28 @ 20:40:54 Permalink En lokförares vardag Kommentarer (0) Trackbacks (0)



--------------------------------------------------------------------------------

14/12-07
Kör en X40 till Gävle. Väl framme i Gävle ska jag ut till uppställningsbangården med tåget och lämna det där på spår 57. Jag kan ju inte spårnumrena utantill. Får syn på tavla 56 på lite avstånd. Tar för givet att man räknar spåren åt höger. Givetvis kommer jag lite för långt innan jag ser att man räknar åt vänster. Jaha, då har jag redan hunnit in en bit i växeln som skulle lagts om. Det är bara att stanna, resa på rumpan, byta ände på tåget, för att "backa" den lilla extra biten jag hann köra för långt.

Det mest otroliga är att jag kommer ihåg telefonnumret till fjärren som min instruktör sa under utbildningen när vi var här på övning. Jag kunde nu "effektivt" ringa upp honom och tala om vad jag höll på med samtidigt som jag bytte ände. För jag står nämligen i detta läge och blockerar för tågspår där han vill köra tåg.

Väl i andra änden så lyckas jag inte flytta tåget en millimeter. VARFÖR? Snälla tåg, rör på dig! Eftersom jag är helt ny så kan jag ju nästan gissa att det är ett handhavandefel. Jag ger upp. Reser mig och börjar gå tillbaka. Jag får väl ställa tåget på "fel" spår. När jag gått 10m vet jag vad jag gjort för fel. Jag har inte lagt i läge "framåt". Tillbaka igen. Nu funkar det ju. Jag flyttar tåget, byter hytt igen, klättrar ut och lägger om mina växlar. Till slut så står det ju i alla fall där det ska. Skam den som ger sig.

2007-12-28 @ 20:33:49 Permalink En lokförares vardag Kommentarer (1) Trackbacks (0)



--------------------------------------------------------------------------------

12/12-07
Hualiga!

Min första egna X40-tur. Det är ju inte precis under några glädjetjut jag anländer till Hagalund, för att klargöra en X40 som står där på bangården och väntar på just mig. När jag närmar mig mitt fordon på spår 33 får jag rysningar. Ska jag köra, den där?

Vid ytterst få tillfällen har jag ifrågasatt min lokförarkarriär, men en av dessa är nu! Ja, det är väl bara att bita ihop. Fast tyst är jag inte. Jag går där och mumlar i min lilla värld.

Jag rullar iväg med tåget till centralen. Personal och resenärer kliver på. Tåget jag kör ska till Arboga.

På väg till slutstation så uppstår problem med ventilation. När vi kommer till Arboga så överraskar jag mig själv med att engagera mig i felet. Jag öppnar fem olika takluckor utan att hitta säkringarna. Det får räcka. Då får fordonet leva vidare som det är.

Jag har en hel timma i Arboga och hinner iväg och fylla på mitt kakförråd. Ja, kakorna var det bästa med den här dagen.

2007-12-28 @ 20:27:26 Permalink En lokförares vardag Kommentarer (0) Trackbacks (0)



--------------------------------------------------------------------------------

11/12-07
Min första tur efter klargjord X40-kurs är jour. Vilket innebär att jag kanske måste rycka ut på jobb, vilket givetvis är ok, det är ju därför jag är där, men det innebär också numera att det kan bli X40-jobb.

X40-utryckning blev det inget, peppar, peppar. Men en "leta-efter-lok"-utryckning dök upp. "Marie, vi behöver din hjälp. Loket finns inte i Malmö, och inte i Göteborg, och nu måste vi leta här. Gå åt norr på bangården och se vad du hittar för lok". Jodå. Det var inte så svårt. Det stod där vid Norra Bantorget. Jag körde ut det till Hagalund.

Sådana jobb som dessa tillhör ju inte precis vardagen, men däremot kan det roa en i flera dagar. Hur kan ett lok vara borttappat? De är 16m långa och väger 87 ton.





2007-12-28 @ 20:02:07 Permalink En lokförares vardag Kommentarer (0) Trackbacks (0)



--------------------------------------------------------------------------------

27/11 till 7/12-07
Mitt lokförarjobb har varit något kaos-artat. Jag blev kallad till X40-kurs. Jag ville absolut, och under inga omständigheter genomföra en utbildning på detta fordon. Av så många anledningar att det knappt går att räkna upp dem. Dock var den absolut största sorgen den att jag insåg att jag inte längre kunde vara körlärare. Jag vill inte ta ansvaret att lära någon annan att köra ett fordon som jag inte ens en gång känner själv. Jag har bönat och bett, protesterat och samtalat, men utan att få gehör.

Kursen gick jag 27 november till 7 december. Under stora protester och floder av tårar dök jag upp klockan 9 varje dag. Stackars min instruktör. Jag har frågat honom om han kanske behöver terapi efter att ha haft mig som elev.

På fordonet har jag svårt att förlika mig med att det inte finns några backspeglar. Det är ju som inbyggt i en lokförarhjärna att ha uppsikt bakåt. Springande resenärer, ungdomar som hoppar på i farten, tågmästaren som visar stoppsignal, att man under färd tittar så att allt ser normalt ut utmed tåget, bl.a. hjulen. För mig är det ofattbart att detta ansvar är helt borttaget.

Det är också ett sanslöst oväsen från både bromsar och ventilatorer i hytten, jag tycker vi är värda en mycket bättre miljö än så. Ljudet gör en dåsig.

Rent estetiskt är de fruktansvärt fula. Att sitta i hytten är som att känna sig placerad i en bunker. Knappt några sidofönster. Stora breda fronter. Man ser bara rakt fram. Miljön och körningen är ostimulerande.

Detta var några anledningar.

En slags kompromiss är på försök. När jag inga elever har, får jag köra X40 som normalt, men när jag behövs som körlärare, då ska jag få sköta utbildningen på Rc och X2000. Vi prövar väl och ser.

2007-12-28 @ 19:58:07 Permalink En lokförares vardag Kommentarer (1) Trackbacks (0)


--------------------------------------------------------------------------------

Sök i bloggen

Senaste inläggen
13/1 och 14/1-08
11/1-08
8/1 och 9/1-08
7/1-08
2/1 och 3/1-08
31/12-07
29/12-07
26/12 och 27/12-07
25/12-07
20/12 till 21/12-07
16/12 till 17/12-07
14/12-07
12/12-07
11/12-07
27/11 till 7/12-07
22/11 och 23/11-07
21/11-07
20/11-07
17/11-07
15/11 och16/11-07
Kategorier
Allmänt
En lokförares vardag
Arkiv
Januari 2008
December 2007
November 2007
Oktober 2007
September 2007
Augusti 2007
Juli 2007
Juni 2007
Maj 2007
April 2007
Mars 2007
Februari 2007
Länkar
info.blogg.se
Böcker

The Weblog Handbook: Practical Advice on Creating and Maintaining Your Blog
Musik
Filmer
Statistik
RSS 0.91

SJ chefen Jan Forsberg hos Tv4

Pretty Maids

onsdag 4 augusti 2010

Derek Black Show 20100803

20100804 Insändare från en vettig invandrar kvinna!

Insändare från en invandrarkvinna läs och begrunda hennes ord.

År 1968 flydde jag och min hustru från en kommunistisk diktatur.
Som politisk flykting kunde vi söka asyl i hela Västeuropa.
Vi valde Sverige som var känt för sin humanitet och hjälpsamhet. Vi
mötte ett varmhjärtat folk som tog emot oss.

För oss var det naturligt att återgälda den hjälp och generositet vi
fick. Kan tilläggas att det inte var en massa olika bidrag.
Det var arbete och bostad. Man anpassade sig till det samhälle, seder
och tradition som var i det land man kom till.
Man gjorde rätt för sig och försörjde sig och familjen med hederligt arbete.

Vi var alltid omtyckta av arbetsgivama för alla jobbade för att skapa
ett bättre liv.
Man var mån om att lära språket att kunna göra sig förstådd i samhället.

Våra barn gick i svenska skolor.
I skolorna lärde sig våra barn respekt för varandra och visade respekt
för lärarna .
Vi krävde inte och behövde inte kostsamma extra hemspråksundervisning.
Det skötte föräldrarna.
Vid skolavslutningen gladdes man med barnen när de sjöng "den blomster
tiden kommer"
Det räckte att ungarna vinkade med den Svenska flaggan och inte en massa
andra nationers flagga.
Inte kände vi oss "kränkta"
Jag kom till Sverige som tekniker. Började som underhållsarbetare.
Min personliga intregritet blev inte skadad av att göra samhällsnytta.
Det finns gott om nu också möjlighet för att invandrare kan hjälpa till,
men ...men.

Jag började studera på högskolan och 1980 blev jag maskiningenjör.
Jag har haft en lång och fin arbetsliv med mina Svenska kolleger. Jag
behövde aldrig känna mig "segregerad"

Efter 10 år fick mina svärföraldrar besöka oss i Sverige.
Jag skulle intyga hos polismyndigheten att jag stod för deras försörjning.
Dessutom att de återvänder till hemlandet efter besökstid
På den tiden vardet inte så att hela släkten , halva byn kunde komma
till oss och leva pa bidrag.
Vi tog emot våra släktingar barn på semestrarna. De var lyckliga och
njöt av den vackra naturen.
När de skulle åka hem blev de inte för den skull "apatiska".

Vi Sydeuropéer ville aldrig omvända svenskar att de ska bli katoliker.
Våra präster predikade evangeliumet och krävde inte att det skulle
byggas en massa katolska kyrkor.
Man blir ledsen när man tänker vilket liv en del av gamla pensioner får
i välfardslandet Sverige.

På min tid togs det emot så mycket invandrare som kunde sättas i arbete.
Men nu vissa politiker vill förmedla för världen att här har vi
paradiset, resursena obegränsade.
På den tiden var det helt naturligt att man blev utvisad om man begått
brottsliga handlingar och inte följde lagarna .
Jag kommer så länge jag lever vara tacksam för detta land som gav mig en
fristad utan att vara en kravmaskin hela tiden.
Det hjälpte mig och min familj till en gott och lyckligt liv.
Jag valde Sverigedemokrater for att de står för tradition, humana
värderingar och är stolta att vara Svenskar.
De är inte människofientliga, rasistiska trots den enorma massmediala
hetskampanj de utsätts för.
De vill bevara en kulturellt fri demokratiskt land på kristna värderingar.
Ett land där människor skall med sitt arbete, och respekt för de
traditioner bygga och bevara det land som heter Sverige.

Patriot Radion 2010 0804


FREE service provided by MusicWebTown.com

Bild på min Scott MTB snabbaste cykeln!

Bild från Steningehöjden som sakta växer fram!

Bild på min nya mobil Samsung E1080

Gunnar&En Mikrofon 2010 0803 utmed Rävstavägen del 2

Gunnar&En Mikrofon 2010 0803 utmed Rävstavägen del 1

tisdag 3 augusti 2010

20100803 Nytt mobilnummer!0769-373706

Håller på att somna kan inte skriva allt men har en ny mobil telefon.
Samsung E-1080 mycket liten väger 67 gram.
Har tryckt på massor av knappar rätt tid och datum tog tid.
Enkel telefon ej MMS ej kamera osv.

Lång pass tid välkommen att kontakta mig i fortsättningen!

Mobil nummer eller skicka SMS du som besöker mina hemsidor eller bloggar eller lyssnar till mina olika radio program jag vill gärna höra era åsikter!

0769-373706