Välj Station

Motgift.nu Nashville FM [24/7 Nonstop Country Music] -02

onsdag 25 juli 2012

Minnenas television om Cornelis

Humle och Dumle

Gösta Knutsson

Hjördis Schymberg

Gottfrid Oskarsson Hårgalåten

Hårga låten

Karolinerna Värmlandsvisan

Arméns musikkår Under blågul fana

Lennart Nyberg Sveriges flagga

Lennart Nyberg Land du välsignade

Åskväder i Handen

Årskort guld sj i Söderhamn

Båttur till Utö

VÄS Fädernesland

Skymningstid

Vikingarock dokumentär 90 talet

lördag 21 juli 2012

Robert Broberg

Robert Broberg

Gjallarhornet 20120721

Nationell Solidaritets program

Program för ett bättre Sverige!


HANDLINGSPROGRAM FÖR NATIONELL SOLIDARITET.VÅR MÅLSÄTTNING FÖR ETT BÄTTRE SAMHÄLLE!

Det moderna samhällets problem. (1) Den stora befolkningsökningen, som en följd av effektivare jordbruk, vaccinering och förbättrad sjukvård samt industrisamhällets snabba utveckling, är huvudorsaken till den stora belastningen på miljön. I takt med att jordens befolkning ökar expanderar industrisamhället ytterligare och skapar ännu fler produkter som skadar både naturen och människan och hotar det ekologiska systemet. Det finns forskare, som anser, att vår jord endast klarar mellan 500 miljoner och en miljard människor. Fler än så innebär en för stor belastning på det ekologiska systemet. Det är sålunda angeläget och brådskande att förhindra att jordens befolkning ökar ytterligare och i stället försöka nedbringa antalet. Om inte antalet kan nedbringas befinner vi oss i en ond cirkel omöjlig att ta sig ur. Fler bilar, fler industrier, mer utsläpp av giftiga ämnen och gaser, fler sjuka skogar och sjöar blir resultatet. Konflikthärdar, försörjningsproblem, sötvattenbrist, flyktingströmmar spridning av nya sjukdomar kan bli resultatet. Vi människor får i oss alltmer giftiga ämnen som påverkar arvsmassan. Det kan gå fort utför om vi inte inser att här krävs ingripande handling, inte bara teoretiska resonemang.

Direktiven måste politiker tillsammans med forskare stå för. De måste våga stå emot kommersiella intressen där miljön hotas. De bär det yttersta ansvaret och måste våga lagstifta om det behövs för att påverka i rätt riktning. En del miljöproblem är akuta och då måste akuta och ibland impopulära åtgärder sättas in. Alla miljöpolitiska beslut måste präglas av ansvar för kommande generationer och därför vara verkningsfulla även på mycket lång sikt.


Övergripande miljöansvar. (2) Det är lätt att säga att man är miljövän, men svårare att vara det i praktisk handling. Mycket av det vi konsumerar är sådant som bidrar till att skada miljön och oss själva. Medvetenheten om vår sårbarhet måste öka för att vi skall kunna leva vidare och för att naturen inte skall ta allvarlig skada.

Även kommande generationer har rätt till ren luft, rent vatten, friska skogar och sjöar. Vi människor måste anpassa vårt livsstil så att vi tar hänsyn till naturen och till varandra. Här finns oändliga uppgifter för forskare och lekmän som vill bidra till att finna lösningar eller ge råd om hur vår livsstil bör anpassas till harmoni med naturen. Lagstiftarna måste vara lyhörda för forskningens resultat och snabbt kunna påverka industrin och samhället i övrigt, för att minska spridningen av skadliga ämnen.

I skolorna måste vi börja lära oss att tillämpa ekologiska regler i alla sammanhang. Miljömedvetande måste vara en del av all undervisning i skolan och skall prägla eleverna för resten av livet. Det primära måste vara att driva en politik som förhindrar uppkomsten av miljöproblem i framtiden. Samhällsplaneringen måste vara noggrant övervägd av miljöhänsyn.

Miljöproblemen är såväl nationella som internationella. Giftiga utsläpp känner inga gränser. Växthuseffekten och skador på ozonskiktet är exempel på hot mot vår överlevnad. Internationellt samarbete är nödvändigt och Sverige bör driva på denna utveckling. Energipolitik. (3) Energipolitikens syfte måste vara att tillgodose medborgarnas energibehov utan någon skadlig effekt på oss människor eller på det ekologiska systemet. Varje energipolitiskt beslut är viktigt då det påverkar vår miljö både idag och framtiden. Kärnkraften måste avvecklas efterhand, och ersättas med bättre alternativ, då riskerna med den är alltför stora liksom de miljönegativa konsekvenserna. Vi måste också minska användningen av fossila bränslen, för att om möjligt helt övergå till miljövänliga alternativ.

Samhällets resursslöseri måste motverkas genom bättre utnyttjande och hushållning. Användningen av miljövänliga och förnybara energikällor bör stimuleras med ekonomiska styrmedel. Nationell självständighet. (4) Vi säger nej till varje överstatlig styrning av svensk politik, då det innebär ett hot mot möjligheten att driva en fri och oberoende politik. Under medlemskap i Europaunionen blir det svårt för medborgarna att uppfatta vilka lagar och beslut som är nationella eller fattade av Europaunionen. Respekten för folkstyret kan urholkas då folkets möjlighet att påverka den nationella politiken minskar. Sverige måste vara en självständig stat med ett fritt och oberoende eget parlament.

Politiskt och kulturellt ligger ett aktivt samarbete med de nordiska länderna närmare till hands och bör kunna utvecklas betydligt mer, inte minst för att kunna samverka inom delar av utrikespolitiken. Sverige bör även lämna FN, Förenta nationerna.

Folkets röst. (5) Den svenska demokratin har urholkats och fungerar inte tillfredsställande. Alltför många beslut, som riktar sig direkt emot folkviljan har fattats. Opinionsbildare i folkliga frågor har många gånger förhindrats att delta i angelägna och viktiga debatter. För att vitalisera demokratin bör en nationell TV-kanal inriktad enbart på politik och samhälle skapas, där debatten skall vara fri med högt till tak. Genom denna kanal kan även opinionsundersökningar snabbt genomföras och presenteras. Kanalen skall vara statlig utan annan ägarinblandning. Kanalen bör vara reklamfinansierad där reklam endast för svenska produkter tillåts.

Samhällsplanering. (6) Bra samhällsplanering är ett måste för att människor skall trivas i sin boende- och arbetsmiljö och i sitt land. I Sverige har många politiker gjort stora misstag och felsatsningar. Men det har tyvärr tagit lång tid att erkänna dessa misstag. Och alltför ofta upprepas misstag, som istället borde tjäna som varnande exempel. Det finns inget farligare än en låt-gå-politik där kommersiella krafter ges helt fria händer eller när politiker fattar beslut utan hänsyn till folkviljan. Det måste finnas en balans mellan samhällsintressen, folkets intressen och näringslivets intressen. En sådan balans kan uppnås genom en politik som står i samklang med folkviljan. Då fungerar vårt land som bäst.

För att uppnå social och ekonomisk rättvisa, samt rättvisa arbets- och boendeförhållanden krävs regional balans. Varje regions särskilda behov måste tillgodoses liksom dess karaktär och möjligheter måste tas tillvara för att bidra till att utveckla näringslivet. Lokala företagsinitiativ måste ges uppmuntran och stöd för att kunna expandera. En viktig hörnsten i regionalpolitiken måste vara att verksamt minska trycket på storstäderna och istället verka för fler arbetstillfällen och ett ökat boende på landsbygden. Som exempel på hur snabbt storstäderna har växt kan nämnas att år 1850 fanns endast fem städer i Sverige med fler än 10.000 invånare. Mer än hälften av de samhällen, som 1870 kallades städer i Sverige, hade färre än 2 000 invånare. Mindre orter ger ofta en tryggare närmiljö, med fler och bättre sociala kontakter och en bättre uppväxtmiljö för barn.

All samhällsplanering måste syfta till att ge även kommande generationer bästa möjliga uppväxtmiljö och levnadsvillkor. Genom att aktivt verka för decentralisering förbättras möjligheterna för fler att bo i marknivå och kanske få egna odlingsmöjligheter. Miljömedvetandet kan öka och resursslöseriet motverkas. Ekonomi. (7) En ekonomisk politik måste syfta till att skapa ett stabilt samhälle med trygghet för medborgarna. Den ekonomiska politiken måste grunda sig på våra nationella tillgångar och på eget arbete.

Människans vilja att arbeta för att skapa något åt sig själv, åt sin familj och lägga grunden till en trygg framtid, att göra nytta, att ta initiativ och att kunna samarbeta är det som skapar goda förutsättningar för en stark ekonomi. Men ekonomin får aldrig ges helt fria tyglar, utan den måste hålla sig inom ramen för vissa bestämda regler. Företagens inkomster och vinster måste i huvudsak stanna i landet. För att undvika kapitalflykt och spekulation i utlandet med svenska medel bör en valutareglering återinföras.

Den ekonomiska politikens mål måste också vara att uppnå full sysselsättning, rättvis fördelning av resurserna, ett stabilt penningvärde och en god miljö för alla. En ansvarsfull finanspolitik måste hålla inflationen nere. Regional centralisering och ekonomisk maktkoncentration måste motverkas. Staten skall ansvara för att förhindra dominerande multinationella företag att expandera på bekostnad av nationell företagsamhet. Konsumentens intressen måste värnas. Varje form av byråkratisering som kan hämma företagsamheten måste motverkas.

För att vi svenskar skall ha inflytande över ekonomin och beslutsfattandet måste företag i Sverige ägas av svenska intressen. Det utländska ägandet måste begränsas till ett minimum. Företagens inkomster och vinster måste i huvudsak stanna i landet. För att undvika kapitalflykt och spekulation i utlandet med svenska medel, som ju dränerar vår ekonomi, bör en valutareglering återinföras.

Inom en rad områden har vi på grund av frihandeln tvingats lägga ner företag. Genom åtgärder som syftar till att skydda viktiga näringsgrenar kan dessa åter blomstra och fler arbetstillfällen kan skapas.

Lönebildningen måste vara sådan att den både stimulerar till initiativ och ansvar, men undviker att skapa klasskillnader som leder till stora orättvisor.

Näringsliv. (8) Genom ett livskraftigt och starkt näringsliv kan hela Sverige leva. Vi anser att en blandekonomi är det bästa för Sverige. Privat maktkoncentration, truster och karteller måste motverkas till förmån för de många små och medelstora företagen. Småföretagande bör uppmuntras och stödjas bl a genom förenklade regler.

Sverige har stora resurser som kan ligga till grund för företagande inom en mängd olika områden. Vi kan enkelt minska beroendet av importprodukter för att utveckla och skydda våra egna näringar. Att köpa varor och tjänster inom landet i första hand gynnar den egna sysselsättningen och industriella utvecklingen. Genom ökad självförsörjning kan t ex livsmedelsindustrin, konfektionsindustrin och andra viktiga näringar utvecklas. På så sätt minskas beroendet av utländska produkter. Handel med andra länder bör främst ske med länder i vår geografiska närhet.

Även den lokala självförsörjningsnivån kan ökas genom ett decentraliserat näringsliv. På så sätt blir det lättare att hålla landsbygden levande.

Skattepolitik. (9) Skatt skall tas ut för att kunna balansera inkomster mot utgifter och finansiera den offentliga verksamheten. Produkter som importeras från utlandet skall beskattas i proportion till dess nödvändighet och med hänsyn till det nationella näringslivet och inhemska arbetstillfällen.

Produkter som utgör en del av en överkommersialiserad livsstil och sådant som skadar människan eller naturen bör beskattas särskilt hårt. Skattesystemet måste användas som styrningsmedel för ett samhälle i ekologisk balans.

Skattesystemet måste uppmuntra arbete, initiativkraft och företagande och vara obyråkratiskt, lättförståeligt och lätthanterligt. Nyföretagande och småföretagande bör uppmuntras genom skattepolitiken.

Skatt tas ut efter bärkraft för att ge varje individ eller familj mesta möjliga grundtrygghet. Familjer med flera barn skall ges särskilda skattelättnader i proportion till antalet barn. Baslivsmedel skall vara helt obeskattade.

Skatteinkomsterna är vår gemensamma svenska inkomstkälla och med den måste vi hushålla väl. Varje form av slöseri med skattemedel måste undvikas. Arbetsmarknad. (10) Att med egen arbetsinsats kunna bidra till samhällets utveckling måste vara både en rättighet och skyldighet. Arbetet skapar förutsättningar för vår trygghet och ger en social gemenskap.

Den arbetsmarknadspolitiska målsättningen måste vara att varje medborgare skall kunna få arbete i hemorten. Detta för att landsbygden skall leva och för att ge familjer och barn en trygg uppväxt och boendemiljö. Flyttlasspolitikens tid måste vara förbi i ett modernt samhälle där så många nya möjligheter finns.

Det måste finnas en flexibilitet på arbetsmarknaden, som gör att föräldrar kan vara hemma med sina barn, på hel eller deltid under kortare eller längre period. Ungdomar som träder in på arbetsmarknaden skall starta med en lärlingslön, som ökar i takt med ålder och erfarenhet.

Lönesättningen och löneavtalen måste anpassas till det riksfinansiella läget och för att det skall kunna ske, måste lönesättningen ske i samråd med berörda departementet. All lönesättning och arbetsmarknadsplanering måste ta hänsyn till en ekonomisk långsiktighet.

Arbetslösa personer måste vara skyldiga att ta erbjudet arbete, även om detta är tillfälligt. Hänsyn skall i övrigt tas till individens önskemål och kunskaper för att det skall upplevas som meningsfullt och trivsamt att arbeta.

Personer som har lindriga handikapp eller är svårplacerade på den ordinarie arbetsmarknaden, måste erbjudas särskild hjälp för att finna meningsfull och nyttig sysselsättning.

Arbete är inte bara sådant, som ger inkomst och försörjning. Det är även att ta hand om sina barn och sin familj, att hjälpa anhöriga eller att bidra till trygghet och ordning i bostadsområdet.

Jordbruk, skogsbruk och fiske. (11) I Sverige finns alla förutsättningar för ett effektivt jord- och skogsbruk. I stället för att bedriva en politik som avvecklar jordbruket och förlita oss på importprodukter, bör jordbruket utvecklas betydligt.

Genom ett ökat jordbruk kan landsbygden hållas levande i hela landet och vår egen livsmedelsproduktion ökas. Ett ökat jord- och skogsbruk med dess binäringar kan ge oss egna kvalitetsprodukter och göra oss oberoende av långväga energikrävande importprodukter. Det ger dessutom fler arbetstillfällen i Sverige och viktig kunskap för framtiden.

Sverige bör satsa på småskalighet inom både jord- och skogsbruket och eftersträva betydligt fler småbruk och familjejordbruk. Importen av produkter som vi kan framställa själva med god kvalitet bör begränsas för att skydda vår egen arbetsmarknad. En hög grad av oberoende och självförsörjning är nödvändig, även av säkerhetsskäl.

Jordbruket bör användas som instrument för att få fram fler giftfria och miljövänliga produkter. Användning av kemiska bekämpningsmedel inom jordbruket och all odling måste begränsas till ett absolut minimum.

Den svenska marken och skogen är en viktig nationaltillgång. Endast svenska medborgare och svenska intressen, staten, kommuner, företag, föreningar etc skall kunna äga svensk mark. Men ägandet bör spridas till fler enskilda, som skall kunna bruka jorden för sin utkomst.

Allt jordbruk och skogsbruk skall bedrivas med hänsyn till den ekologiska balansen och till framtida generationer. En långsiktighet måste eftersträvas så att jorden förblir odlingsbar. All skogsavverkning måste ske med hänsyn för att motverka utarmning och säkerställa återväxt.

Det odlingsbara landskapet måste värnas även för framtida odling och bör ej bebyggas. Fisket är en gammal viktig näringsgren, som vi måste värna om. Svenska fiskare och fiskare i andra länder måste kunna kräva tillgång till rent fiskevatten. Därför måste vi bedriva en miljöpolitik som stoppar förgiftning av sjöar och vattendrag. Sverige måste agera kraftfullt genom internationella forum för att bidra till att förhindra förgiftning av haven, såväl i vår närhet som i fjärran.

Grundtrygghet. (12) Varje skattebetalande medborgare skall betala en obligatorisk statlig inkomstförsäkring, som ersätter förlorad inkomst vid oförskylld arbetslöshet eller sjukdom. Detta förutsätter anmälan till arbetsförmedlingen eller läkarintyg vid sjukdom. Alla former av missbruk med bidragssystemet måste förhindras.

Socialhjälp skall kunna utgå till personer i ekonomisk kris och nöd. För friska och arbetsföra personer som under längre tid behöver socialhjälp skall kunna ges särskilda arbetsuppgifter som också medför en viss extra ersättning utöver socialhjälpen.

Omsorg om arbetslösa. (13) Det är inte lätt att bli eller att vara arbetslös. I ett samhälle som vill kalla sig civiliserat finns det alltid arbete för arbetsföra och arbetsvilliga. Någon eller några procents arbetslöshet är ungefär vad samhället behöver för att få en rörlighet och undvika låsning på arbetsmarknaden. Men när arbetslösheten stiger till en sådan nivå att den blir långvarig eller t.o.m. permanent då har inte åtgärder satts in i tillräckligt god tid.

Det finns mycket att förbättra och utföra i ett samhälle och en arbetslöshetsersättning måste vara kopplad till någon form av arbetsplikt. En arbetssökande som vill ha arbetslöshetsersättning måste utföra ett konkret arbete, dock ej nödvändigtvis på fulltid.

Kollektivtrafik och transporter. (14) En väl utbyggd kollektivtrafik är ett måste för ett väl fungerande Sverige. Kollektivtrafiken måste företrädesvis vara miljövänlig och då är spår- och järnvägstrafik ett överlägset transportmedel. Transporter och fraktgods bör ske företrädesvis med järnväg eller andra miljövänliga alternativ. Järnvägen bör byggas ut. Men bilen är och kommer under överskådlig framtid vara det mest ändamålsenliga färdmedlet Därför är det av stor betydelse att vägnätet förbättras och upprustas.

Kollektivtrafiken i städerna måste vara mycket god och ge full service åt resenärerna. Fler cykelbanor och promenadvägar bör planeras och byggas över hela landet. Då kan fler använda cykeln både i sina arbetsresor och på fritiden.

Stadskärnor och bostadsområden bör vara helt eller delvis bilfria.

Skolan. (15) En skola är en arbetsplats där våra barn formar många av sina värderingar inför det kommande vuxenlivet. Skolan måste därför vara en bra arbetsmiljö både bokstavligt och bildligt. Krav skall ställas på att skolan känns och upplevs som en gemenskap utan anonymitet och vantrivsel. Därför måste själva skolbyggnaden med sin omgivande skolmiljö vara personlig och trivsam. Lärarna måste vara goda pedagoger, lyhörda för barns och ungdomars särskilda krav och problem. Klasserna måste vara välfungerande och små för maximal trygghet, särskilt i grundskolans låg- och mellanstadie.

Grundskolan skall vara obligatorisk för alla och skall ge varje elev samma grundutbildning och samma normsystem, med samma tillvalsmöjligheter. Samma betygssystem skall tillämpas i alla skolor.

Alla skolelever skall ha fria resor, fritt utbildningsmateriel och fri mat. Maten skall vara varierad, näringsriktigt och smaklig. Inga besparingar får ske på skolmaten och kvaliteten måste vara maximal.

Utbildning skall inte bara syfta till att ge kunskap. Den måste mer än så. Utbildning är att ge människan allmänbildande kunskap, särskild kunskap, praktisk kunskap och ett helhetsperspektiv på tillvaron. Att sedan kunna handskas med sin kunskap och använda den till något positivt för vårt gemensamma bästa kräver en viss insikt, som också måste grundläggas i skolan.

Skolan skall vara en bas för spridning av nationell kultur. Ett kulturmedvetande grundläggs genom besök på museer och levandegörs genom obligatorisk tillämpning i exempelvis språkhantering, folkdans och utflykter till traditionsbundna platser och i aktiviteter.

Utbildning är också att lära sig vara kritisk och lära sig tåla kritik. Skolan måste även lära ut förståelse för andra människor och andra människors värderingar, liksom att visa respekt och hänsyn. Konsten att uppträda korrekt och sakligt i såväl mindre som större sammanhang måste tränas in under hela utbildningsperioden.

Varje skola bör ha ett faddersystem där äldre elever tar hand om och hjälper yngre elever tillrätta och ger dem kamratstöd. Mobbing och dåligt uppträdande skall alltid motverkas genom effektiv uppmärksamhet av lärare, faddrar och övriga elever.

Vi vill att barnen börjar skolan vid 5 års ålder på halvtid första året som en lekfull förberedelse inför första årskurs på heltid. För att det skall fungera måste delar av arbetsmarknaden anpassas för halvtidstjänster.

Redan från början skall eleverna delta i vissa enkla praktiska sysslor för att vänja dem vid sådant arbete och lära dem känna ansvar för sin arbetsmiljö.

Miljömedvetande skall vara en del av undervisningen. Kunskap om de ekologiska och biologiska systemen skall läras ut. Enklare odling av grödor eller växter bör ske för ökad förståelse för vad vi kan äta. Hemkunskap skall vara obligatoriskt och ges mer utrymme i de högre årskurserna.

Från sjätte årskurs skall eleverna kunna få prova på praktiskt arbete ute i samhället under minst 3 veckor per termin och även erhålla viss ersättning av arbetsgivaren för denna praktik. I vårt moderna samhälle är informationsmängden så stor att det är viktigt att prioritera i grundutbildningen. Skolan måste satsa hårt på svenska språket, på matematik, på historia och på engelska. Träning i att framträda och tala inför grupp måste också genomsyra undervisningen. Gymnastik skall vara obligatoriskt och ges i så stor omfattning att det täcker barnens behov av rörelse och träning. Utöver dessa för alla elever viktiga ämnen måste stor hänsyn tas till elevens önskemål och begåvning. Att stimulera elevernas särskilda intressen redan från tidig ålder är viktigt för att bättre kunna utveckla deras personlighet. Genom elevens fria val skall vissa ämnen kunna väljas till eller från redan i fjärde årskursen. På så sätt kan intresset för skolan ökas och motvilja för vissa ämnen minskas. Möjligheter till egna val måste sedan öka med varje årskurs.

Betyg måste finnas, även om de inte alltid blir helt rättvisande. Betygssystemet skall främst vara kunskapsrelaterat, men även redovisa andra förmågor och egenskaper, exempelvis förmåga att uppföra sig, att hålla ordning, att vara noggrann, att kunna samarbeta, att ta initiativ, att kunna utveckla resonemang, analysförmåga m.m.

Gymnasieskolan skall vara öppen för den som vill gå där. Eleverna skall ha möjlighet att välja inriktning på sina studier så att obligatoriska ämnen kompletteras med egna val. Gymnasieskolans utbildning måste syfta till såväl förberedelse för högre studier, som för inträde på arbetsmarknaden. Praktik på arbetsplatser skall vara obligatoriskt med minst 3 veckor per termin. Skolan skall ha nära kontakt med arbetsgivare och kunna hjälpa eleverna att komma ut på arbetsmarknaden.

Alternativa utbildningsmöjligheter skall finnas hos bl a studieförbund och folkhögskolor. Universitet och högskolor måste hålla högsta möjliga kvalitet på såväl utbildningen, som på arbetsmiljön. Forskningen måste få vara fri och obunden och kunna få vara en del av den öppna debatten.

Att kunna få även högre utbildning i närheten av hemorten är viktig för att undvika utflyttning.

Familjen. (16) Familjen är en av samhällets minsta enheter, men också en av dess mest betydelsefulla. Familjebildning grundar sig på positiva egenskaper som kärlek och gemenskap. När två människor finner varandra och väljer att leva tillsammans formar de en enhet, som av egen kraft kan växa och utvecklas vidare. Samhället är helt beroende av goda familjer för sin stabilitet och utveckling och familjerna måste känna att de får uppmuntran och stöd av samhällets gemensamma organisationer.

Möjlighet måste finnas för en förälder, företrädesvis modern, att vara hemmavarande tills barnen uppnått skolåldern. Barnomsorgen skall utgöra ett högkvalitativt och fullgott alternativ till dem som inte har möjlighet att vara hemma med sina barn.

Genom att den statliga inkomstskatten anpassas och ett särskilt familjebidrag ges till behövande barnfamiljer tillförsäkras de en ekonomisk trygghet. Sunda familjer som väljer att föda och fostra minst tre barn bör kunna ansöka om ytterligare stöd i proportion till antalet barn.

Med en lokalt och regionalt anpassad arbetsmarknadspolitik kan ungdomar bo kvar i sin hembygd och då finns närheten till familjen och den trygghet som finns där.

En särskild familjeminister med övergripande ansvar för familjens bästa skall utses. Aktivt stöd måste ges till organisationer som värnar familjen, uppmuntrar familjebildning och ger stöd åt familjer med problem eller i kris. I skolans undervisning skall familjens betydelsefulla roll i samhället beskrivas och eleverna måste förberedas på att en dag bli make eller maka, mor eller far.

Äktenskapet som traditionell institution och juridisk form bör bevaras och uppmuntras. Alternativ till kyrkans vigselformer måste tillåtas.

Det är i familjen trygghet, kärlek, normer, lek, ansvar och mycket annat grundläggs och utvecklas. Nyblivna föräldrar måste kunna få särskilt stöd där de får lära sig hur man bäst handhar sina barn. Familjerådgivning bör alltid erbjudas för att motverka, reducera eller undanröja problem som kan orsaka familjesplittring eller skilsmässa.

Frivilligorganisationer för barn och ungdomar, som scoutrörelsen, idrottsrörelsen och liknande bör samverka med skolan för att kunna rekrytera fler till sina verksamheter.

Föräldrar och andra vuxna måste på ett ansvarsfullt och korrekt sätt markera när barn och ungdomar överträder gränser för vad som är rätt och fel i samhället.

Boendet. (17) Hemmet är vår fasta och kanske viktigaste plats i tillvaron. Att känna trivsel i boendemiljön är fundamentalt viktigt för alla. Centralisering av boendet och städernas tillväxt måste motverkas genom bl a arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Nya bostadsområden skall vara av småhuskaraktär med närhet till naturen. De skall planeras så att avstånden till arbete, skolor och offentlig service blir korta. En egen trädgård, med möjligheter till egen odling för varje familj, som önskar detta, bör eftersträvas.

Varje nytt område bör planeras i samråd med berörda människor, de som skall bo där och de som bor i närheten. Nya bostäder måste planeras, byggas och kunna nyttjas så energisnålt som möjligt. Varje bostadsområde bör ha en ekologiskt framförhållning med eget kretsloppssystem för avfall. Villor och fristående hus bör vara den ledande boendeformen. Barnfamiljer som vill flytta ut från storstaden till en lantlig miljö måste erhålla särskilt stöd och uppmuntran. Den som vill bygga nytt på obearbetad mark eller återuppbygga en övergiven gård på landsbygden skall kunna erhålla särskilt förmånliga lån. Boende utanför städerna och på landsbygden bör generellt stimuleras. Sparande till egen bostad ska uppmuntras.

Bostadsrätter eller annat kooperativt ägande är att föredra som boendeform, men hyresrätter måste finns i viss omfattning. De stora trista betongförorterna, som byggts upp runtom i Sverige bör rivas och ge plats för småhusområden. På så sätt skapar vi tusentals nya arbetstillfällen.

Brott och straff. (18) Rättsväsendet skall fungera som normbildare, skydda samhället och medborgarna från brottsliga handlingar och utdöma påföljd för lagöverträdelser. Staten skall genom sina myndigheter garantera att rättstryggheten efterlevs.

Ett homogent normbildningssystem är en förutsättning för att kunna skapa ett bättre samhälle. Om olika rättsuppfattningar sprids i samhället av olika etniska eller religiösa grupper, bidrar detta endast till att ytterligare upplösa samhällsordningen.

Vi svenskar är ett fromt folk och har av tradition tillämpat en lagstiftning, som varit så human att den understundom utgjort ett svek mot brottsoffren. För att kunna upprätthålla en trovärdig lagstiftning med låg överträdelsenivå måste politiken i övrigt syfta till att motverka lagöverträdelser och straffa lagbrytare på alla nivåer.

Vi har alla ett gemensamt ansvar för att förebygga brott. I familjen, i skolan, i ungdoms- och idrottsverksamheten skall upplysning och normgivning vara en del av den allmänna förebyggande kriminalpolitiska verksamheten.

Att brottsligheten har ökat har många förklaringar, men ingen av dem är acceptabel. Om droger sprids och bidrar till ökad kriminalitet, så måste kraftfulla åtgärder sättas in mot spridning och användande av droger. Om utländska medborgare begår brott, så måste deras rätt att få bo här omprövas.

Många äldre människor i Sverige har kunnat berätta hur de som barn aldrig behövde låsa dörren till sitt hem, aldrig behövde låsa cykeln eller oroa sig för att promenera ensamma nattetid. Idag behöver alltfler människor allt kraftigare låsanordningar och larm och oroar sig för att visats ute eller i fel område ensamma, särskilt under kvälls- eller nattetid. Det får vi inte acceptera. En praktisk tillämpning av tydliga normsystem, en bättre familjepolitik, bättre kontroll över vilka som tar sig in i landet, mänskligare bostadsområden och ökade insatser mot droganvändning är exempel på ytterligare åtgärder som kan förebygga brott.

När någon utsätts för brott, särskilt när det gäller grova brott och brott mot person, måste offret känna sig helt säker på att samhället tar itu med den eller de som begått brottet. När det gäller påföljd skall hänsyn tas till offret och dennes situation, inte till gärningsmannens, såvida inte brottet begåtts i självförsvar eller nödvärn. Då skall stor hänsyn tagas till gärningsmannens situation.

Alla brott måste leda till omedelbar utredning och påföljden skall utdömas snarast. Lindriga brott som begås av barn eller ungdomar skall ges särskilt hög prioritet vad gäller skyndsam behandling. Korta straff med berövad frihet över en helg eller under någon eller några veckor med arbetsplikt bör uppmuntras och gälla även minderåriga. Ett straff skall vara så kännbart att ingen vill bli straffad igen.

När det gäller grov och upprepad brottslighet måste medborgarnas trygghet sättas främst. Grova brott skall alltid kunna leda till mycket långa frihetsstraff. Tio, tjugo, trettio år eller mer skall kunna utdömas liksom verkligt livstidsstraff med arbetsplikt.

I vissa fall kan återanpassning vara aktuell och då bör en sådan återanpassning vara förknippad med uppgifter som innebär att den f.d. brottslingen blir aktiv i brottsförebyggande sammanhang.

All brottslig verksamhet bör generellt kunna leda till återställande av skador, fullständig återbetalningsskyldighet och skadestånd såväl till brottsoffer som till samhället för att därmed kunna bidra till att finansiera rättsväsendet. Varje medborgare skall veta vad som väntar om han begår brott.

Att brottsutredningar drar ut på tiden eller läggs ned på grund av resursbrist är helt oacceptabelt och kan hota rättssäkerheten och förtroendet för vårt land som rättsstat.

Försvaret av vårt land. (19) Under hela vårt lands historia har ett effektivt försvar varit nödvändigt för att värna vårt land och vårt folk. Det militära försvaret sätts endast in om inga andra konfliktskyddande alternativ finns. Försvarsorganisationens utseende har skiftat under olika tidsperioder. men försvarsordningen och samhällsordningen har alltid varit nära förbundna.

Den svenska säkerhetspolitiken måste präglas av en vilja att försvara hela Sverige. Ingen skall tvivla på att vi har både en vilja och styrka att avskräcka kränkningar, överfall eller invasionsförsök. Ett nära försvarssamarbete med övriga nordiska länder och i viss mån länderna i Baltikum skulle kunna bidra till att trygga säkerheten i vår del av världen.

Syftet med det militära försvaret är att värna vårt territorium och vårt folk. Det svenska försvaret bygger på totalförsvarsplikt och allmän värnplikt. Varje medborgare skall ha en uppgift inom försvaret, även om denna uppgift inte innebär någon förändring av det civila livet. Ingen medborgare skall kunna undandra sig försvarsplikt, men kan av etiska motiv få erhålla uppgifter som anpassats till särskilda önskemål.

Försvarets material måste vara av absolut högsta kvalitet, men viktigast är viljan och motivationen att försvara vårt land. En försvarsorganisation måste genomsyras av god utbildning som motiverar varje svensk att vilja försvara sitt land.

Samhället skall understödja frivilligförsvaret och dess särskilda organisationer. Sverige skall ha en väl utvecklad försvarsindustri, som förser försvaret med nödvändig materiel. Export av produkter från denna industri, till länder med vilka vi upprätthåller goda förbindelser, skall tillåtas.

Vid konflikter i omvärlden, spridning av smittsamma sjukdomar eller brist på nödvändiga råvaror eller livsmedel måste samhällets beredskap vara hög och effektiv. Sverige måste kunna vara helt självförsörjande under lång tid i samband med en kris.

Sverige skall arbeta internationellt för att motverka kärnvapenspridning och användning av utrustning som skadar miljön. Sverige skall också arbeta internationellt för att medverka till att förhindra att konflikter uppstår i vår omvärld. Fredsarbetet är viktigt och måste fortsätta.

Kultur. (20) Det är vi människor som formar kulturen och ger den dess uttryck. En fri kultur, som en följd av god skola och bra utbildning, blir en spegel av samhällets vilja och skaparkraft. Kultur är inte bara konst, hantverk och författande. Livsmönster är och blir kultur genom en hel rad uttrycksformer. Därför är kultur också utveckling och mognad, något som pågår ständigt inom varje individ och varje samhälle.

Det sätt på vilket vi möter varandra, umgås, arbetar tillsammans, talar till varandra och beter oss mot varandra utgör också en del av vårt kulturella mönster.

Kulturen kommer inifrån, från tankar, idéer och handlingar och blir till något som många kan ta del av. Goda uttryck stannar gärna kvar i omgivningen och kan lätt spridas till fler och bli en del av den folkliga kulturen, lokalt eller nationellt. I kombination med goda impulser utifrån har vi format ett svenskt livsmönster, vars kontinuitet yttrar sig i traditioner, kultur och historia.

Dessa goda uttryck måste lyftas fram betydligt mer i alla sammanhang, inte minst inom byggnadskonsten, arkitekturen men framför allt bör vardagslivet präglas av vår egna identitet. Fler nationella helgdagar, som speglar vår historia bör införas, men även regionala och lokala helgdagar bör införas.

Att kunna stå emot kulturella impulser som bryter ned eller luckrar upp det goda i vårt kulturarv är viktigt. Sunda folkliga kulturmönster kan också bidra till att motverka ett kommersialiserat och ytligt nöjesliv. Samtidigt måste respekt och uppskattning visas för främmande kulturers särart.

Kulturlivet bidrar till gemenskap och ett rikare socialt liv. Det är ytterst staten som måste garantera det folkliga kulturarvets bevarande och fortlevnad. En nationell kulturpolitik måste verka för kvalitet och god bildning. Att sprida kultur i våra museer, teatrar och genom skolan betyder mycket för att nå ut till en bred publik.

Export av omistliga kulturföremål skall ej tillåtas och här krävs en förbättrad lagstiftning för att rädda våra kulturskatter.

Media. (21) Frihet att sprida nyheter och åsikter i medier utgör en viktigt hörnsten i vår demokrati. Denna frihet måste skyddas och bevaras. Men den fungerar inte alltid tillfredsställande och måste därför utvecklas ytterligare. Samtidigt måste vissa grundläggande och klara regler finnas. Tryckfrihetslagstiftningen måste förbättras för att skydda enskilda människor från kränkande reportage. Genmälesrätten måste förbättras genom ökat utrymme för genmäle liksom möjligheten till skadestånd. Uppgiftslämnares anonymitetsskydd skall respekteras.

I Sverige utgivna, tryckta och distribuerade dagstidningar måste ha klara svenska ägareförhållanden. Import och distribution av utländska tidningar skall fritt få förekomma. Alla svenska radiostationer skall ägas av svenskar. Fler rikstäckande radiostationer bör införas. Utländska ägarintressen skall ej tillåtas inom radio och TV. Radioreklam får endast förekomma för svenskt tillverkade och av svenska företag eller organisationer ägda produkter. Priserna kall vara så låga att även småföretag skall kunna annonsera sina produkter.

TV:s genomslagskraft i samhället är mycket stor och här krävs särskild lagstiftning. All TV skall vara reklamfinansierad och ej licensfinansierad. Staten skall äga minst fem TV kanaler, där reklam tillåts för såväl svenska som utländska produkter och företag. Även en särskild informationskanal för politik och samhällsfrågor skall finnas. De statsägda kanalerna skall innehålla övervägande inhemskt producerade program för att främja svenska närings- och kulturliv. I övrigt skall etableringsfrihet råda, så att företag och organisationer kan äga och sända TV. Full frihet att ta emot utländska TV- och radiokanaler skall finnas och ingen censur får införas.

Medborgarskap. (22) Varje svensk medborgare har samma rättigheter och skyldigheter. Den som innehar svenskt medborgarskap och därmed är svensk per definition är samtidigt en representant för sitt folk. Att följa lagar och förordningar skall vara självklart liksom att vara solidarisk till andra svenskar som har det svårt eller bekymmersamt.

För att en utländsk medborgare skall kunna bli svensk medborgare måste denne ha bott och arbetat i Sverige i minst 10 år och vara ostraffad. Medborgare från de nordiska länderna kan bli svenska medborgare efter 5 år. Svenska emigranter, som återvänder till Sverige och inte är svenska medborgare, skall kunna erhålla medborgarskap efter två års oklanderligt leverne här.

Alla regler som gäller för svenskar skall också gälla för invandrare som efter noggrann prövning vunnit fullvärdigt svenskt medborgarskap.

Befolkningspolitik. (23) Sverige har under sin historia inte tagit emot några andra främmande befolkningselement än de som kommit från våra grannländer och de har, så småningom blivit del av det svenska Sverige. Det har varit finnar, skottar, tyskar och andra grannfolk. Sverige tog under 1600-talet emot några tusen valloner från det franska Belgien för att sköta järnhanteringen på flera av våra järnbruk. Deras ättlingar i Sverige beräknas idag till ca 10.000 och de har uppgått i det svenska folket.

Sverige har sålunda haft en homogen befolkning som i princip oförändrad bebott den svenska marken i närmare 10.000 år.

I slutet av 1960- och början av 1970-talet öppnades Sverige ganska plötsligt för en invandring vars antal och ursprung saknar motstycke i vår historia. I december 1996 fanns här över 700 000 personer födda i länder utanför Norden, de flesta från utomeuropeiska länder.

Helt plötsligt och utan att folket har tillfrågats öppnades dörrarna till Sverige på vid gavel. Kritikerna tystades effektivt genom bojkotter och grova smädelsekampanjer, som ofta lett till förföljelser och avsked från arbeten.

Ingen seriös kritik mot denna svängdörrspolitik tycks få förekomma. Från det politiska etablissemanget däremot, presenteras mängder av tvivelaktiga förklaringsgrunder, som försvar för denna invandring. Att en så omfattande invandring av människor från så olikartade kulturella miljöer skulle leda till, inte bara sociala problem och drastiska förändringar av vårt land, insåg allt fler och opinionsundersökningar kunde bekräfta det folkliga motståndet mot denna invandring. Till detta kommer oerhörda samhällskostnader i samband med denna politik. Men av dessa undersökningar tog makthavarna ingen lärdom. I stället för att lyssna till och ta hänsyn till folkviljan ökade man de ekonomiska anslagen till de som förvarade den förda invandringspolitiken i hopp om att förändra opinionen.

Om invandringen tillåts fortgå i oförminskad takt så blir vi svenskar i minoritet i vårt eget land omkring år 2056. Om invandringen helt upphör kommer svenskarna ändå att vara i minoritet år 2117. (Docent Ingrid Björkman, SvD 19/5 1993.)

För oss som vill att Sverige även i fortsättningen skall vara svenskt har det nu blivit angeläget att göra något för att åstadkomma en snabb förändring av politiken. Det innebär att vi måste stoppa invandring nästan helt, med undantag av länderna i vår närhet, och dessutom verka för en aktiv återflyttningspolitik. Om så inte sker har den svenska nationen inga möjligheter att överleva. Med 10.000 år av möda och slit bakom oss går vi under på några generationer utan att ens lyfta ett finger till motstånd.

Vi vill införa ett befolkningsdepartement och tillsätta en befolkningsminister, som ansvarar för att trygga vår existens och överlevnad som folk. De skall ges i uppdrag att överblicka de senaste decenniernas felsteg och föreslå konstruktiva och verksamma åtgärder för att återskapa det svenska Sverige.

Förebyggande hälsovård. (24) I samband med skolutbildningen skall ett hälsomedvetande grundläggas. Tydligt och saklig information om droger, såsom narkotika, tobak, alkohol och läkemedel, dåliga kostvanor och miljö- och andra faktorer som motverkar en god hälsa skall vara en del av undervisningen. Förebyggande information om hur varje individ kan undvika gifter i bl a kosten, i konfektion och i skönhetsmedel samt råd om giftfria alternativ måste också lämnas regelbundet. Om redan skolan ger sådana råd kan detta bidra till att industrin producerar bättre alternativ.

Motion och gymnastik skall vara självklart i varje skola och följa eleverna genom hela skoltiden. Pensionärer. (25) Alla som arbetar betalar genom sina skatteintäkter in belopp, som syftar till att ge trygghet på äldre dagar. Den som väljer att pensionera sig skall kunna få göra det vid valfri ålder mellan 55 och 70 år, men en tidig pensionering ger lägre pension.

En del människor har haft tungt kroppsarbete och några har fått arbetsmiljöskador som gör att de skulle behöva minska sin arbetstid eller pensionera sig tidigare. Det skall vara möjligt att deltidspensionera sig på 25, 50 eller 75 procent av arbetstiden.

Förtidspension på hel- eller deltid kan erhållas vid sjukdom som nedsätter eller upphäver arbetsförmågan. Den som pensionerar sig har ofta lagt ned ett hårt arbete under sitt liv för att skapa en trygghet åt sig själva eller sin familj. De har därmed bidragit till det om formar vårt gemensamma samhälle. De har fostrat barn, kanske varit verksamma i folkrörelser, aktiva i föreningssammanhang, t ex idrottsrörelser, frivilliga försvarsorganisationer, eller ideella hjälporganisationer.

Med sin livserfarenhet kan de äldre fungera som stöd och hjälp till sin omgivning. Förutom att vara ett stöd för sin familj med hjälp att fostra och passa barnbarn, finns kanske tid för att engagera sig i byggandet av vår framtid. Just erfarna och kunniga människor behövs inom såväl politiken, som inom olika frivilligverksamheter. Kanske kan ett eventuellt tidigare ideellt engagemang fördjupas ytterligare.

För de äldre med försämrad hälsa och rörelseförmåga måste det inom varje familj finnas ett ansvar för att vid behov ge hjälp tillbaka till familjens äldre. Men förr eller senare måste samhället gripa in med mer aktivt stöd eller vård och då skall den visa stor mänsklig hänsyn och omtanke.

Ett ålderdomshem får inte vara en trist grå betongbyggnad med kala väggar. Det bör vara ett trivsamt hus, gärna en gård på landet eller liknande där de boende kan trivas och känna sig både trygga, nyttiga och glada. En plats där man kan finna gemenskap och arbetsglädje. Varje ålderdomshem bör ha viss frivillig arbetsverksamhet som, om än marginellt, bidrar till hemmets ekonomi. Det kan vara en butik där exempelvis utfört hantverk, konst eller livsmedel saluförs till traktens invånare. I viss mån kan även enklare uppgifter för hemmets skötsel utföras av de boende.

Ett alternativ till ålderdomshem är att bo kvar hemma och då erhålla stöd och praktisk hjälp av exempelvis någon släkting, som uppbär viss ersättning för detta.

Vård av sjuka och gamla. (26) Varje medborgare skall genom ett obligatoriskt statligt försäkringssystem garanteras en kvalitativt god sjuk- och tandvård. Försäkringsavgiften skall stå i relation till inkomsten.

Den som blir sjuk eller råkar ut för ett olycksfall måste känna sig väl omhändertagen. Läkarvård och tandvård skall vara helt gratis för alla upp till 20 års ålder. Likaså skall all vård i samband med kvinnors graviditet vara gratis liksom vård för värnpliktiga, studerande och vård i samband med olycksfall. En allmän avgift skall tas ut för övriga besök, men maximeras genom ett högkostnadsskydd.

Privata alternativ må förekomma inom såväl specialistvård, som allmän sjuk- och tandvård för att bidra till att göra den mer effektiv, men staten skall ha det övergripande ansvaret och tillse att varje medborgare kan erbjudas lika god vård.

Samhället skall regelbundet i skolan informera om hur man bäst motverkar ohälsa. Förebyggande hälsovård med väl genomarbetad information om kostvanor, motion och allmän friskvård skall var obligatorisk.

Omsorg om utslagna. (27) Skall ett samhälle ta hand om de utslagna? Vårt svar är Ja! I första hand bör man i samhället och inom familjerna ha den attityden att man hjälper en familjemedlem eller släkting, som kommit på kant i samhället. Någon kanske har hemfallit åt missbruk eller blivit passiviserad av problem på arbetsmarknaden eller olycklig i sin familjesituation. Oavsett orsaken så bör vi vara uppmärksamma på om någon har det svårt och det är vår plikt att bidra med någon åtgärd som kan förbättra situationen för den olycklige. Där inga anhöriga kan gripa in måste samhället ha en beredskap. Här finns naturligtvis uppgifter för ideella frivilligorganisationer, men även för socialtjänsten.

Socialbidrag är det stöd samhället kan ge till de sämst lottade. Men för arbetsföra måste även ett bidrag vara kopplat till någon form av samhällsuppgift, företrädesvis i närmiljön, må det vara en konkret arbetsuppgift, att vårda en släkting eller ta hand om sina barn.

Bistånd och Internationell hjälp. (28) Sverige skall kunna ge hjälp i samband med katastrofer. Den skall ges ovillkorlig och utan hänsyn till mottagarlandets politiska förhållanden. Syftet med sådan hjälp är att hjälpa människor i akut nöd.

Sverige skall också kunna ge periodisk internationellt bistånd till särskilda projekt. Dessa projekt skall då syfta till befolkningsminskning, ökad självhushållning, miljöförbättring eller att motverka konflikter.

Invandrare, flyktingar och adoptioner. (29) Sverige har i alla tider tagit emot invandrare. De har huvudsakligen kommit från närbelägna länder i vår egen kulturkrets och lätt kunnat acklimatisera sig här och smälta in i befolkningen. I modern tid har världens befolkning blivit både större och rörligare och en invandringspolitik måste ta hänsyn till detta. För att vi skall kunna bevara vår nationella särart och undvika sociala och ekonomiska påfrestningar måste vissa grundläggande krav uppfyllas. Den som avser att invandra måste ha mycket goda skäl och uppfylla särskilda krav för att en invandringspolitik skall fungera. De måste vara hedervärda medborgare som kan tillföra Sverige något. Och de måste anpassa sig helt och fullt till svenska förhållanden. Antalet skall vara begränsat till några tusen per år.

Flyktingar från andra världsdelar skall ej tas emot under några omständigheter. Flyktingar som är medborgare i länder som gränsar till Sverige skall ges skydd och uppehälle, så länge det behövs. De skall sedan erbjudas hjälp till återflyttning, men kan ansöka om att få bosätta sig här. Flyktingar från övriga länder i Europa kan under särskilda omständigheter ges tillfälliga uppehållstillstånd men skall därefter återflyttas. Varje flykting som kommer till Sverige skall skriva under ett dokument där alla regler finns klart deklarerade. Inga ekonomiska bidrag, mer än mat och husrum skall kunna utgå till flyktingar. Om extra ekonomiskt bidrag utgår, skall detta återbetalas, såvida det inte är sjukvård. Alla flyktingar som vistas i Sverige skall ha arbetsplikt.

Adoptioner från andra länder än våra grannländer skall ej tillåtas. Risken finns att övergivna barn blir betraktade som handelsvaror och att länder med många övergivna barn inte på allvar tar itu med att själva hjälpa dem. De som vill hjälpa barn i nöd bör i stället stödja frivillig hjälpverksamhet där stödet går till barnen på plats.

Abort och preventivmedel. (30) Aborter i stor omfattning och masskonsumtion av preventivmedel är ett uttryck för upplösta sunda livsmönster. Vart tog romantiken vägen? Vart tog kärleken vägen? Vart tog viljan att bilda familj vägen? Ett folk som väljer bort den familjära kärleken och barn till förmån för ett konsumtions-, karriär- eller nöjesinriktat liv har ingen framtid.

Aborter och p-piller får inte erbjudas frikostigt utan skall vara nödåtgärder för den, som inte bör eller av särskilda orsaker inte vill föda barn.

Samhället skall istället inrikta sig på att uppmuntra par, att som en följd av sin kärlek förvänta sig och förbereda sig på att få barn. Ingenting är vackrare och mera livsbejakande än att befrämja livet själv. Det kan bara ske genom förbättrade kärleksrelationer med inriktning på fast familjebildning.

Välkommen att kommentera vad ni tycker om ovan program.
Radio88@bredband.net

måndag 9 juli 2012

Simple man

Kulturföreningen Gjallarhornet på youtube

http://www.youtube.com/user/media20120615?feature=mhee

Wilhelm Moberg Svensk strävan 1941

Radio Nord 2012 Telefon väkteri natt

Radio Nord 2012 Telefon väkteri natt

BSS Leif Zeilon 1980

Youtube

www.youtube.com sök på 88mhz

Mängder med radio program från Stockholms närradio nu på youtube.
Timmar att lyssna på samt ladda ner och det finns program som kan ladda ner samt höra om till mp3.

Radio Nord 2012

söndag 8 juli 2012

Radio Islam rättegången

RADIO ISLAM

Radiostationen, rättegången och debatten



SAMMANFATTNING

I. INLEDNING

II. ANTISEMITISM OCH ANTISIONISM

III. RADIO ISLAM

IV. AHMED RAMI

V. LIKGILTIGHETEN

VI. RÄTTEGÅNGEN

Ramis försvar

Åklagarens linje

VII. AFFÄREN BERGMAN

VIII. DISKUSSION

KÄLL- OCH LITTERATURFÖRTECKNING

Sammanfattning

Närradiostationen i Stockholm Radio Islam inledde 1987 sina sändningar. Syftet var enligt ägaren att få igång en debatt om palestinafrågan. Stationen blev dock omedelbart nästan uteslutande ett forum för nazister, judehatare och ljusskygga "historiker". Arbetet kommer att ta upp den tama debatt som följde på Radio Islams sändningar och också beskriva rättegången mot Radio Islam, dess ägare Ahmed Rami, och den så kallade "Affären Bergman" som visade på den röta som finns i vissa delar av det akademiska Sverige.

Inledning

I mars 1989 lämnade justitiekansler Hans Stark in en stämningsansökan mot närradiostationsägaren Ahmed Rami till Stockholms tingsrätt. Inlämnandet var föregått av flera år av anti-judisk propaganda i Radio Islam, följt av en till en början väldigt tam debatt. Det var först i början av 1989 som en offentlig debatt tog fart.

Jag vill med det här arbetet försöka beskriva Radio Islam och dess ägare Ahmed Rami. Jag vill också beskriva den rättegång som följde på inlämnandet av stämningsansökan samt beskriva den debatt som följde.

Frågeställningar som jag ska ta upp är t.ex. "Hur helig är yttrandefrihetsprincipen?", "Hur långt kan man gå innan man kan bli åtalad för "hets mot folkgrupp" och "Varför var reaktionen på vad som sades i Radio Islam så länge så tam?" Den sista frågan kommer förmodligen att stå obesvarad även efter Ni har läst arbetet.

Det är inte helt lätt att vara objektiv i skrivandet av ett sådant här arbete. När jag beskriver två parter och den ena parten så uppenbart ljuger och dessutom lierar sig med nazister, är alla sådana ambitioner hopplösa att uppfylla. Jag ska dock försöka vara objektiv i möjligaste mån, för att i diskussionen på slutet resonera fritt.

Antisemitism - Antisionism

Semiter (efter Noas son Sem) är ursprungligen en språkgrupp i Främre Orienten. Till språket hör bland annat arabiska, det gamla babylonska språket och hebreiska. Men i användningen av ordet antisemit har man gått ifrån denna definition på semiter. Dagens betydelse av antisemit är "judehatare". Begreppet "antisemit" är ett relativt ungt begrepp. Det föddes på 1880-talet när de antijudiska stämningarna var som värst. Dock är innebörden - judehatare, uråldrigt. Den moderna antisemitismen är präglad av de rasläror som var en indirekt effekt av Charles Darwins tänkande. Den judiska "rasen" blev då stämplad som läge stående, något som fortsatt även i dagens upplysta samhälle. "Antisemitismen är den mest långlivade av de strömningar där oförmågan att urskilja den enskilda människan är det centrala. Dess syfte är en avpersonalisering som i sin tur legitimerar våldet".

Antisionism är, på papperet, något helt annat. Under slutet av 1800-talet väckte Theodor Herzl den rörelse som kallas Sionismen (efter berget Zion i Jerusalem). Syftet var att upprätta en judisk stat, ett nationalhem för världens judar. Detta genomfördes först 1948. Antisionismen var den rörelse som då väcktes som en reaktion bland de människor som då bodde i Palestina, som kände sig undanfösta. Antisionismen har dock sedan dess ofta fungerat som täckmantel för antisemitismen.

Radio Islam

Radio Islam är kanske det mest uppmärksammade och extrema exemplet på antisemitism med antisionistisk täckmantel sedan andra världskriget. Officiellt hävdades vid starten 1987 att Radio Islam skulle verka för fördjupad vänskap mellan svenskar och i Sverige bosatta muslimer. Budskapet blev dock allt mer inriktat på Palestinafrågan och, indirekt, antisionism. Som ett exempel är här ett citat från Radio Islams ägare Ahmed Rami: ‘När argumenten tryter för sionister, börjar de alltid anklaga sina motståndare för antisemitism. Men vi tycker varken illa om judar eller kristna. Men vi kritiserar sionismen radikalt. Vi kritiserar den apartheid som bedrivs i den israeliska staten.’

Att det inte enbart rör sig om Israelkritik i Palestinafrågan klargörs av följande uttalande av Ahmed Rami: ‘Även om den palestinska frågan på något sätt löses, så kommer den judiska frågan att vara kvar’

En av Radio Islams ivrigaste förespråkare, Claes-Adam Wachtmeister, ansåg att det var "ogörligt" att avgöra om Rami och Islam gav uttryck för antisemitism eller antisionism. Jag ska senare beskriva några meningar som Radio Islam uttryckt, så får läsaren själv avgöra.

Hur motiveras då anti-sionismen i Radio Islams sändningar? Gång på gång återkommer man till ett dokument som kallas "Sions Vises Protokoll". Detta är kanske den allra mest betydelsefulla antisemitiska skrift som finns i världen. Protokollet är enligt de som tror på dess äkthet, den hemliga judiska regeringens (Sions Vise) program. Det innehåller bevis som visar på att judarna har en plan på hur man genom bland annat skapa en moralisk upplösning hos ickejudarna ska tilltvinga sig världsherravälde. Programmet anses bland de troende vara direkt uppbyggt på judendomens bibel, Torahn. Antisionismen är därmed berättigad eftersom bildandet av staten Israel är det första steget i genomförandet av tankarna i "Sions Vises Protokoll". Att det är allmänt helt bevisat att "Sions Vises Protokoll" är en förfalskning bryr man sig inte om. En domstol i Bern förklarade 1934 att protokollen bevisligen var förfalskningar och mängder av forskare därefter har gjort detsamma. Dokumenten har visats sig vara skapade av Tsarrysslands hemliga polis (okhrana) genom att plagiera en pamflett riktad mot Napoleon III.

En annan tanke som framförs av Radio Islam är det revisionistiska historiebetraktandet. Detta går i kort ut på att judeutrotningen under andra världskriget aldrig existerat, eller i vissa fall att den är grovt överdriven. Den ‘omprövar vedertagna uppfattningar’. Utrotningen är varierande en "kommunistisk propagandalögn", en ‘kapitalistisk Hollywoodprodukt’ eller, som Radio Islam uttrycker det,’ ...ingenting annat är än en väldig propagandabluff som dom sionistiska judarna kunnat mångla ut på grund av deras oerhörda makt över västvärldens opinionsförmedling...’ Orden "Holocaustbluffen" och "gaskammarlegenden" har också använts av Radio Islam. Bakom sådana idéer finns bland annat den brittiske historikern David Irving (som bland annat ifrågasätter Anne Franks dagbok). Irving var länge av åsikten att utrotningen visst hade ägt rum, men att Hitler var ovetande. Denna åsikt har han dock övergett för - åsikten att förintelsen aldrig ägt rum.

En annan man bakom historierevisionismen är fransmannen Robert Faurisson som förnekar koncentrationslägrens verklighet. Faurisson har flera gånger blivit inbjuden till Sverige av Ahmed Rami och besöken har blivit mycket uppmärksammade, framför allt för det stora motstånd som Faurisson mött från svenskar. Centralt organ för historierevisionismen är the Institute for Historical Review (IHR) i Kalifornien, USA. IHR leds sedan några år av Mark Weber och Tom Marcellus, båda med förflutet i den amerikanska nazi-sekten National Alliance. Ledaren för National Alliance heter William Pierce, författare till "The Turner Diaries". "The Turner Diaries" är en handledning i det kommande raskriget och läses därför av de flesta nynazistiska grupperna i världen, bland annat Vitt Ariskt Motstånd, VAM, i Sverige. Det är alltså i detta nätverk som Radio Islam fungerar som en allt viktigare länk, därmed inte sagt att Radio Islam framför direkt nazistiska idéer eller propaganda, men det är viktigt att ha bakgrunden i åtanke. Det är alltså inte enbart islamiska idealister som ligger bakom Radio Islam.

Det finns många som har intressen i Radio Islam, dock kan de alla på något sätt kopplas till ovan nämnda nätverk. Ahmed Rami fick inför Radio Islams start hjälp att formulera stationens plattform av Christopher Jolin. Jolin, som länge var relativt respekterad i högerkretsar, gick så småningom över till Bevara Sverige Svenskt (BSS) och blev där en ledande ideolog. Mest känd i svensk nationalistisk debatt blev han genom sina inlägg i tidskriften Fria Ord - organ för den högerextrema organisationen Sveriges Nationella Förbund (SNF). Medlem i SNF är även Ramis samarbetspartner David Janzon. Det var Janzon som stod som ansvarig utgivare den andra gången som Radio Islam stod åtalat. Radio Islams korrespondenter i Tyskland är Karl Philipp och Ewald Althans, förgrundsfigurer i ung tysk nynazism. Samarbetspartner i Norge är Alfred Olsen och hans organisation Folkets Motstandsbevegelse - det kristna alternativet, en välkänd rasistisk organisation. Det finns fler exempel på Radio Islams kontakter, men de ovan angivna exemplen ger en bra bild av vilken typ av kontakter det rör sig om.

Ahmed Rami

Vem är då denne Ahmed Rami, förgrundsfiguren för Radio Islam? Rami berättar i sin självbiografiska bok "Ett liv för frihet" om sin uppväxttid i Marocko. Rami berättar att han alltid, ända sedan tiden i Marocko, varit störd av de orättvisor som funnits runt omkring honom. General Oufkir i Marocko var missnöjd med de odemokratiska förhållandena som rådde i landet och ville ha ett fritt land och Rami anslöt sig därför. Rami fick en allt starkare position och blev general Oukirs närmaste man och var den som blev strategen bakom det kommande kuppförsöket, allt enligt Rami själv. Kuppförsöket misslyckades och kung Hassan lät arrestera och avrätta samtliga kuppmakare - alla utom en, Rami, som lyckats fly från Marocko och söka politisk asyl i Sverige. Rami har alltså en dödsdom som väntar honom i hemlandet. Allt sedan dess har Rami fortsatt att kämpa mot de orättvisor som han har varit omgiven av.

Undersökningar som gjorts efter kuppen i Marocko ger delvis en annan bild av vad som hänt. Någon Ahmed Rami i general Oufkirs närmaste krets har inte gått att finna i vare sig rättegångsprotokoll som tar upp de 200 närmast inblandade eller när man frågat runt. Det enda man funnit är en ‘tämligen betydelselös adjutant och portföljbärare’ med namnet Rami. Namnet Oufkir förknippas i Marocko allmänt med förtryck och inte med demokratisträvanden. Oufkir var under 1950-talet polischef och sedd av folket som monarkins brutala redskap och som inrikesminister på 1960-talet som en av kung Hassans lojalaste supportrar. Kuppen 1972 hade inte formen som en folklig resning utan var en utpräglad militärkupp, där general Oufkir skulle sättas som ledare för en "provisorisk" militärjunta.

Likgiltigheten

1987 inleddes Radio Islams sändningar i Stockholm. Direkt visade man vilka åsikter man stod för; revisionism och antisemitism, eller antisionism som Radio Islam kallar det. Vissa hävdar att den antisemitiska propaganda som Radio Islam förde ut var den värsta som skådats sedan krigsslutet Någon station för muslimer i allmänhet har det aldrig varit fråga om.

Det som upprör mest idag, 10 år efteråt, är inte att själva sändningarna. Radio Islam hade, som alla andra, rätt att uttrycka nästan vad man vill i skydd av yttrande- och tryckfrihetsprinciperna. Nej, det som skrämmer mest är den likgiltighet som kunde spåras i svensk offentlig debatt. När man ser tillbaka på det hela var det faktiskt så att det var fler som uttryckte sitt gillande än sitt ogillande av vad som sades i Radio Islam, eller i alla fall att det sades. Och det handlade inte om smygnazister utan om respekterade auktoriteter och debattörer som Jan Myrdal, Per Gharton, Jan Guillou, Olof Lagercrantz och till en början även justitiekansler Hans Stark.

Jan Myrdal tyckte att yttrandefrihetsprincipen var långt viktigare att diskutera än Radio Islams revisionism. Överhuvudtaget fanns nog tvivel hos Myrdal angående förintelsens storlek: ‘Det tyska folkmordet på judar under andra världskriget var en förintelse; men var det Förintelsen?’ vilket kanske förklarar hans ställningstagande. Han menade även att ‘mycket av det professor Faurisson skriver troligtvis är riktigt’.

Per Gharton, som vid denna tid satt i riksdagens utrikesutskott, uttalade sig ofta i Radio Islam genom att hätskt kritisera motståndarna till radiostationen. Han hävdade att motståndarna ville ‘vända uppmärksamheten från israeliska grymheter’ och när JK inledde sin förundersökning menade han att det var ‘ett illavarslande tecken på undfallenhet inför en resursstark lobbyverksamhet’.

Jan Guillou, som sedan länge varit en av de ledande krafterna i tidskriften Folket i Bild/Kulturfront var också till en början stödjande. FiB/Kulturfronts inställning har hela tiden varit att försvara Radio Islam. Främst ur yttrandefrihetssyfte, men man har också hållit med om det som sagts. Man ansåg att Radio Islams budskap var ett ‘sakligt, rationellt och logiskt inlägg för rättvisan’. 1982 kunde man i samma tidning läsa att om man bläddrar i historieböckerna ‘upptäcker man att gaskamrarna faktiskt är besvärliga ur källsynpunkt’ Guillou anslöt sig till en början till tidningens och Radio Islams linje, bland annat som gäst hos stationen, men insåg till slut att Radio Islam var en otvetydigt antisemitisk radiostation. ‘Det förefaller mej något pinsamt att detta måste sägas, liksom det är pinsamt att jag tog för givet att anklagelserna som vanligt var ogrundade.’

Olof Lagercrantz försvarade Rami in i det sista och ännu längre ändå. 1991, två år efter att Rami blivit fälld för första gången för hets mot folkgrupp, var Lagercrantz upprörd på Kanal 1 för deras program "Wahrheit macht frei". Programmet behandlade Radio Islams viktiga roll som en länk i Europas nazistiska kretsar. Lagercrantz skrev i ett brev adresserat till chefen för Kanal 1 att programmet var att ‘smäda och förnedra en man, som redan straffats hårt och vars dom av många rättskaffens människor ifrågasatts’

Justitiekansler Hans Stark uttalade sig redan 1987, eftersom många var bestörta över det budskap som framfördes i Radio Islam. Till en början var dock JK inte riktigt med på noterna utan sade att de anti-judiska uttalandena i Radio Islam ‘inte ens kommer i närheten av hets mot folkgrupp utan att de var ‘inlägg i den s.k. Palestinadebatten’. Efter påtryckningar och information från bland annat organisationen Svenska kommittén mot antisemitism blev han dock på det klara om vad som verkligen sagts i radiostationen och beslutade sig för att väcka en förundersökning.

Rättegången

I mars 1989 lämnade justitiekansler Hans Stark så in sin stämningsansökan mot Ahmed Rami. Rami var vid den tiden ansvarig utgivare för Radio Islam. Stämningen gällde ‘Otillåtet yttrande i närradioprogram innefattande hets mot folkgrupp’ samt ‘Hets mot folkgrupp, begånget genom tryckt skrift’. Det senare gällde Ahmed Ramis bok "Vad är Israel". Åtalet gällde 62 åtalspunkter. I JK:s stämningsansökan heter det:

‘Sålunda innefattar programmen bland annat sådana sammanställningar av bibelcitat och citat ur litteratur samt kommentarer och uttalanden som är avsedda att vara nedsättande för den judiska folkgruppens anseende.’ Chefsåklagaren Per Håkan Bondestam har i sin sakframställan påpekat att kritik av en stats politik och religion är tillåten i Sverige. Men Ahmed Rami har i sina närradioprogram och i boken "Vad är Israel" vida överträtt tryckfrihetens och yttrandefrihetens gränser. Ahmed Rami syfte har kort och gott enligt åklagaren varit att skapa missaktning för judar.

Vad var det som de två sidorna framhöll i rättegången? Jag ska här beskriva de mest centrala delarna. Rättegången var från början inriktad på att Rami skulle försvara sina åsikter, men rättegången bytte snabbt skepnad och situationen blev den att åklagarsidan skulle försvara sig mot Ramis attacker och t.ex. bevisa att judeutrotningen har ägt rum, att judar inte hetsar upp sig sexuellt under slakt av djur, att det inte är en religiös plikt (mitsva) för judar att döda civila o.s.v. För enkelhetens skull beskriver jag därför Ramis sida först och tar därefter åklagarsidan.

Ramis försvar

Grundstommen i försvaret var de åsikter som Radio Islam stått för sedan starten, d.v.s. revisionismen och antisionismen. Dessa punkter kunde dock inte fungera som fullvärdigt försvar eftersom många av åtalspunkterna var rejäla övertramp. (Se de 18 fällda uttalandena, bilaga 1). Därför framhölls ofta att Ahmed Rami som invandrare inte kan uttala så nyanserat som man skulle kunna kräva av en infödd svensk. ‘Han står mitt i Palestina med sina känslor, fjärran från väluppfostrad svensk debatt’ Ett annat argument i rättegången var att Rami med sina uttalanden om förintelsen höll uppe minnet om förintelsen: Förintelsen ‘överförs till den mytologiska sfären’ om den inte diskuteras. Rami skulle alltså genom att hävda att förintelsen är en judisk komplott göra judendomen och de överlevande en tjänst (!).

Så till attackerna mot judendomen. En del av åtalet tar upp judarnas koscherslakt. Denna kritiseras av Radio Islam som menar att judar upplever en sexuell extas av att döda djur: ‘Många iakttagare som på olika sätt lyckats bevittna judiska slakter, kan också vittna om den högst påtagliga upphetsning med nästan sexuella övertoner som griper de närvarande efter det att rabbinen utfört sitt dödsbringande snitt och det skräckslagna djuret genomlider sin hopplösa dödskamp’. Detta och många andra påståenden tog sig professorn i islamologi Jan Hjärpe på sig att försvara. Åklagaren frågade honom 16 gånger om man inte kunde anse att Ramis uttalanden om att rabbinerna hetsar upp sig sexuellt vid djurslakt är missaktning (samma betydelse som "hets mot folkgrupp") och att judar kan ta anstöt av ett sådant påstående. Professor Hjärpe slingrade sig så gott han kunde och menade att anstöt är en subjektivt term och att man måste se det övergripande syftet med attackerna, d.v.s. Palestinafrågan.

Mest uppmärksammat blev professor i religionshistoria Jan Bergmans vittnesmål. Detta diskuteras fortfarande idag, över 7 år efter rättegången. Vad Bergman tog upp var den uråldriga myten att judar har en mitsva (en sorts religiös plikt med Torahn som utgångspunkt) att döda ickejudar. Mitsvan kallas enligt Bergman i vissa kretsar för "mitsvan om folkutrotning". Professor Bergman betygade under ed att denna mitsva används idag av den israeliska armén för att legitimera dödande av civila och i synnerhet barn (!).

Bakgrunden är denna: Det finns 613 mitsvot, religiösa påbud och förbud, i den judiska religionen. Dessa är förmaningar och plikter som Moses fick motta av Gud på berget Sinai. I gengäld mot att judarna höll sig till dessa regler skulle judarna bli Guds utvalda folk. Detta kallas Förbundet. Enligt en av dessa mitsvot ska judarna döda alla av folkslaget amalekiterna. Professor Bergman går vidare och menar att man bland dagens judar menar att amalek är alla ickejudar. Det finns även stöd för det i Bibeln. Vad han inte tänker på att judendomen inte är lika strikt som trogen trosboken som andra religioner. I judendomen spelar senare skrifter lika stor roll som Torahn, om inte i vissa fall ännu större. Dessa senare skrifter är tolkningar av Torahn och i vissa fall "uppmjukande" till Torahn till moderna förhållanden. Detta är ett sådant fall. Redan under antiken menade nämligen dåtidens rabbiner att amalek-mitsvan inte är tillämplig längre eftersom amalekiterna inte längre kan anses finnas i strikt mening p.g.a. bland annat omflyttningar. Således är alltså denna mitsva satt ur spel. Men alltså inte enligt professor Bergman. Professor Bergman hänvisar i stället till den judiske filosofen Majmonides, verksam under 1100-talet, som skall sagt att ‘även den gode gojen måste dödas’ och att detta är en parallell till amalek-mitsvan. Detta uttalande har dock inte gått att hitta någonstans. Inte ens Aron Katz, en ortodox rabbin som jobbar på en doktorsavhandling på just Majmonides har kunnat finna ett sådant påstående. Katz handledare är för övrigt professorn i religionshistoria Jan Bergman! Vad Bergman dessutom glömde att berätta var att Majmomides tar upp just amalek-mitsvan som exempel på att alla mitsvot inte kan tillämpas idag. Han skriver att det finns bud ‘som alltjämt gäller, men vars objekt någon gång under historiens lopp har försvunnit’ och att ‘alla forntida nationer är ihopblandade’ Alltså kan inget folk idag utges för att vara amalekiter.

Bergman fortsätter i sitt vittnesmål med att förklara vad amalek-mitsvan har för roll i dagens Israel. Han hänvisar till en artikel i en broschyr som skickades ut till den israeliska arméns soldater från den högsta arméledningen för Israeli Defence Forces, IDF, där "högste militärledningens rabbin" Avidan säger att det var rätt, ja till och med en plikt att döda alla ickejudar och att detta är grundat i amalek-mitsvan. Professor Bergman hänvisar till veckotidningen Haolam Hazeh som skriver om just denna broschyr. Bergman anser det nu bevisat att amalek-mitsvan används idag och att det är så centralt i judendomen att det skickas ut från den högsta militärledningen. Så långt allt väl, men nu kommer det intressanta: Professor Bergman brydde sig bara om att beskriva första halvan av artikeln i Haolam Hazeh. I den andra halvan av artikeln kan man nämligen läsa: ‘Broschyren har publicerats utan att någon egentligen hade uppmärksammat den. Först efter det att den publicerats och distribuerats kom innehållet i artikeln till IDF:s högsta befäls kännedom. När de läste Avidans artikel blev de chockade. Inte bara p.g.a. den skada den kunde förorsaka staten, utan framför allt för att den var helt oförenlig med den israeliska arméns anda...’! Med tanke på dessa ord är det uppenbart att professor Bergman - under ed - medvetet ljugit. Bergmans trovärdighet som vittne var därmed förstört och det hela utvecklade sig utanför rättssalen, i den akademiska världen, till en storm, där även professor Bergmans akademiska kompetens ifrågasatts. Detta kom att kallas affären Bergman (se under rubriken "affären Bergman").

När Amalek-mitsvan skulle exemplifieras i Radio Islam använde man dock inte ovan nämnda exempel (det var professor Bergmans påfund), utan hävdade att Lockerbie-katastrofen, morden på Olof Palme och Dag Hammarsköld var exempel på judarnas vilja (och plikt) att döda ickejudar.

Åklagarens linje

Åklagaren hade fyra huvudvittnen. Det första var professor Georg Klein som försvara judarna mot Radio Islams attacker på judendomen och förnekande av Förintelsen. Syftet med vittnesmålet var att visa att Radio Islams uttalanden om att Förintelsen aldrig ägt rum är att betrakta, inte bara som lögn (som är laglig) utan som hets mot folkgrupp (som är olagligt). Klein är själv jude och levde i Ungern under andra världskriget. Han förklarade att han kände sig kränkt av dessa uttalanden. Han refererade också till psykologen Hedi Fried som för den judiska församlingen i Stockholm driver ett behandlingshem där ungefär hälften av patienterna är överlevande från koncentrationsläger. Dessa patienter hade tagit mycket illa vid sig av Radio Islams sändningar och att detta har resulterat i sömnsvårigheter och ångest..

Åklagarens nästa vittne var kanske det allra viktigaste vittnet av alla, om man ser till den slutliga domen. Vittnet var Jörgen Weibull, som visade på likheterna mellan vad som sades i Adolf Hitlers "Mein Kampf", det före och under 2:a världskriget nazistiska organet "Der Stürmer" och vad som 1987-1989 sades i Radio Islam. Likheterna var påfallande och visade på kontinuiteten i antisemitismen under 1900-talet. Att redogöra för dessa skulle ta alltför stor plats, men parallellteman som togs upp var:

Judarnas sadism, sexualbrott och pornografi, där judarna beskrivs som sexualbesatta
Judarnas koscherslakt, där judarna hetsar upp sig sexuellt vid djurets dödsryckningar
Ritualmord, där bl.a. den uråldriga myten om att judar offrar kristna barn under pesahfirandet tas upp
Judarnas makt över media och den judiska världskonspirationen
Sions Vises Protokoll (beviset på judarnas ambitioner på världsherravälde)
Judarnas makt över ekonomin och deras girighet
Judarnas girighet och egoism
I tingsrättens slutliga dom underströks hur viktigt detta vittnesmål var. Det hette ‘Flera traditionellt antisemitiska teman är klart urskiljbara. I detta hänseende har Weibull i sitt vittnesmål påvisat stor överensstämmelse mellan flera av yttrandena samt avsnitt ur Hitlers Mein Kampf och artiklar i det nazistiska organet Der Stürmer.’

Åklagarens två övriga vittnen var biskop Krister Stendahl och överrabbin i Stockholm Morton Narrowe.

Rättegången pågick fram till november månad 1989. Den 14 november förkunnades domen på 6 månaders fängelse för Ahmed Rami. I tingsrättens utlåtande hette det att "Rami avsiktligen uttryckt missaktning för den judiska folkgruppen", att "Åtalet för hets mot folkgrupp är styrkt och skall...bifallas" och att "brotten ej är att anse som ringa" och därför "Annan påföljd än fängelse ej bör komma i fråga". Försvaret överklagade domen till Svea hovrätt som gav tingsrätten rätt på samtliga fällda punkter förutom en. Punkten det gällde var jämförelser mellan bibeln och Sions vises protokoll som Rami gjort. Till slut fälldes alltså 18 av 62 punkter, något som är ovanligt mycket i yttrandefrihetsbrott. Domen på 6 månaders fängelse för Rami var också ovanligt hård. Domen kallades av Rami för justitiemord och Teheran Times i Iran var starkt kritiska till domen.

Alla trodde efter hovrättsdomen att Rami skulle akta sig för att fortsätta sända, men så icke alls. I december 1990 återfick Radio Islam sitt sändningstillstånd och i januari 1991 var sändningarna åter igång. Ahmed Rami gjorde sig en karriär vid sidan om radiostationen genom att föreläsa på flera skolor i stockholmsområdet och vid flera tillfällen fick elever delta vid stationens sändningar.

I de nya sändningarna skärptes tonen ytterligare. Rami hade lämnat över som ansvarig utgivare till nazisten David Janzon. Man började nu tala om att om sionisterna än en gång skulle stoppa Radio Islams sändningar skulle man använda sig av andra metoder än propaganda. ‘Förintelsen har blivit ett ganska lönande argument här i västvärlden...Och det är, vi ifrågasätter att Hitler hade en plan på att förinta alla judar. Det är bara en bluff som sionisterna har hittat på...Vi ifrågasätter också att Hitler använt gaskamrarna. Vi ifrågasätter också siffran 6 miljoner judar. Kan du ta upp de här tre delar av den stora bluffen?...Allt tal om sex miljoner är ju...önskedrömmar och... från judisk sida och fullkomligt orimliga siffror... jag kan bara hoppas att judar i Israel och i diasporan tar sitt förnuft till fånga och upphör med sina gaskammarlegender och utpressningar...’

Detta ledde till en rättegång mot Janzon, som genomfördes 1992. Janzons försvarsadvokat heter Ingemar Folke, samma försvarsadvokat som Ahmed Rami hade i rättegången 1989. I ett sista försök att få Janzon frikänd ger sig Folke in på en konstform som kallas dekonstruktion. Principen är att plocka ned varje enskild mening i sina minsta beståndsdelar för att på det sättet tömma dem på innehåll. Detta gör han t.ex. genom att i meningen "den sionistiska bluffen om Förintelsen" kalla ordet "bluffen" för vårdslöshet. Ordet "gaskammarlegender" anser försvarsadvokat Folke vara ‘kanske något litet steg längre än vad som kan anses vara normal, hetsig polemik’. Han menar att det som sagts i Radio Islam ‘är enstaka öar i ett hav av straffritt material’

Affären Bergman

Snart efter professor Jan Bergmans vittnesmål i Stockholms tingsrätt väcktes diskussion om Bergmans vittnesmål till liv. Jan Bergman är professor och specialiserad på Mellanösterns religioner. Bergman kallades som vittne för att göra en exegetisk (exegetik = bibeltolkning) redogörelse för Ramis påståenden och vilken grund de har. Men Bergman tog egenmäktigt på sig rollen att försvara Rami politiskt genom att förklara Ramis uttalanden med att Rami vill få igång en diskussion om Palestinafrågan. Att Bergman visade många prov på dålig kunskap på Torahn (Gamla Testamentet) gjorde inte saken bättre. T.ex. ger Bergman som exempel på judarnas blinda lydnad gången då Abraham binder sin åsna vid ett altare som ett bevis på sin blinda lydnad till Gud. De flesta religionshistoriker (alla?) är av uppfattningen att det inte på något sätt rör sig om en åsna utan om Abrahams egen son Isak, något som ger situationen en annan dimension... Vidare blandar Bergman ihop två helt olika skrifter: tosefta (text från 100-talet) och den medeltida tosafoth (kommentar till Talmud, den judiska tolkningshistorien, som består av mängder av skrifter) som det är över 1000 år emellan och ger dem samma auktoritet som Talmud.

Bergmans tolkning av amalek-mitsvan var dock det som fick mest kritik. Kritiken kom från journalister och människor som stod utanför de teologiska och religionshistoriska kretsarna. Bergman fick dock ett kompakt stöd från kollegor och vissa kyrkliga tidskrifter. Striden blev lång och märktes mest i Uppsala Nya Tidning (UNT). I slutet av januari 1991 ställer sig fem av Bergmans kollegor bakom honom och menar att Bergmans metod varit korrekt. Kritikerna undrade vad det var för metod och kom fram till att den enda metod Bergman använt sig av var att utesluta hela den talmudiska traditionen och bara tolka judendomen efter det som skrivits i Torahn. Bergmans försvarare menade ju längre debatten led att hela affären var en komplott riktad mot Bergman och var till för att få Bergman avsatt. Historien fick till slut en internationell spridning. Presidenten vid Selly Oak Colleges, Martin Conway, har fått höra om affären och uttrycker sin oro i ett brev adresserat pastor Per-Åke Wahlström vid svenska missionsrådet. Han skriver att ‘Såvitt jag kan tolka detta material riktas här ytterst allvarliga anklagelser mot professor Bergman, vilket i sin tur skulle innebära att han visat sig ovärdig den betydande position han innehar och sålunda skadar universitetets och den svenska religionsforskningens goda rykte’. Detta brev hamnade hos Uppsala universitets rektor och fick igång stor aktivitet i universitetets administrativa ledning. Den teologiska institutionens prefekt Sigbert Axelsson fick i uppdrag att lugna Conway och han lyckades.

Därefter inträdde en tillfällig stiltje i diskussionerna. Det tar dock ordentlig fart när den inom religionshistoria högt aktade professor Zwi Werblowsky vid Hebrew University i Jerusalem skickar ett öppet brev till rektorn vid Uppsala universitet med kopior till många religionshistoriska institutioner vid universitet världen över. Han var nämligen inte vilken universitetsprofessor som helst utan även vice ordförande i International Association for the History of Religions. Man blev nu på Uppsala universitet måna om att få ett slut på den för universitetet pinsamma historien. Rektor vid Uppsala universitet, Stig Strömholm, försökte lugna ned professor Werblowsky i ett brev, men detta resulterade bara i en lång korrespondens där båda parterna slängde oförskämdheter mot varandra (mycket underhållande läsning faktiskt). Den teologiska fakultetens anseende sjönk alltmer eftersom den i allt väsentligt försvarade Bergman. Det hela slutade med att universitetet lät den förre rektorn vid Oslouniversitetet, Inge Lønning göra en opartisk utredning om Bergmans, den teologiska fakultetens och universitetets handlande. Lønningrapporten kom den 28 februari 1994 och var mycket kritisk till handlandet. Till en början valde fakulteten att tolka rapporten som ett frikännande, men backade snart och tog till slut avstånd och bad om förlåtelse för fakultetens tidigare handlingar. Affären Bergman gick så mot sitt slut. Sedan dess har dock "affären" blossat upp då och då igen.

Diskussion

"Motsatsen till kärlek är inte hat.

Motsatsen till kärlek är likgiltighet"

Elie Wiesel

Fallet med Radio Islams sändningar har visat på stora brister på ett flertal punkter i det svenska samhället.

Jag anser att yttrandefriheten är bland det allra viktigaste vi har i det svenska samhället. Det gäller dock att ha en gräns för hur långt en människa får gå i utnyttjandet av sin frihet, och denna begränsning finns i svensk lag med paragrafen om hets mot folkgrupp. Det kom fram åsikter från vissa håll att vår yttrandefrihet var alltför vid. Jag tycker inte att detta är fallet. Yttrandefriheten är i det mesta bra att ha, och den form den har i Sverige idag tror jag är relativt tillräcklig. Det som krävs när propaganda som denna framförs är ett klart avståndstagande i debatten och en manngrann uppslutning på försvarssidan bland människor på ledande positioner. Denna uppslutning uteblev i fallet Radio Islam.

Det var många som tyckte att i fallet Radio Islam var yttrandefriheten mycket viktigare att diskutera än t.ex. revisionismen. Detta är en märklig prioritering.

Med den stora frihet vi har i Sverige i vår yttrandefrihet gäller det att vi har ett väl fungerande "debattsystem". Den tystnad och den likgiltighet som man kunde spåra i den svenska debatteliten när Radio Islam dag efter dag pumpade ut sin rasistiska propaganda är mycket skrämmande. Att de debattörer som väl tog till orda, försvarade Radio Islam, har fått mig att börja undra vad det är för ett land vi lever i. Är människor här i Sverige så blinda eller har det andra orsaker? Kan orsaken rentav vara den att Sverige inte deltog i Andra världskriget och att vi därför uppfattar hemskheterna på kontinenten som något främmande, otroligt, ja kanske för otroligt för att vara sant?

Jag tror att många av de som försvarade Radio Islam tyckte att de gjorde det demokratiska samhället och Sverige en tjänst genom att försvara yttrandefrihetsprincipen. Jag tror alltså inte att de nödvändigtvis höll med det budskap som sades i Radio Islam. Men vad de inte förstod förrän alldeles för sent var att det som sades var så kränkande för de överlevande från koncentrationslägren och familjer till judar som gasades ihjäl att de mådde fysiskt och psykiskt illa.

Vad de dessutom inte förstod var att Radio Islam var en länk i ett mångt mycket farligare nätverk, ett globalt nazistiskt nätverk. Att dessa människor hittat en muslim i Sverige som glatt uttalar alla de åsikter som de själva står för ger dem bara legitimitet. Att Rami får stryka på foten när "raskriget" bryter ut är en självklarhet, och då har man i alla fall förhoppningsvis många fler sympatisörer i Sverige än innan Radio Islams sändningar började.

De som försvarade Radio Islam med motiveringen att Palestinafrågan måste diskuteras har jag inte mycket till övers för. Antingen är dessa människor döva eller bara helt enkelt dumma. Det krävs inget geni för att förstå att Radio Islams budskap är antisemitiskt och inte antisionistiskt.

Professor Bergmans medvetna lögner i Stockholms tingsrätt är redan omnämnda och alla kommentarer om dem är överflödiga. Att den teologiska fakulteten vid Uppsala universitet ställde sig bakom Bergman var förhoppningsvis bara ett olycksfall i arbetet.

Jag har när jag arbetat alltmer undrat varför Ahmed Rami är en så stor judehatare. Kanske är han inte alls judehatare utan bara stor palestinavän och orsaken till hans attacker bara är hans sätt att diskutera, att han inte är van vid det svenska debattklimatet. Det finns ju de som försvarat Rami som sagt att det är så han är van att diskutera, det är så man diskuterar i hans kultur. En ganska rasistisk åsikt tycker jag. Hat finns i många skepnader, men hat är alltid hat. Jag kan faktiskt inte förklara Ramis brinnande judehat.

Slutligen: Det enda som verkligen fungerade under hela den här processen var rättsväsendet, och tur är väl det. Om Radio Islam hade vunnit sina mål som många av försvararna (Jan Myrdal, Olof Lagercrantz, Per Gharton m.fl.) ville, ja då är frågan om Sverige hade varit värt att försvara.

Käll- och litteraturförteckning

Arvidsson, H. (Red.) (1994). Affären Rami-Bergman. Dokument om judefientlighet och akademisk röta i Sverige. Moderna Tiders Förlag

Axelson, S. (1989, 6 november). Ett invandrat ramaskri. Värmlands Folkblad

Bibeln, 1917 års översättning till svenska

Det eviga hatet. Om nynazism, antisemitism och Radio Islam. Borås: Albert Bonniers Förlag.

Wästberg, P. Förord. ff 9-13

Pleijel, A. Radio Islam och yttrandefriheten. ff 17-26

Jakubowski, J. "Der Judenprozess" ff 29-39

Weibull, J. Tryckfrihet och hetspropaganda. ff 43-50

Holmberg, H. Bara rättsväsendet fungerade. ff 53-61

Larsson, S. Radio Islam:Språkrör för extremhögern. ff 65-79

Klein, G. "Mänsklighetens cancer". ff 81-95

Ahlmark, P. Likgiltigheten. ff 139-150

Boëthius, M-P. Den 1 oktober 1992. ff 153-159

Bachner, H. Från Hitler till Radio Islam - Antisemitisk propaganda i ett jämförande perspektiv. ff 163-205

Hedeby, B. (1989).Rami åker i fängelse: "Kränkande för judar hets mot folkgrupp" men radion fortsatte. Menorah, 4/89, ff. 8-9

Jansen, H, Boonstra, J, Kniesmeyer, J. & Bachner, H. (1991). Antisemitismen. En historisk skilding i ord och bild. Stockholm: Natur och Kultur.

Radio Islam [sidor på internet], URL:http://abbc.com/islam/svenska/svensk.htm (tidigare http://www.flashback.se/~rislam)

Rami, A. (1989). Ett liv för frihet. Stockholm: Kultur förlag.

Stora Focus uppslagsverk (Vol. 2 & 12) (1989) Stockholm, Esselte Focus uppslagsböcker.