Välj Station

Motgift.nu Nashville FM [24/7 Nonstop Country Music] -02

fredag 31 augusti 2012

Krossa Åsiktsmonopolet

EDL Exposed BNP TV

ND På Almedals veckan 2012

HATA SVERIGES RÖDIO!

http://www.youtube.com/watch?v=HEXSFMcC3Vg&feature=plcp

Heavy Metal Britannia dokumentär

Warning! Aryan Brotherhood documentary

Hel Engelbrekt

Hel Engelbrekt

Engelbrekt

Engelbrekt

Engelbrekts upproret






Engelbrekt var född ca. 1390 i Dalarna, han var av bergsmans-
ätt med tyskt ursprung, vilka hade förvärvat svensk frälserätt. Han var frälseman*, väpnare vilket hans fader var före honom. Engelbrekts släkt var sedan generationer fast förankrad i bergsbruk kring Norberg i södra Dalarna (under 1600- talet).


--------------------------------------------------------------------------------


Under unionstiden var kungen enväldig och greppet över länen var hårt, man hade en fogde i varje län som drev in skatterna, och andra inkomster till kronan. Bönderna hade ett hårt ok att bära även så bergsmännen. Kungen (Erik av Pommern) drev krig med Hansan, så bergsmännen fick ingen avyttring av sitt järn. Bönderna var antingen självägande eller underställda adel eller kyrkan, de bönder som var underställd kyrka eller adel betalade ingen skatt till kronan. Bergsmännens gruvdrift var ur kronans synvinkel väldigt värdefull, så när de inte fick sälja sitt järn, så fick de inte in några pengar till skatten, men kronan krävde skatt ändå.




--------------------------------------------------------------------------------



Kronan hade fogdar som drev in skatterna och en del fogdar (kanske de flesta), var riktiga människoplågare de drev in skatterna med hugg och slag. Kronans behov av pengar ökade konstant eftersom man låg i ständiga krig. Om då kyrka och frälset lyckades att fria sina bönder från de tunga skatte- bördor, fick kronobönderna det värre. Kronan hade ett di- lemma om de drev på kyrko- och frälsebönderna till att betala skatt till kronan, så under grävde man sin relation till kyrka och frälset vars stöd man var i starkt behov av, och fritog man deras bönder fick kronobönderna betala ett högre pris vilket ledde till att de vägrade och hotade med uppror.




--------------------------------------------------------------------------------



I sin strävan att effektivisera skatteuppbörden experimenterade kungen ( Erik av Pommern) med olika skatteformer. Ett sätt var att ersätta naturaskatten med penningskatt så utformad att kronan från varje län t.ex. Borgholmsslottslän, årligen skulle betala en s.k. sämja. I en situation som kronan snabbt behövde klingande mynt erbjöd penningsämjorna fördelar; de ev. fördelarna för bönderna försvann emellertid om antalet skattepliktiga gårdar minskade genom ödeläggelse och frälse. Varje bondes skattedel ökade på detta sätt. Ett annat hot i samma riktning utgjordes av kungens myntpolitik, de lokala mynten pressades ner i värde, men kungen krävde gammalt gott mynt vid skatteuppbörd. Motsvarande problem var ständigt aktuellt när böndernas naturaprodukter skulle värderas i pengar, från fogdarnas sida fanns frestelsen att tillämpa en alldeles för låg värdering för att ge kronan ökad utbyte av skatten eller stoppa mellan- skillnaden i egen ficka. Underlaget att få en mer detaljerad eller totalinblick i kronans skatteuppbörd och böndernas skattetryck är tyvärr alltför tunt.




--------------------------------------------------------------------------------



Men det är uppenbart att unionens enväldes grepp om för- fattningen, det ständigt ökande behovet av nya skattemedel och olika metoder för att nå sitt syfte har säkert skärpt skatte- trycket och skapat ett stort växande missnöje, särskilt från skatte-och kronobönder sida. Den kungliga fogden utgjorde en måltavla för missnöjet, det säger sig själv.




--------------------------------------------------------------------------------



När vreden och missnöjet först kom till tals var det i Dalarna och riktades mot fogden Jösse Eriksson. Det behöver inte innebära att Jösse var hårdare än andra fogdar. Det ligger närmare tillhands att som avgörande se Dalarnas speciella karaktär av bergslagsbygd, befolkat av bergsmän och bönder som med undantag var självägande, på grund av det ökade skattetrycket på själv ägande bönder och kronobönder blev Dalarna hårt drabbat. Det innebar att bergsmännens landbor*, som tidigare var skattebefriade, blev lagda under skatt.




--------------------------------------------------------------------------------



Försök från bergsmännen i Norberg och på andra håll i södra Dalarna att förmå kungen att ge dem bättre privilegier* möttes med undanflykter och uppskov, i ett brev till kungen som till- ställdes bergsmännen Skinnskatteberg, Tunaberg, Bispberg, Vikaberg och Norberg 1420 och där drottning Margarethes privilegiebrev tills vidare gav förlängd giltighet. Dalarnas speciella karaktär av bergsbygd, dominerad av självägande bönder har samtidigt lagt en fast grund av självmedvetenhet, inslag av burgenhet och sammanhållning, vilket gör det lättare att protestera mot fogde- och skattetryck. Dalkarlarna var inte de mest utsugna av rikets bönder när de reste sin orosfana mot kungens fogdevälde utan människor som var självmedvetna om sim betydelse och sina möjligheter; självägande, välbe- väpnade och med kontroll över landets viktigaste järn- och kopparberg.




--------------------------------------------------------------------------------



Engelbrekt Engelbrektsson blev deras anförare. Som rustad frälseman var Engelbrekt skyldig att ställa upp flera gånger för kungens krig mot Holsteinarna och Hansaeaterna, eller sända en man i sitt ställe. Det ledarskap, som han utvecklat under upprorsåren och inte minst de militära insikterna som präglat hans aktioner, tyder onekligen på att han hade en betydande krigisk erfarenhet. Engelbrekts position som frälseman och samtidigt aktad och mycket förmögen bergsman ger en viktig förklaring till den roll han spelade under upproret. Den gav honom goda personliga kontakter både uppåt med rikets aristokrat, men även med viktiga medelklassgrupper som delade hans villkor och intressen och slutligen med folkets breda lager. Särskilt i Bergslagen hade han ekonomiska och personliga kontakter med många bönder och köpmän, som gärna hyllade honom som sin talesman och ledare. ”Rikets blinda menighet” som upprorsmännen kallades av rikets skrämda aristokrater, hade i Engelbrekt fått en ledare som verkligen kunde föra deras talan, även inför rikets herrar. Engelbrekts personlighet var stark och han var handlingskraftig, snabb i beslut, hade förmåga att rycka massorna med sig och benägen att gripa till våld. Men han förhandlade gärna, var beredd till eftergifter för att snabbt nå sitt mål i stället för att riskera motgångar genom vissa militära motgångar.




--------------------------------------------------------------------------------



Upproret i Dalarna 1434 kom inte som en blixt från en klar himmel. Under ett par års tid hade kung Erik fått rapporter om väpnad resning mot Västeråsfogden Jösse Eriksson, men oron hade nödtorftigt stillats genom det svenska rådets ingripande. Engelbrekt hade uppvaktat kungen för att få fogden avsatt och bestraffad, oron i Dalarna hade behandlats vid en stor herredag* i Köpenhamn sommaren 1433. Händelseförloppet mera i detalj skildrad i krönikans utbroderande men kontur- lösa skildring (Karlskrönikan). Jösse Eriksson framstår som en hårdför fogde som driver dalamenigheten till handling. Man utser Engelbrekt och han rider till kungs för att klaga mot Jösse. Det bör varit våren 1442. Kungen brydde sig inte så mycket om klagomålet utan lät det svenska rådet ta ställning. Det bör varit våren 1442. Kungen brydde sig inte så mycket om klagomålet utan lät det svenska rådet ta ställning.







Men när Jösse satt fortfarande kvar i mars 1434 och drev in skatter av dalabönderna, då gjorde de uppror. Med Engelbrekt i spetsen tågade de till Västerås och belägrade borgen. Åter igen gick rådet emellan och nu blev Jösse avsatt och efter- träddes av en greve Hans von Eberstein, men det slutliga avgörandet hänsköts till kungen, vid en allnordiskt herredag behandlades den ömtåliga frågan och Jösse var närvarande och krävde upprättelse. Men de svenska herrarna ska ha uppmanat kungen att hålla Jösse borta från oroshärden och själv bege sig till Sverige och under söka klagomålen mot fogden. Detta hänger troligen samman med de revolterande dalkarlarnas krav på att Jösse borde ställas inför rätta och dömas för sina övergrepp som fogde. Upproret sattes igång, troligtvis på grund av att kungen inte tog någon större notis om dalafrågan, bönderna blev arga. Fogden fick härja hur som helst och kungen krävde höger och högre skatter.




--------------------------------------------------------------------------------



Missnöjet mot unionen blev större och mer påtagligt frälset mer kostsamma rusttjänst i kriget mot Holsteinarna och Hansaeaterna var ett, den svenska aristokratins missnöje över ett nästan obefintligt inflytande över lokalförvaltningen eller möjligheter att agera självständigt genom rådet ett par andra. Kyrkan hade en egen konflikt parallellt med dalaupproret så man hade uttalade planer på att höja ”det världsliga svärdet” mot kyrkans krönte förföljare- kung Erik.
Kyrkan (ärkebiskopen) hade stöd av många stormän och allmogen norr om Mälaren. Engelbrekts dalkarlar var på väg söder ut – nu var lavinen igång. Vem som var kontaktman mellan de två grupperna får man aldrig veta. Dalkarlarna vällde söder ut mot Vadstena, man brände gods och borgar på sin väg ner genom landet, där det bodde fogdar som inte var för samma sak som de. Vid ett möte i Västerås ansluts en riddare vid namn Nils Gustavsson, han var upplandslagman bosatt i Södermanland.




--------------------------------------------------------------------------------



När greve Hans fogde ( Melkior Giortz) gav upp slottet överlämnade han det till herr Nils, som därmed öppet gjorde gemensam sak med Engelbrekts upprorsstyrkor. Det här snabba ställningstagande från herr Nils sida talar för att man hade varit i kontakt tidigare, en kontakt som kan ha omfattat domkapitlet i Uppsala och dess adliga stödgrupper i ärke- stiftet. Man drog vidare till Uppsala där tingsmenigheten svor Engelbrekt trohet. Mängder av klagomål mot kungen drogs fram och som en kulmen lät Engelbrekt meddela att skatten sänktes med en tredje del. Engelbrekts ankomst till Uppsala avgjorde tvisten om ärkebiskopen. Kungens prelat flydde hals över huvud. Den svensk valde ärkebiskopen Olof kunde komma hem och ta sin stol i besittning, ungefär samtidigt spreds resningen till Norrland och Finland. Upproret spred sig även söderut, från Uppsala drog man mot Stockholm och lägrade sig framför Norrbro.




--------------------------------------------------------------------------------



Kungens fogde i Stockholm Hans Köpelin förenade sig med upprorsmännen ganska snart. Segern i Stockholm var viktig för Engelbrekts här för nu kunde man inrikta sitt motstånd mot de fogdar och borgar som kungen ännu hade i sin hand.




--------------------------------------------------------------------------------



Ur handelsaspekter var emellertid det fortfarande kungliga innehavet av Stockholm problematiskt för upprorsmännen, större delen av regionens utrikeshandel gick över Stockholm och med ”Mälarlåset” i sina händer kunde kungen upprätta en effektiv blockad. Om dalaupproret skulle bero på bergs- männens fruktan att en ny handelsblockad som främsta drivkraften skulle man kunna konstatera att upproret snabbt och effektivt åstadkom just det som man ville förhindra.




--------------------------------------------------------------------------------



Upproret utvecklas oerhört snabbt. Från stormningen av Borganäs midsommardagen hade högst 5 veckor för flutit innan Engelbrekts styrkor lägrade sig vid Norrbro framför Stockholms murar och tvang fogden att dagtinga. Redan 14 juli visste fogden på Raseborg i Finland om upproret. Kung Erik blir orolig och skriver till rådet i Reval om att han vill ha hjälp med artilleri och skickliga ”bösseskyttar”, om upprorsmännen skulle stå utanför hans egen borg (Reval var en Hansestad). En tysk vid namn Berenth Osenbrygger skriver ett brev ifrån Stockholm att ”det var dramatiskt i staden”, Erik skulle fördrivas och Sverige skulle få en egen kung. ”Man ville ha tillbaks den gamla goda tiden då det inte fanns några tullar och tyngande skatter som nu”. Hur mycket det stämmer med upprorsmakarnas politiska syfte vet man inte, men det är troligt rätt nära sanningen. Engelbrekts löften om skatte- lättnader för Upplandsbönderna stämmer rätt bra med brevets innehåll.




--------------------------------------------------------------------------------



Från Stockholm drog man vidare till Örebro och Nyköping, där ingicks avtal med fogdarna att slotten skulle överlämnas om man inte fick undsättning från kungen inom sex veckor. Därefter bröt man in i Östergötland, mot Motala och Ringstadsholm belägen på en holme i Motalaström nära utloppet till sjön Glan. Den tyska fogden Henrik Styke av- visade Engelbrekts begäran om att de skulle ge sig, då har Engelbrekt enligt krönikan vredgat sagt ”före veckan slut drager jag dig vid håret ut”. Engelbrekt lät bygga en flytande brygga och lät där uppföra ett slags trätorn i fem våningar. Det var en väsentlig del av dåtidens belägringsteknik när det gällde att komma fästningarna in på livet och det gjorde snabbt här sin verkan, fogden begärde vapenvila och betänketid i sex dagar. Medan han väntade vändes intresset mot Vadstena där ett stormannamöte var utlyst till mitten av augusti.







Engelbrekt uppmanade stormännen att förena sig med honom och göra gemensam sak mot kungen och sända honom ett brev och där man uppsäger honom tro och lydnad. Stormännen vägrade och Engelbrekt blev vred och sa att ingen skulle komma därifrån med livet i behåll. Han tog till handgripligheter och tog först tag i Linköpingsbiskopen Knut vid halsen och skulle ge honom till allmogen, när han hotat flera andra stormän blev de spaka och man sätter upp ett uppsägelsebrev den 16 augusti, alla närvarande skriver under brevet.




--------------------------------------------------------------------------------



Vadstenamötets praktiska konsekvenser blev under alla om- ständigheter att biskoparna och frälsemännen, där ibland de ledande i Götalandskapen och Södermanland gjorde gemen- sam sak med Engelbrekt och upprorsrörelsen. Det var en stor seger för de upproriska som härigenom försäkrades om stöd från ledande kretsar i de landskap i söder där kungens fogdar ännu behärskade situationen. Relationen mellan Engelbrekt och de ledande stormännen ger under den närmaste tiden många prov på praktisk samverkan i den fortsatta militära kampen och i mer politisk betonade frågor. Om det var någon tvekan om att det var rådet eller Engelbrekt som tog den fort- satta ledningen är svårt att få reda på. Ingen tvekan om att det var Engelbrekt massan följde.




--------------------------------------------------------------------------------



Efter Vadstena drog man till Söderköping och höll ting och menigheten svor Engelbrekt sin lydnad. I Söderköping delade sig trupperna till tre avdelningar, en skulle rycka fram längs östkusten mot Västervik, en annan skulle ta sig till Jönköping och angripa kungens borgar i västra Småland och en tredje skulle falla in i Västergötland och Värmland. I det här läget kom en ung man vid namn Karl Knutsson Bonde fram i de främsta leden. Karl Knutsson gjorde sig bemärkt på många sätt. (Karl var en duktig soldat och var omtyckt av folket, vilket skulle visa sig senare ner han blir vald till Sveriges kung 1438).I augusti drog de trupper, som hade anfallit Västervik, ner för att belägra Kalmarslott, vilket ansågs som ett av kungens viktigaste försvarsfästen.







De som tågade till Jönköping kom till en borg som hette Rumlaborg och hade en slottsfogde som hette Otto Snaps, han var en grym och hänsynslös fogde. Otto satte sig till motvärn mot belägrarna, de gick till storms mot borgen i skydd av vassar ock skragar. Borgen tog eld och Otto gav sig. Bönderna ville slå ihjäl honom men han räddades till livet av härföraren Herman Berman. Samma tema går igen vid varje borg som man belägrar och intar, bönderna hatar verkligen fogdarna. Även benägenheten att vilja bränna borgarna, vilket inte kom till stånd vid varje borg.




--------------------------------------------------------------------------------



Den tredje hären tågade mot Örebro under Engelbrekts led- ning. Uppgörelsen som man hade gjort med fogden tidigare var att han skulle lämna över slottet efter sex veckor om han inte fick förstärkning. Avtalet uppfylldes nu med hjälp av 1000 mark som fogden fick för att skynda på verkställandet av av- talet. Som hövitsman på slottet i Örebro blev nu Engelbrekts bror Nils Engelbrektsson. Från Närke drog man vidare till Västergötland, man drog även till Värmland och Dalsland. Sedan drog man vidare till Halland, det gick mycket lätt att passera gränsen till det egentliga Danmark och fortsätta mot Varberg och Falkenberg, som fogdar på dom båda borgarn satt två danska stormän (far och son Thott) som befäl. Med Axel Pederson Thott gjorde Engelbrekt ett avtal som gick ut på att borgen i Varberg fredades till danskarna medan länet i övrigt gick till svenskarna, skatten skulle delas lika.




--------------------------------------------------------------------------------



I Falkenberg gick det hetare till Engelbrekts befälhavare Herman Bermans trupper försökte att inta borgen men danskarna gjorde starkt motstånd, tills borgherren Åke Axelsson Thott skadades svårt och evakuerade borgen sjö- vägen, han lät bränna borgen efter sig. Efter Varberg fortsatte man att inta Halmstad och där fick man veta att en trupp från Skåne väntade på dem på andra sidan Lagaån intill den be- fästa staden Lagaholm (Laholm). Skåningarna gjorde upp med Engelbrekt om fred mellan Skåne och Sverige med tolv månaders uppsägningstid. Avtalet med skåningarna och herr Axel Pedersson gjorde att man hade en fördel mot kung Erik. Man kunde under senmedeltiden göra sådana här separata freder. Skåningarna gjorde sitt avtal för att förhindra härj- ningar in Skåne och att inte skånemenigheten skulle göra gemensam sak med upplänningarna.




--------------------------------------------------------------------------------



Efter Skåne och Halland drog man norrut i snabba dagsturer, för det gick rykten om att kungen rustade för krig, han hade fått bud om upproret i Sverige och dragit samman fartyg och trupper. Man tror inte att han hade för avsikt att föra krig i Sverige men att komma till en uppgörelse med upprorsmännen. Kungen kom igång för sent på året så man råkade ut för en kraftig höststorm så båtarna blev illa åtgångna, man fick gå in till Kalmar och söka lä. Sen fick man kämpa sig till Stockholm men kom inte fram förrän 1 november. Man ankrade upp på Strömmen utanför slottet, men fogden i Stockholm hade ingått ett avtal med upprorsmännen så han kunde inte delta i någon offensiv. Engelbrekt utnyttjade däremot tiden med att uppbåda männen i kring Mälaren och dirigerade dem till Stockholm, när Mårtensmäss var inne och avtalet löpte ut upptäckte kungen att upplänningarna stod vid Norrbro, sörmlänningarna på Södermalm och närkingarna och västmanlänningarna på Långholmen. Det återstod inte mycket mer för kungen att inleda förhandlingar, de fördes i Helgeandshuset (där dagens riksdagshus är beläget).




--------------------------------------------------------------------------------



Det ledde fram till en årslång vapenvila. Dess för innan skulle man träffas igen i Stockholm och tvisten mellan kungen och deltagarna i upproret skulle bli föremål för en rättslig prövning, med fyra rådsherrar från varje av unionens tre länder som domare. Uppgörelsen gick ut på att man skulle tillämpa svensk lag som Kung Erik hårt hade åsidosatt. Den enda vinst kungen gjorde var att hans fogdar satt kvar på Sveriges sju starkaste och bästa borgar. För de upproriska var det nu ett ypperligt tillfälle att förstärka sin position. Man kallade till möte i Arboga och det mötet har kallats ” Sveriges första riksdag” (man firade 500- års dagen av den 1934). Arboga valdes ofta till mötesplats vid den här tiden och framöver.




--------------------------------------------------------------------------------



Vid mötet i Arboga valdes Engelbrekt enhälligt till hövitsman ”ty han var manvis och stark”. Hövitsmannaskapet innebar i främsta hand ett militärt ledarskap över det från kungen frigjorda Sverige. Man valde även hövitsmän över varje län i Sverige.




--------------------------------------------------------------------------------



I Arboga januari 1435 var de Svenska upprorsmännen fast beslutna om att markera sin beslutsamhet att slå vakt om sina framgångar och trots stilleståndet med kungen hålla en hög beredskap mot befarade brott från kungens sida mot vapen- vilan. Man fick ett bud från kungen genom hans fogde i Stockholm Hans Köpelin om ett sammanträffande för snabb förhandlingslösning.




--------------------------------------------------------------------------------



I början av februari hade Hans Köpelin ett förslag att upprorsmännen skulle åter ta kung Erik som svensk kung om kungen radikalt ändrade sitt styrelsesätt och kunde garantera att rådet och folkets rättigheter enligt landslagarna.
Engelbrekt och hans medförhandlare gav ett positivt svar på förslaget. Man accepterade unionen som en grund för den politiska lösningen. Man gick med på att Köpelin och rep- resentanter från tyska orden åkte till Danmark och lade fram sitt och svenskarnas förslag för kungen. Efter tröga för- handlingar med kungen enades man om att träffas i Halmstad.




--------------------------------------------------------------------------------



Både det svenska och danska riksrådet var samlade i Halmstad. Halmstadsfördraget resulterade den 3 maj 1435 att man kom fram med ett fördrag där svenskarna skulle åter skulle erkänna kung Erik som sin herr och konung. Fördraget gick ut på att kungen är skyldig att styra landet, sin kungliga ed och landets lagar. Drots- och markämbeterna* skulle återbesättas (ett viktigt krav från rådets sida) och allmogens skattebördor skulle jämkas efter riktlinjer som rådet och kungen skulle besluta. De främsta upprorsledarnas intressen bevakades genom att Engelbrekt förläning av Örebro län och Erik Puke av Rasbo hundare i Uppland skulle garanteras. När kungen godkänt villkoren skulle han återinsättas i sin fulla regeringsmakt och de områden som upprorstyrkorna hade besatt skulle återställas. Man hade en stor kyrkofest i Uppsala domkyrka den 7 juni 1435. Det var med all sanno- likhet en tanke bakom att ha det just nu, för både S:t Erik och Engelbrekt var närvarande. S:t Erik var den svenska kyrkans största helgon och Engelbrekt var allas egen hjälte.




--------------------------------------------------------------------------------



I Uppsala var de flesta av de kring Mälaren boende stormännen, man passade på att godkänna Halmstads- fördraget, och förband sig att med liv och gods kämpa for dess principer. Den som svek eller gick kungen tillhanda i strid mot fördragets anda skulle stämplas som landsförrädare.




--------------------------------------------------------------------------------



Man ville ha en möjlighet att kunna föra ut sina varor genom andra hamnar än dem som kungen behärskade, därför tog Engelbrekt initiativet till en kanal genom näset vid Telje (Södertälje), och där igenom kunna skapa en ny vattenled mellan Mälaren och Saltsjön. Det blev inget kanal bygge ”för ingen kunde gräva så djupt”.




--------------------------------------------------------------------------------



Den 8 september möttes parterna i Helgeandshuset och mötet blev långt och hårt, båda parterna utväxlade anklagelser mot varandra, delvis i skriftlig form. Omkring den 14 oktober var man framme vid en uppgörelse som stort innebar en bekräftelse av Halmstadsfördraget. De svenska fick backa på bl.a. en väsentlig punkt och det var att kungen fick tillsätta vilken fogde han ville på de tre största borgarna i Sverige (Stockholm, Nyköping och Kalmar). Kungen där emot behövde bara höra rådets förslag men inte följa det, ett stort avsteg från de svenska herrarna. På de stora borgarna satte kungen in danska fogdar och på de mindre borgarna satte han in sådana svenskar som han hade full kontroll över, vilket uppväckte starka känslor från råd och allmoge. Det var hårdföra fogdar som inte var nådiga mot allmoge och bönder. Det blev hårda förhandlingar om vem som skulle bli riksdrott (kungens ställföreträdare i landet). Det slutade vid Krister Nilsson Vasa och som rikmarsk utsåg han Karl Knutsson Bonde (en man som kommer att bli svensk kung). När det gällde skatterna fick kungen ge vika, men det gjorde han inte så gärna det blev bara en liten nedsättning vilket ska komma visa sig med ett nytt uppror.




--------------------------------------------------------------------------------



Erik Puke godkände inte den kungen utvalda fogde utan kastade honom i fångkistan och det var upptakten till ett nytt uppror. Skatten hade inte sänkts så mycket som bönderna ville och en kompakt motvilja mötte marsken när han försökte ”undervisa dem med ord och brev”. En vecka senare kunde han meddela Stockholmsfogden att det bland allmogen fanns ”ett stort hat till rådsherrarna” och att det skulle mycket till att släcka den nya elden som tyvärr upptändes.




--------------------------------------------------------------------------------



Den 11 januari 1436 sände råds herrarna ett brev till kungen och gav honom fem veckor på sig att tillmötesgå dem eller så sa de upp tro och loven. Kungen hade inte givit marsken eller rådet några befogenheter utan några slott som gav dem stöd i deras ämbeten. Fristen var så kort så kungen hade ingen chans att svara så det blev ett möte i Arboga vilket man tror att Engelbrekt var upphovsmannen till. Man var redo att gå till aktion mot kungen igen.




--------------------------------------------------------------------------------



Efter mötet bröt man upp och började en marsch mot Stockholm. Det var inte längre tal om att vänta på kungens reaktion. Det nya upproret var ett faktum. Engelbrekt och allmogen hade satt lavinen i rullning och dragit marsken och ärkebiskopen i spetsen med sig. För att inte tappa greppet red Karl Knutsson vid Engelbrekts sida för att överrumpla Stock- holm. Man nådde Stockholm söderifrån den 15 januari efter en snabb marsch, men fann söder port låst.




--------------------------------------------------------------------------------



Man blev förbannade och begärde att porten skulle öppnas och när de tyska borgmästarna svarade att det var slottsfogde som bestämde om porten skulle öppnas eller ej, gick de till fogden och han sa nej. Då de kom tillbaks med beskedet att de inte tänkte öppna så blev de överrumplade med att bli tagna om halsen och det var ett tecken på att de otåligt väntande svenskarna skulle storma staden, kommendanten lyckades att stänga porten och bemanna den med tyska och danska knektar. Men då inträffade en oväntad händelse. ”Stadens fattiga menighet” ställde sig på stormarnas sida, slog sönder portlåset och öppnade vägen för svenskarna. Stadens allmänna invånare ställde sig på svenskarnas sida och gav dem sitt stöd. De tyska borgmästarna blev avsatta och ersatta med män som sympatiserade med de svenska. Engelbrekt organiserade upproret ute i landet. Den 15 februari skulle han vara i Stock- holm och medverka i valet om rikshövitsman, i vilket han bara fick tre röster medan Karl Knutsson fick en överväldigad majoritet.




--------------------------------------------------------------------------------



Erik Puke överfaller Teljeslott vilket innehas av Bengt Stensson ( Natt och Dag) till Göksholm. Uppenbarligen miss- trodde Engelbrekt och Erik Puke honom inför den planerade nya resningen. Möjligen var det före nyåret som Erik Puke hade erövrat Teljeslott och behållit det. Slottsherren protesterade hos rådet men det hjälpte inte. Överfallet mot Telje skulle senare ha allvarliga konsekvenser; det skärpte de redan stora misshälligheter mellan Engelbrekt och Magnus Bengtsson (Bengt Stenssons son).




--------------------------------------------------------------------------------



Aktioner som den här gjorde inte Engelbrekt och Erik Puke mer populära bland rådsherrarna och det gjorde säkert sitt till att de bara fick ströröster i valet av rikshövitsman. Engelbrekt ville att valet skulle ogiltigförklaras men rådets herrar höll på Karl Knutsson men allmogen höll på Engelbrekt. Man fick kompromissa, Hövitsmannaskapet delades på Karl Knutsson och Engelbrekt.




--------------------------------------------------------------------------------



Engelbrekt gjorde ett krigs tåg genom Sverige, han intar den ena borgen efter den andra , fram till den 20 april då han åter- kommer till Örebro slott. Där han nu får en välbehövlig vila. Man kan bara beundra de engelbrektska trupperna för deras snabba frammarsch vilket fick föras på häst ryggen ca. 100 mil en enastående bedrift.




--------------------------------------------------------------------------------



När Engelbrekt fick budet om att riddaren Bengt Stensson ville ha ett möte om deras privata konflikt (det var flera olika saker som skulle redas ut). Bengt Stensson föreslog ett första möte på Örebro slott, vilket föll väl ut. Man beslöt att träffas i ett avgörande på kommande pingsthelgen, i avvaktan på denna skulle frid råda mellan parterna i detta inneslöts även Bengts son Magnus Bengtsson. Kort där efter skulle Engelbrekt resa till Stockholm på ett rådsmöte. Man vet inte exakt vilket datum som det var men antingen den 27 april eller den 3 maj. Engelbrekt hade inte helt återställt sig från den sjukdom som han led av, utan fick färdas med båt över Hjälmarens och Mälarens vatten.




--------------------------------------------------------------------------------



Den första dagsetappen färdades han förbi Göksholm slott som ligger på en udde i sjön. Man slog läger för natten på en holme några kilometer från Göksholm. Engelbrekt fördes iland av sitt folk och man gjorde upp eld för att kunna värma sig. Efter en stund kom det några båtar till holmen och det var Magnus Bengtsson som steg ur en av båtarna. Engelbrekt trodde att Magnus kom med en inbjudan från sin far, därför gick han frimodigt fram till Magnus, men han kom i ett annat ärende. Efter ett ordbyte överföll Magnus Engelbrekt med sin yxa. Det första hugget skar av Engelbrekt tre fingrat, han vände och flydde men träffades av ett slag i nacken; av tredje slaget spräcktes hans skalle. Man över föll även Engelbrekts folk och även hans hustru som förs till Göksholm. En sven tar man med sig till Örebro, svennen ska säga att han kom från sin herre men slottsfogden anade oråd och sa att han inte öppnade porten på natten. Magnus och hans män fick ta sig tillbaks till Göksholm med oförättat ärende. Nästa dag spreds nyheten med vindens hastighet.




--------------------------------------------------------------------------------



Bönderna runt omkring Stora Mellösa for till holmen och tog Engelbrekts kropp med sig till sin sockenkyrka i Stora Mellösa. Sedan begav de sig till Göksholm så att herr Bengt och hans son fick fly hals över huvud. Göksholm stod pall, bönderna tog då sig till kyrkan och förde Engelbrekt till Örebro, där han nu ligger begraven. Engelbrekt blev mördad den 4 maj 1436.




--------------------------------------------------------------------------------



Man trodde på sina håll att det var större krafter bakom mordet på Engelbrekt än ”bara” konflikten mellan Magnus Bengtsson och hans far mot Engelbrekt och Erik Puke, men det får vi aldrig veta. Fejden mot kungen fortsätter efter Engelbrekts död och 1438 blir Karl Knutsson Bonde kung i Sverige.




--------------------------------------------------------------------------------



Några frågor om mitt arbete:







Vem var Engelbrekt Engelbrektsson?

Varför utbröt upproret?

Vilka berördes direkt och indirekt av upproret?




--------------------------------------------------------------------------------



Man vet inte så mycket om Engelbrekt Engelbrektsson som jag skulle velat, men jag har försökt att få lite uppgifter om hans medverkan och de människor som följde honom i kampen om ”ett fritt Sverige”. Att jag ville arbeta med Engelbrekts upproret berodde på att jag inte hade någon större kännedom om det, eller vad det stod för i svensk historia. Efter att läst och bearbetat det material jag hade till mitt förfogande, tycker jag att jag har fått en annan bild av Sveriges historia. Det har varit roligt och intressant att få vidga mina vyer.




--------------------------------------------------------------------------------



Bakgrund.







Under tiden 1397 till 1524 med mindre avbrott, var Sverige med i den s.k. Kalmarunionen och styrdes från Danmark av först Margrethe I sedan övergick tronen till hennes släkting Erik av Pommern. Erik styrde över Sverige under 1440-talet. Erik var i svenskarnas ögon ingen bra kung, han styrde från Köpenhamn. Stormännen och bönderna knorrade, de hade ingen medbestämmanderätt. Skatterna var, i deras ögon sett, höga och orättvisa.




--------------------------------------------------------------------------------



Ordförklaringar.







*Frälseman = En fri man. Från 1200- talet en man som var befriad från skatt, mot att han gjorde krigstjänst till häst.

Landbo = Bonde som brukade jorden under kronan eller frälset.

Herredag = Stormansmöte, där rikets angelägenheter avhandlades, en föregångare till våran riksdagen.

Drots = Högt riksämbete. var på 1300- talet riksrådets främste man.

Privilegier = Att ha förmåner. I detta fallet skulle de ha haft skattelättnader, men kungen lade på skatt ändå.




--------------------------------------------------------------------------------



Källa: ”Engelbrekt Engelbrektsson och 1430- talets svenska uppror”

av Lars- Olof Larsson.








SAP/NSDAP

Hur S.A.P. inspirerades av N.S.D.A.P:s socialpolitik
handdator

Visa fullständig version : Made in the Third Reich - Hur S.A.P. inspirerades av N.S.D.A.P:s socialpolitik

Nucleus(Fas)
2008-01-03, 23:24
En text som är så viktig att jag ber om tillstånd att även få publicera den här.

Sveriges Socialdemokratiska Arbetarparti, S.A.P., hade ett förhållande till fosterlandskärlek där man dels ville ta avstånd från den borgerliga patriotismen, dels ville bygga en folklig stolthet på folkhemstanken som ju ursprungligen är en konservativ idé. Man var traditionellt motståndare till både kyrkan och monarkin och för en sekulariserad republik. Genom en kompromiss med Högern beslöt man att bevara monarkin åtminstone till skalet, samtidigt som man såg till att ha den reella makten över politiken, något som också kom att innebära att monarkin tömdes på innehåll.

I det socialdemokratiska folkhemmet mognade under efterkrigstiden en materialistisk nationalism. En nationalism som jag tidigare kallat välfärdsnationalism. Enligt välfärdsnationalismen var Sverige efter andra Världskriget ett av de bästa länderna ifråga om allmän välfärd. Flertalet svenskar trodde under 60, 70 och 80-talen att Sverige hade bäst sjukvård i hela världen, bäst skolor, bäst omsorg och bäst allmän välfärd. Men då denna nationella stolthet byggde på materiella förutsättningar, sprack nationalismen under 90-talet då vi svenskar tvingades bita i det sura äpplet och erkänna att vi inte längre var så bra och framgångsrika. Socialdemokraterna fick då hitta på något nytt. Lösningen blev att vi skulle bli bäst på jämställdhet, hbt-frågor och mångkultur.

Det behöver väl knappast påpekas att dessa frågor kommer från USA och den amerikanska vänstern, präglad som den är av Kritisk Teori. Idéerna kom till Sverige mot slutet av 60-talet, men var långt ifrån så dominerande som de är idag. Då, under 60-talet, närmare bestämt 1965, kunde Sveriges statsminister, Tage Erlander, tala om de Amerikanska rasproblemen mellan svarta och vita och säga: "Vi svenskar lever ju i en så oändligt mycket lyckligare lottad situation. Vårt lands befolkning är homogen, inte bara i fråga om rasen utan också i många andra avseenden."

Att säga så idag skulle definieras som rasism, trots att man på intet sätt missaktar andra etniciteter. Istället är det väl så att strävan efter etnisk homogenitet på ett eget område är något naturligt för alla etniciteter, något vi även märker då etniska minoriteter i vårt land väljer att bosätta sig bland sina egna.

Den som tror att de svenska arbetare som gav S.A.P. makten under nästan hela efterkrigstiden ville en situation där man övergav arbetarfrågan och som ersättning fokuserade på mångkultur, hbt och genus frågor, är ypperligt naiv. Ändå är det denna gamla socialdemokrati (som liknar dagens nationaldemokratiska parti) som varit plattform för dagens politker vilka ändrat den svenska politiken till att öppna portarna för massinvandring, homofrågor och radikalfeministiska reformer.

Den klassiska socialdemokratin a la Tage Erlander och före honom, Per Albin Hansson, hade givetvis inga planer på att upplösa det svenska folkets homogenitet, en homogenitet som gav oss ett samhälle med mindre våldtäkter, grov kriminalitet och gängmisshandlingar. Per Albin hade ju även uttalat sig med orden: Sverige åt svenskarna, svenskarna åt Sverige, utan att få höra att han med dessa ord skulle definieras som rasist.

Det är även intressant att undersöka S.A.P:s relation till det Tyska Nationalsocialistiska Arbetarpartiet, N.S.D.A.P.

Dagens socialdemokrater är givetvis måna om att poängtera att deras egen politik är nazismens motbild och antites. Att N.S.D.A.P. var de onda och att S.A.P. var de goda. Men låt oss då se vad S.A.P. faktiskt tog från nazismen? Låt oss se varifrån idéerna till den socialdemokratiska välfärdsnationalismen är hämtade.

För en tid sedan kom jag över en liten nysvensk skrift med titeln: Socialdemokraterna tog det bästa. Skriften publicerades första gången år 1986 med motivering att det var samma Ernst Wigfors som var författare till S.A.P:s 27 punkter d.v.s. efterkrigsprogrammet, som också var med vid tillkomsten av den nysvenska rörelsens,NsR:s, efterkrigsprogram. Tage Erlander, Gunnar Sträng, Sven Andersson, Torsten Nilsson och åtskilliga andra ledande socialdemokrater gjorde även vid flera tillfällen uttalanden i nysvenska rörelsens organ Vägen Framåt. M.a.o. var många av de idéer webblogg FAS omfamnar i likhet med många andra motpolare, inte minst Oskorei, inte så extrema för 30-40år sedan som vissa har bestämt att de tydligen skall vara idag. Jag skulle även vilja ha sett Tage Erlanders reaktion om den stackars mannen fått lyssna på sin nuvarande efterträdare Monas försvar för ökad massinvandring och homosexuellas rätt att adoptera.


De 27 punkterna

Våren 1944 publicerade S.A.P. efterkrigsprogrammet de 27 punkterna. Det var här uppenbart att de svenska socialdemokraterna hade inspirerats av det tyska arbetarpartiet. Parallellt sökte den nysvenska rörelsens ordförande, Per Engdahl, att sammanfatta den nysvenska efterkrigspositionen. Utgången av andra Världskriget hade naturligt nog tagits emot med djup bestörtning och som ett sorgebesked. Inte för att man okritiskt beundrade Hitler eller nationalsocialismen, utan kanske framförallt för de alternativ som vann och vad detta kom att innebära för ett Europa som splittrades mellan Amerikansk höger och Sovjetisk vänster. Tyskland hade representerat den tredje vägen och försvarat Europa mot bolsjevism och amerikanism. Ingalunda hade Tyskland velat ha ett andra Världskrig. Och med Leon Degrelles ord hade bolsjevikerna intagit Paris före 1944 om det inte varit för Waffen SS och de offer som unga nationella över hela Europa gjorde i denna första europeiska enhetsrörelse. Större delen av Västeuropa, troligtvis även Norden, hade varit en röd zon 1945 om det inte vore för dessa tappra unga frontsoldater.

Om vi återgår till de 27 punkterna och Per Engdahls möte med Ernst Wigfors så hade Per i en artikelserie i Vägen Framåt jämfört de 27 punkterna med N.S.D.A.P:s politik och konstaterat att de var identitiska. Svensk socialpolitik efter 1944 är enligt Engdahls analys onekligen byggd på den nationalsocialistiska. Författaren till de 27 punkterna, Ernst Wigfors, höll med. Det intressanta vid Engdahls möte med Wigfors var nämligen att Wigfors hade följt Pers artikelserie i Vägen Framåt och konstaterat att artiklarna: “i stort sett var riktiga”. Wigfors hade då föreslagit att om Per skulle göra en sammanfattning av nysvenskarnas ståndpunkt, så skulle han ta del av manuskriptet allteftersom det skrevs. Engdahl och Wigfors skulle sedan vid jämna mellanrum träffas och diskutera problemen. Så blev det också. Det var bara ett avsnitt Wigfors hoppade över, det om jordbruket.

Redan vid första mötet hade Wigfors tagit upp frågan om socialisering. Han sa då: “Kan du hitta på något, som gör det möjligt att undvika statligt ägande men som får de goda sociala resultat som vi eftersträvar, då har du gjort en bra sak. Jag är fullt på det klara med byråkratiseringsriskerna i ett statligt system”. Engdahl hade tagit denna uppmaning på allvar och resultatet blev den korporativa företagsreformen med självägande korporationer, vilket minst sagt var en utveckling av den italienska fascistiska lösningen.

Det är ett från nysvenskt håll ofta påpekat faktum att man i Sverige aldrig bemödat sig att verkligen sätta sig in i de faktiska förhållandena i det nationalsocialistiska Tyskland. I varje fall är detta uppenbart vad gäller den politiskt korrekta diskursen i vår svenska media. För att kunna upprätthålla det intensiva tyskhat som år efter år upparbetats, söker man medvetet undanhålla den svenska allmänheten en faktisk kännedom om vad den tyska nationalsocialismen utträttat, främst på det sociala området. Inom partiernas inre cirklar är förhållandet delvis ett annat. Framför allt det socialdemokratiska partiet med sin starka känsla för den politiska verklighetens krav, har låtit delegationer på ort och ställe studera de tyska förhållandena och utan att ange ursprungsbeteckning har man sedan efter bästa förmåga kopierat de nationalsocialistiska reformerna på en rad olika områden.

Under 80-talet kom nysvenska rörelsen eller den europeiska sociala rörelsen som man även kallades, att vara föremål för Säporegistrering, liksom ledande “högerextremister” att övervakas. Allt detta framgår i en SOU-rapport om “högerextremismen” i Sverige. Det är sålunda uppenbart att den politiska diskursen har förändrats sedan Wigfors tid. Men bruna fläckar på folkhemmet har knappast stört den Nya Klassen socialdemokrater vilka mer än gärna velat göra om folkhemmet till en plats för “alla”. Att man därigenom har svikit arbetarklassens värderingar verkar inte bekymra politikerfrälset. De är ju framförallt måna om att framstå i god dager inför ett internationellt samfund där hbt-frågor, feminism, integrationsfrågor, multikulti, kamp mot ”terroristhot” och stöd till staten Israel är de högsta av dygder, oavsett om man är socialliberal, socialdemokrat eller “liberal-konservativ”. Och det är mot denna internationella Nya Klass som man känner högsta lojalitet, inte mot sina arbetarväljare.

Men alla som inte räds sanningen kan se bortom efterkrigspropagandans förstelnade dikotomier om onda nazister och goda västliga demokrater. Ingen nazist var någon avatar eller någon djävul. Om vi ser på Hitler så var karln, kort och gott, en människa och en politisk ledare som i likhet med andra politiska ledare hade ett mycket gott självförtroende och ett stort alterego. En ledare som gjorde en del fel, inte minst moraliska, men som också gjorde många bra saker, bl.a. ifråga om socialpolitik.

Å andra sidan lever jag med föreställningen att Strasserbröderna säkerligen hade gjort ett bättre arbete med N.S.D.A.P, men nu är jag ju alltså inte nationalsocialist. Min eget politiska föredöme vid denna tid, Julius Jüng, mördades under de långa knivarnas natt.
Themyth
2008-04-08, 03:18
I det stora hela ett mycket bra inlägg vilket tar upp många av de fel folk i eliten och därigenom i förlängningen folk i allmänhet gör. Jag är verkligen förvånad över hur många människor som tagit Hitler som en nidbild för ondska. Det är något märkligt med det, det stämmer inte med den bild som de ofta försöker framställa, nämligen att alla är människor.

Jag kanske har internaliserat denna post-moderna föreställelse mer än de post-moderna själva har gjort, då de uppenbart felar i sin egen logik när det kommer till nazister och Hitler. Det är som att alla deras teorier med ett svep glöms.

Jag fick en gång frågan, är du Sverigedemokrat? Jag svarade Nej jag är klassisk socialdemokrat. Varpå jag förklarade att jag mer eller mindre stod för folkhemstanken men inte trodde på självändamål av mångkultur och att gemenskap byggs på basis av ömsesidig förståelse, vilket är kopplat till något sånär gemensamma värderingar av kulturella slag.

Vad som däremot börjar ske är att det absurda i att koppla åsikter till "så tyckte nazisterna också" börjar förlora sin styrka. Idag på internet anses det numera som en regel att den som tar upp en nazistisk liknelse per automatik har förlorat debatten. Detta har att göra med att det nu är så starkt associerat med löjliga argumentationer av det desperata slaget som appellerar till känslor att man numera utvisar debattören så fort sådana små trick försöker spelas. Kanske är det ett sundhetstecken? Kanske börjar folk i gemen vakna till en del av realiteterna i samhället.

Jag känner också av att ordet rasist börjar tappa sin forna glans, det ses numera av många som ett oskäligt och osakligt argument som används flitigast utav "fula" debattörer. Kanske är min uppfattning av utvecklingen allt för positiv men jag känner den ändå som verklig. "Vanligt" folk verkar i mina ögon upptäckt hur ordet har missbrukats och folk är "trötta" på att höra om "rasism”. Detta märks tydligt i hur den ”folkliga” viljan att ställa upp på spektakel som politiker av olika slag startar verkar låg.

Jag ser ingen anledning varför man bör "viska" om de bitar som gjordes bra i tredje riket. Men myten om det "genom onda" verkar appellera till en del och verkar vara en bild man inte vill förstöra. Personligen erkänner jag och ser att en del bra saker gjordes. Det innebär inte att jag är "nazist" eller stödjer förtryck eller liknande. Personligen tror jag stenhårt på yttrandefrihet och det är just de anomalier jag såg som yngre som fick mig att ifrågasätta de som har makten. Det var det som uppmärksammade mig på hyckleriet och inkonsekvensen hos etablerad media och politikerna. Det var det som fick mig att intellektuellt förkasta de etablerade auktorieterna i samhället. Det är av skäl som dessa som jag är starkt emot starka auktoriteter i samhället. Då jag vet att människor korrumperas av makt. Kanske skulle även jag göra det? Troligt.

Vad jag tror på är ett ämne för en annan gång. Men jag tror inte på det projekt som sker idag när det gäller mångkultur. Jag tror på folkstyre men inte i dagens form. Detta är inte det ultimata systemet och ett systemskifte är enligt mig önskvärt och en debatt om en bra och fredlig förändring av det slaget bör uppmuntras om systemet vill undvika problem. Men systemet och de som lever gott på systemet vill nog inte förlora makten och klänger därför fast i systemet och propagerar mer och mer för hur "perfekt" det är. Varför annars blir "systemet" mer och mer en del av läroplanen?
Nucleus(Fas)
2008-04-14, 10:33
The Myth

Mycket bra svar och jag är ledsen för att jag besvarat det först nu. Att vara klassisk socialdemokrat är faktiskt att stå NSDAP mycket nära på många punkter. Omskrivningen av folkhemmet till en plats för alla etniciteter var otänkbar för bara tre till fyra decennier sedan. Folkhemmets byggare byggde givetvis med en vision om ett hem för svenskarna som etnicitet.

Ideologiskt står jag själv mycket långt ifrån NSDAP och SAP, men tycker att detta faktum måste belysas.

Gunnar testar lite ljudeffekter

Gunnar testar lite ljudeffekter

Nationella Radio Program mm

Och nu blir det kulturberikning!

Radio Framåt program nr 11

Mina tågbilder från 70 talet med Micke Asklander

Fd Radioloksoperatör SJ+ISS Ue loket har krympigt!

BLJ Väntan på tåget i Lerhyttan på 50 talet

janne Miild Vitboken från youtube

Svenska Marscher

torsdag 30 augusti 2012

20120830 Bilder



















Bild ovan Katarina real 1974?Werner Örhn special lärare









BESÖK DESSA SIDOR!MEDIA11.TK OCH MEDIATOLV.TK



WWW.MEDIA11.TK

WWW.MEDIATOLV.TK


Cajsa-Stina och Jack Wreeswijk

Odalmannen Pernilla nazi

Odalmannen/Åke Bylund

Mörbyligan Östermalm

Mörbyligan En ny dag

Mörbyligan Du 1983

Varje månad kommer Gunnar tycker till september 2012

http://www.dn.se/nyheter/politik/miljard-oronmarks-for-somalisk-invandring

Jaha det finns pengar men det går till annat som är mycket viktigare än våra vägar och våra järnvägar ja hela kollektivtrafiken.
Sverige är nog en rikt land vi har råd ibland.

Vad hade dessa pengar 1,mijarder kunnat användas till där det finns akuta behov nämn bara några järnvägs sträckor?

Akut slipersbyte stängde trafiken Borås-Skene.
Våra skattemedel används fel det finns pengar men de slösas bort på annat.
Det är enorma summor super jas 90 miljarder enorma summor som skulle ge järnvägen i Sverige nya snabbtågs linjer där man inte blandar olika tågtyper med varandra vilket skapar dessa störningar enkel spår byggs ut till dubbelspår eller fler mötes platser.
Ska vi slösa bort 90 miljarder på super jas?
Mp ville ge pemgar till våra usla landsbygdsvägar.

Svenska skattemedel ska gå till svenska behov.
Varför ska hycklande politiker som bor på östermalm ha gratis resor i första klass och dyraste på flyget.

Bo Lundgren fick inte plats i första klass där var det fullt.Det slutade med att efter ha skällt ut tågpersonalen om att de skulle få avsked mötte polisen upp i Katrineholm.

Behoven för järnvägen är enorma efter åratal av miss skötsel.
X55 borde haft lutande vagnkorg av ekonomiska skäl valde Sj bort den möjligheten.
Tjugo minuter mer för resan Suc-Gä när tåget har 60% resande och flyget 40% med risk att flyget ökar sin andel.
Jag anser att gammelpartierna i riksdagen vanstyr Sverige och många med mig tycker det samma även om det inte är politiskt korrekt att ha den åsikten.

Sverige är ett rikt land säger dom men ibland undrar man om det verkligen stämmer?
Vi kan ju börja att sänka parti pamparnas feta löner och andra förmåner.
De behöver inte gratis resor de kan betala själva med sina löner.

Även om vissa gnäller på denna tråd så vet alla att folk är förbannade på såna här satsningar som artikeln handlar om.

Folk måste reagera och även inte vara rädda att bilda opinon i dessa frågor.
Och även att ställa ansvariga besluts fattare mot väggen för deras beslut.
Vi kan bara tänka oss allt annat slöseri dvs man förskingrar våra skattemedel.
Normalt ska det altid sparas men ibland går det bra att slösa bort flera miljarder t ex på nya signalsystem som har så allvarliga brister att flaggvakter får övervaka manuellt på övergångarna.

Gunnar Andersson Fd Radioloksoperatör Sj+ISS Stockholm C
























































söndag 26 augusti 2012

Nationell Solidaritets program


Program för ett bättre Sverige!


HANDLINGSPROGRAM FÖR NATIONELL SOLIDARITET.VÅR MÅLSÄTTNING FÖR ETT BÄTTRE SAMHÄLLE!

Det moderna samhällets problem. (1) Den stora befolkningsökningen, som en följd av effektivare jordbruk, vaccinering och förbättrad sjukvård samt industrisamhällets snabba utveckling, är huvudorsaken till den stora belastningen på miljön. I takt med att jordens befolkning ökar expanderar industrisamhället ytterligare och skapar ännu fler produkter som skadar både naturen och människan och hotar det ekologiska systemet. Det finns forskare, som anser, att vår jord endast klarar mellan 500 miljoner och en miljard människor. Fler än så innebär en för stor belastning på det ekologiska systemet. Det är sålunda angeläget och brådskande att förhindra att jordens befolkning ökar ytterligare och i stället försöka nedbringa antalet. Om inte antalet kan nedbringas befinner vi oss i en ond cirkel omöjlig att ta sig ur. Fler bilar, fler industrier, mer utsläpp av giftiga ämnen och gaser, fler sjuka skogar och sjöar blir resultatet. Konflikthärdar, försörjningsproblem, sötvattenbrist, flyktingströmmar spridning av nya sjukdomar kan bli resultatet. Vi människor får i oss alltmer giftiga ämnen som påverkar arvsmassan. Det kan gå fort utför om vi inte inser att här krävs ingripande handling, inte bara teoretiska resonemang.

Direktiven måste politiker tillsammans med forskare stå för. De måste våga stå emot kommersiella intressen där miljön hotas. De bär det yttersta ansvaret och måste våga lagstifta om det behövs för att påverka i rätt riktning. En del miljöproblem är akuta och då måste akuta och ibland impopulära åtgärder sättas in. Alla miljöpolitiska beslut måste präglas av ansvar för kommande generationer och därför vara verkningsfulla även på mycket lång sikt.


Övergripande miljöansvar. (2) Det är lätt att säga att man är miljövän, men svårare att vara det i praktisk handling. Mycket av det vi konsumerar är sådant som bidrar till att skada miljön och oss själva. Medvetenheten om vår sårbarhet måste öka för att vi skall kunna leva vidare och för att naturen inte skall ta allvarlig skada.

Även kommande generationer har rätt till ren luft, rent vatten, friska skogar och sjöar. Vi människor måste anpassa vårt livsstil så att vi tar hänsyn till naturen och till varandra. Här finns oändliga uppgifter för forskare och lekmän som vill bidra till att finna lösningar eller ge råd om hur vår livsstil bör anpassas till harmoni med naturen. Lagstiftarna måste vara lyhörda för forskningens resultat och snabbt kunna påverka industrin och samhället i övrigt, för att minska spridningen av skadliga ämnen.

I skolorna måste vi börja lära oss att tillämpa ekologiska regler i alla sammanhang. Miljömedvetande måste vara en del av all undervisning i skolan och skall prägla eleverna för resten av livet. Det primära måste vara att driva en politik som förhindrar uppkomsten av miljöproblem i framtiden. Samhällsplaneringen måste vara noggrant övervägd av miljöhänsyn.

Miljöproblemen är såväl nationella som internationella. Giftiga utsläpp känner inga gränser. Växthuseffekten och skador på ozonskiktet är exempel på hot mot vår överlevnad. Internationellt samarbete är nödvändigt och Sverige bör driva på denna utveckling. Energipolitik. (3) Energipolitikens syfte måste vara att tillgodose medborgarnas energibehov utan någon skadlig effekt på oss människor eller på det ekologiska systemet. Varje energipolitiskt beslut är viktigt då det påverkar vår miljö både idag och framtiden. Kärnkraften måste avvecklas efterhand, och ersättas med bättre alternativ, då riskerna med den är alltför stora liksom de miljönegativa konsekvenserna. Vi måste också minska användningen av fossila bränslen, för att om möjligt helt övergå till miljövänliga alternativ.

Samhällets resursslöseri måste motverkas genom bättre utnyttjande och hushållning. Användningen av miljövänliga och förnybara energikällor bör stimuleras med ekonomiska styrmedel. Nationell självständighet. (4) Vi säger nej till varje överstatlig styrning av svensk politik, då det innebär ett hot mot möjligheten att driva en fri och oberoende politik. Under medlemskap i Europaunionen blir det svårt för medborgarna att uppfatta vilka lagar och beslut som är nationella eller fattade av Europaunionen. Respekten för folkstyret kan urholkas då folkets möjlighet att påverka den nationella politiken minskar. Sverige måste vara en självständig stat med ett fritt och oberoende eget parlament.

Politiskt och kulturellt ligger ett aktivt samarbete med de nordiska länderna närmare till hands och bör kunna utvecklas betydligt mer, inte minst för att kunna samverka inom delar av utrikespolitiken. Sverige bör även lämna FN, Förenta nationerna.

Folkets röst. (5) Den svenska demokratin har urholkats och fungerar inte tillfredsställande. Alltför många beslut, som riktar sig direkt emot folkviljan har fattats. Opinionsbildare i folkliga frågor har många gånger förhindrats att delta i angelägna och viktiga debatter. För att vitalisera demokratin bör en nationell TV-kanal inriktad enbart på politik och samhälle skapas, där debatten skall vara fri med högt till tak. Genom denna kanal kan även opinionsundersökningar snabbt genomföras och presenteras. Kanalen skall vara statlig utan annan ägarinblandning. Kanalen bör vara reklamfinansierad där reklam endast för svenska produkter tillåts.

Samhällsplanering. (6) Bra samhällsplanering är ett måste för att människor skall trivas i sin boende- och arbetsmiljö och i sitt land. I Sverige har många politiker gjort stora misstag och felsatsningar. Men det har tyvärr tagit lång tid att erkänna dessa misstag. Och alltför ofta upprepas misstag, som istället borde tjäna som varnande exempel. Det finns inget farligare än en låt-gå-politik där kommersiella krafter ges helt fria händer eller när politiker fattar beslut utan hänsyn till folkviljan. Det måste finnas en balans mellan samhällsintressen, folkets intressen och näringslivets intressen. En sådan balans kan uppnås genom en politik som står i samklang med folkviljan. Då fungerar vårt land som bäst.

För att uppnå social och ekonomisk rättvisa, samt rättvisa arbets- och boendeförhållanden krävs regional balans. Varje regions särskilda behov måste tillgodoses liksom dess karaktär och möjligheter måste tas tillvara för att bidra till att utveckla näringslivet. Lokala företagsinitiativ måste ges uppmuntran och stöd för att kunna expandera. En viktig hörnsten i regionalpolitiken måste vara att verksamt minska trycket på storstäderna och istället verka för fler arbetstillfällen och ett ökat boende på landsbygden. Som exempel på hur snabbt storstäderna har växt kan nämnas att år 1850 fanns endast fem städer i Sverige med fler än 10.000 invånare. Mer än hälften av de samhällen, som 1870 kallades städer i Sverige, hade färre än 2 000 invånare. Mindre orter ger ofta en tryggare närmiljö, med fler och bättre sociala kontakter och en bättre uppväxtmiljö för barn.

All samhällsplanering måste syfta till att ge även kommande generationer bästa möjliga uppväxtmiljö och levnadsvillkor. Genom att aktivt verka för decentralisering förbättras möjligheterna för fler att bo i marknivå och kanske få egna odlingsmöjligheter. Miljömedvetandet kan öka och resursslöseriet motverkas. Ekonomi. (7) En ekonomisk politik måste syfta till att skapa ett stabilt samhälle med trygghet för medborgarna. Den ekonomiska politiken måste grunda sig på våra nationella tillgångar och på eget arbete.

Människans vilja att arbeta för att skapa något åt sig själv, åt sin familj och lägga grunden till en trygg framtid, att göra nytta, att ta initiativ och att kunna samarbeta är det som skapar goda förutsättningar för en stark ekonomi. Men ekonomin får aldrig ges helt fria tyglar, utan den måste hålla sig inom ramen för vissa bestämda regler. Företagens inkomster och vinster måste i huvudsak stanna i landet. För att undvika kapitalflykt och spekulation i utlandet med svenska medel bör en valutareglering återinföras.

Den ekonomiska politikens mål måste också vara att uppnå full sysselsättning, rättvis fördelning av resurserna, ett stabilt penningvärde och en god miljö för alla. En ansvarsfull finanspolitik måste hålla inflationen nere. Regional centralisering och ekonomisk maktkoncentration måste motverkas. Staten skall ansvara för att förhindra dominerande multinationella företag att expandera på bekostnad av nationell företagsamhet. Konsumentens intressen måste värnas. Varje form av byråkratisering som kan hämma företagsamheten måste motverkas.

För att vi svenskar skall ha inflytande över ekonomin och beslutsfattandet måste företag i Sverige ägas av svenska intressen. Det utländska ägandet måste begränsas till ett minimum. Företagens inkomster och vinster måste i huvudsak stanna i landet. För att undvika kapitalflykt och spekulation i utlandet med svenska medel, som ju dränerar vår ekonomi, bör en valutareglering återinföras.

Inom en rad områden har vi på grund av frihandeln tvingats lägga ner företag. Genom åtgärder som syftar till att skydda viktiga näringsgrenar kan dessa åter blomstra och fler arbetstillfällen kan skapas.

Lönebildningen måste vara sådan att den både stimulerar till initiativ och ansvar, men undviker att skapa klasskillnader som leder till stora orättvisor.

Näringsliv. (8) Genom ett livskraftigt och starkt näringsliv kan hela Sverige leva. Vi anser att en blandekonomi är det bästa för Sverige. Privat maktkoncentration, truster och karteller måste motverkas till förmån för de många små och medelstora företagen. Småföretagande bör uppmuntras och stödjas bl a genom förenklade regler.

Sverige har stora resurser som kan ligga till grund för företagande inom en mängd olika områden. Vi kan enkelt minska beroendet av importprodukter för att utveckla och skydda våra egna näringar. Att köpa varor och tjänster inom landet i första hand gynnar den egna sysselsättningen och industriella utvecklingen. Genom ökad självförsörjning kan t ex livsmedelsindustrin, konfektionsindustrin och andra viktiga näringar utvecklas. På så sätt minskas beroendet av utländska produkter. Handel med andra länder bör främst ske med länder i vår geografiska närhet.

Även den lokala självförsörjningsnivån kan ökas genom ett decentraliserat näringsliv. På så sätt blir det lättare att hålla landsbygden levande.

Skattepolitik. (9) Skatt skall tas ut för att kunna balansera inkomster mot utgifter och finansiera den offentliga verksamheten. Produkter som importeras från utlandet skall beskattas i proportion till dess nödvändighet och med hänsyn till det nationella näringslivet och inhemska arbetstillfällen.

Produkter som utgör en del av en överkommersialiserad livsstil och sådant som skadar människan eller naturen bör beskattas särskilt hårt. Skattesystemet måste användas som styrningsmedel för ett samhälle i ekologisk balans.

Skattesystemet måste uppmuntra arbete, initiativkraft och företagande och vara obyråkratiskt, lättförståeligt och lätthanterligt. Nyföretagande och småföretagande bör uppmuntras genom skattepolitiken.

Skatt tas ut efter bärkraft för att ge varje individ eller familj mesta möjliga grundtrygghet. Familjer med flera barn skall ges särskilda skattelättnader i proportion till antalet barn. Baslivsmedel skall vara helt obeskattade.

Skatteinkomsterna är vår gemensamma svenska inkomstkälla och med den måste vi hushålla väl. Varje form av slöseri med skattemedel måste undvikas. Arbetsmarknad. (10) Att med egen arbetsinsats kunna bidra till samhällets utveckling måste vara både en rättighet och skyldighet. Arbetet skapar förutsättningar för vår trygghet och ger en social gemenskap.

Den arbetsmarknadspolitiska målsättningen måste vara att varje medborgare skall kunna få arbete i hemorten. Detta för att landsbygden skall leva och för att ge familjer och barn en trygg uppväxt och boendemiljö. Flyttlasspolitikens tid måste vara förbi i ett modernt samhälle där så många nya möjligheter finns.

Det måste finnas en flexibilitet på arbetsmarknaden, som gör att föräldrar kan vara hemma med sina barn, på hel eller deltid under kortare eller längre period. Ungdomar som träder in på arbetsmarknaden skall starta med en lärlingslön, som ökar i takt med ålder och erfarenhet.

Lönesättningen och löneavtalen måste anpassas till det riksfinansiella läget och för att det skall kunna ske, måste lönesättningen ske i samråd med berörda departementet. All lönesättning och arbetsmarknadsplanering måste ta hänsyn till en ekonomisk långsiktighet.

Arbetslösa personer måste vara skyldiga att ta erbjudet arbete, även om detta är tillfälligt. Hänsyn skall i övrigt tas till individens önskemål och kunskaper för att det skall upplevas som meningsfullt och trivsamt att arbeta.

Personer som har lindriga handikapp eller är svårplacerade på den ordinarie arbetsmarknaden, måste erbjudas särskild hjälp för att finna meningsfull och nyttig sysselsättning.

Arbete är inte bara sådant, som ger inkomst och försörjning. Det är även att ta hand om sina barn och sin familj, att hjälpa anhöriga eller att bidra till trygghet och ordning i bostadsområdet.

Jordbruk, skogsbruk och fiske. (11) I Sverige finns alla förutsättningar för ett effektivt jord- och skogsbruk. I stället för att bedriva en politik som avvecklar jordbruket och förlita oss på importprodukter, bör jordbruket utvecklas betydligt.

Genom ett ökat jordbruk kan landsbygden hållas levande i hela landet och vår egen livsmedelsproduktion ökas. Ett ökat jord- och skogsbruk med dess binäringar kan ge oss egna kvalitetsprodukter och göra oss oberoende av långväga energikrävande importprodukter. Det ger dessutom fler arbetstillfällen i Sverige och viktig kunskap för framtiden.

Sverige bör satsa på småskalighet inom både jord- och skogsbruket och eftersträva betydligt fler småbruk och familjejordbruk. Importen av produkter som vi kan framställa själva med god kvalitet bör begränsas för att skydda vår egen arbetsmarknad. En hög grad av oberoende och självförsörjning är nödvändig, även av säkerhetsskäl.

Jordbruket bör användas som instrument för att få fram fler giftfria och miljövänliga produkter. Användning av kemiska bekämpningsmedel inom jordbruket och all odling måste begränsas till ett absolut minimum.

Den svenska marken och skogen är en viktig nationaltillgång. Endast svenska medborgare och svenska intressen, staten, kommuner, företag, föreningar etc skall kunna äga svensk mark. Men ägandet bör spridas till fler enskilda, som skall kunna bruka jorden för sin utkomst.

Allt jordbruk och skogsbruk skall bedrivas med hänsyn till den ekologiska balansen och till framtida generationer. En långsiktighet måste eftersträvas så att jorden förblir odlingsbar. All skogsavverkning måste ske med hänsyn för att motverka utarmning och säkerställa återväxt.

Det odlingsbara landskapet måste värnas även för framtida odling och bör ej bebyggas. Fisket är en gammal viktig näringsgren, som vi måste värna om. Svenska fiskare och fiskare i andra länder måste kunna kräva tillgång till rent fiskevatten. Därför måste vi bedriva en miljöpolitik som stoppar förgiftning av sjöar och vattendrag. Sverige måste agera kraftfullt genom internationella forum för att bidra till att förhindra förgiftning av haven, såväl i vår närhet som i fjärran.

Grundtrygghet. (12) Varje skattebetalande medborgare skall betala en obligatorisk statlig inkomstförsäkring, som ersätter förlorad inkomst vid oförskylld arbetslöshet eller sjukdom. Detta förutsätter anmälan till arbetsförmedlingen eller läkarintyg vid sjukdom. Alla former av missbruk med bidragssystemet måste förhindras.

Socialhjälp skall kunna utgå till personer i ekonomisk kris och nöd. För friska och arbetsföra personer som under längre tid behöver socialhjälp skall kunna ges särskilda arbetsuppgifter som också medför en viss extra ersättning utöver socialhjälpen.

Omsorg om arbetslösa. (13) Det är inte lätt att bli eller att vara arbetslös. I ett samhälle som vill kalla sig civiliserat finns det alltid arbete för arbetsföra och arbetsvilliga. Någon eller några procents arbetslöshet är ungefär vad samhället behöver för att få en rörlighet och undvika låsning på arbetsmarknaden. Men när arbetslösheten stiger till en sådan nivå att den blir långvarig eller t.o.m. permanent då har inte åtgärder satts in i tillräckligt god tid.

Det finns mycket att förbättra och utföra i ett samhälle och en arbetslöshetsersättning måste vara kopplad till någon form av arbetsplikt. En arbetssökande som vill ha arbetslöshetsersättning måste utföra ett konkret arbete, dock ej nödvändigtvis på fulltid.

Kollektivtrafik och transporter. (14) En väl utbyggd kollektivtrafik är ett måste för ett väl fungerande Sverige. Kollektivtrafiken måste företrädesvis vara miljövänlig och då är spår- och järnvägstrafik ett överlägset transportmedel. Transporter och fraktgods bör ske företrädesvis med järnväg eller andra miljövänliga alternativ. Järnvägen bör byggas ut. Men bilen är och kommer under överskådlig framtid vara det mest ändamålsenliga färdmedlet Därför är det av stor betydelse att vägnätet förbättras och upprustas.

Kollektivtrafiken i städerna måste vara mycket god och ge full service åt resenärerna. Fler cykelbanor och promenadvägar bör planeras och byggas över hela landet. Då kan fler använda cykeln både i sina arbetsresor och på fritiden.

Stadskärnor och bostadsområden bör vara helt eller delvis bilfria.

Skolan. (15) En skola är en arbetsplats där våra barn formar många av sina värderingar inför det kommande vuxenlivet. Skolan måste därför vara en bra arbetsmiljö både bokstavligt och bildligt. Krav skall ställas på att skolan känns och upplevs som en gemenskap utan anonymitet och vantrivsel. Därför måste själva skolbyggnaden med sin omgivande skolmiljö vara personlig och trivsam. Lärarna måste vara goda pedagoger, lyhörda för barns och ungdomars särskilda krav och problem. Klasserna måste vara välfungerande och små för maximal trygghet, särskilt i grundskolans låg- och mellanstadie.

Grundskolan skall vara obligatorisk för alla och skall ge varje elev samma grundutbildning och samma normsystem, med samma tillvalsmöjligheter. Samma betygssystem skall tillämpas i alla skolor.

Alla skolelever skall ha fria resor, fritt utbildningsmateriel och fri mat. Maten skall vara varierad, näringsriktigt och smaklig. Inga besparingar får ske på skolmaten och kvaliteten måste vara maximal.

Utbildning skall inte bara syfta till att ge kunskap. Den måste mer än så. Utbildning är att ge människan allmänbildande kunskap, särskild kunskap, praktisk kunskap och ett helhetsperspektiv på tillvaron. Att sedan kunna handskas med sin kunskap och använda den till något positivt för vårt gemensamma bästa kräver en viss insikt, som också måste grundläggas i skolan.

Skolan skall vara en bas för spridning av nationell kultur. Ett kulturmedvetande grundläggs genom besök på museer och levandegörs genom obligatorisk tillämpning i exempelvis språkhantering, folkdans och utflykter till traditionsbundna platser och i aktiviteter.

Utbildning är också att lära sig vara kritisk och lära sig tåla kritik. Skolan måste även lära ut förståelse för andra människor och andra människors värderingar, liksom att visa respekt och hänsyn. Konsten att uppträda korrekt och sakligt i såväl mindre som större sammanhang måste tränas in under hela utbildningsperioden.

Varje skola bör ha ett faddersystem där äldre elever tar hand om och hjälper yngre elever tillrätta och ger dem kamratstöd. Mobbing och dåligt uppträdande skall alltid motverkas genom effektiv uppmärksamhet av lärare, faddrar och övriga elever.

Vi vill att barnen börjar skolan vid 5 års ålder på halvtid första året som en lekfull förberedelse inför första årskurs på heltid. För att det skall fungera måste delar av arbetsmarknaden anpassas för halvtidstjänster.

Redan från början skall eleverna delta i vissa enkla praktiska sysslor för att vänja dem vid sådant arbete och lära dem känna ansvar för sin arbetsmiljö.

Miljömedvetande skall vara en del av undervisningen. Kunskap om de ekologiska och biologiska systemen skall läras ut. Enklare odling av grödor eller växter bör ske för ökad förståelse för vad vi kan äta. Hemkunskap skall vara obligatoriskt och ges mer utrymme i de högre årskurserna.

Från sjätte årskurs skall eleverna kunna få prova på praktiskt arbete ute i samhället under minst 3 veckor per termin och även erhålla viss ersättning av arbetsgivaren för denna praktik. I vårt moderna samhälle är informationsmängden så stor att det är viktigt att prioritera i grundutbildningen. Skolan måste satsa hårt på svenska språket, på matematik, på historia och på engelska. Träning i att framträda och tala inför grupp måste också genomsyra undervisningen. Gymnastik skall vara obligatoriskt och ges i så stor omfattning att det täcker barnens behov av rörelse och träning. Utöver dessa för alla elever viktiga ämnen måste stor hänsyn tas till elevens önskemål och begåvning. Att stimulera elevernas särskilda intressen redan från tidig ålder är viktigt för att bättre kunna utveckla deras personlighet. Genom elevens fria val skall vissa ämnen kunna väljas till eller från redan i fjärde årskursen. På så sätt kan intresset för skolan ökas och motvilja för vissa ämnen minskas. Möjligheter till egna val måste sedan öka med varje årskurs.

Betyg måste finnas, även om de inte alltid blir helt rättvisande. Betygssystemet skall främst vara kunskapsrelaterat, men även redovisa andra förmågor och egenskaper, exempelvis förmåga att uppföra sig, att hålla ordning, att vara noggrann, att kunna samarbeta, att ta initiativ, att kunna utveckla resonemang, analysförmåga m.m.

Gymnasieskolan skall vara öppen för den som vill gå där. Eleverna skall ha möjlighet att välja inriktning på sina studier så att obligatoriska ämnen kompletteras med egna val. Gymnasieskolans utbildning måste syfta till såväl förberedelse för högre studier, som för inträde på arbetsmarknaden. Praktik på arbetsplatser skall vara obligatoriskt med minst 3 veckor per termin. Skolan skall ha nära kontakt med arbetsgivare och kunna hjälpa eleverna att komma ut på arbetsmarknaden.

Alternativa utbildningsmöjligheter skall finnas hos bl a studieförbund och folkhögskolor. Universitet och högskolor måste hålla högsta möjliga kvalitet på såväl utbildningen, som på arbetsmiljön. Forskningen måste få vara fri och obunden och kunna få vara en del av den öppna debatten.

Att kunna få även högre utbildning i närheten av hemorten är viktig för att undvika utflyttning.

Familjen. (16) Familjen är en av samhällets minsta enheter, men också en av dess mest betydelsefulla. Familjebildning grundar sig på positiva egenskaper som kärlek och gemenskap. När två människor finner varandra och väljer att leva tillsammans formar de en enhet, som av egen kraft kan växa och utvecklas vidare. Samhället är helt beroende av goda familjer för sin stabilitet och utveckling och familjerna måste känna att de får uppmuntran och stöd av samhällets gemensamma organisationer.

Möjlighet måste finnas för en förälder, företrädesvis modern, att vara hemmavarande tills barnen uppnått skolåldern. Barnomsorgen skall utgöra ett högkvalitativt och fullgott alternativ till dem som inte har möjlighet att vara hemma med sina barn.

Genom att den statliga inkomstskatten anpassas och ett särskilt familjebidrag ges till behövande barnfamiljer tillförsäkras de en ekonomisk trygghet. Sunda familjer som väljer att föda och fostra minst tre barn bör kunna ansöka om ytterligare stöd i proportion till antalet barn.

Med en lokalt och regionalt anpassad arbetsmarknadspolitik kan ungdomar bo kvar i sin hembygd och då finns närheten till familjen och den trygghet som finns där.

En särskild familjeminister med övergripande ansvar för familjens bästa skall utses. Aktivt stöd måste ges till organisationer som värnar familjen, uppmuntrar familjebildning och ger stöd åt familjer med problem eller i kris. I skolans undervisning skall familjens betydelsefulla roll i samhället beskrivas och eleverna måste förberedas på att en dag bli make eller maka, mor eller far.

Äktenskapet som traditionell institution och juridisk form bör bevaras och uppmuntras. Alternativ till kyrkans vigselformer måste tillåtas.

Det är i familjen trygghet, kärlek, normer, lek, ansvar och mycket annat grundläggs och utvecklas. Nyblivna föräldrar måste kunna få särskilt stöd där de får lära sig hur man bäst handhar sina barn. Familjerådgivning bör alltid erbjudas för att motverka, reducera eller undanröja problem som kan orsaka familjesplittring eller skilsmässa.

Frivilligorganisationer för barn och ungdomar, som scoutrörelsen, idrottsrörelsen och liknande bör samverka med skolan för att kunna rekrytera fler till sina verksamheter.

Föräldrar och andra vuxna måste på ett ansvarsfullt och korrekt sätt markera när barn och ungdomar överträder gränser för vad som är rätt och fel i samhället.

Boendet. (17) Hemmet är vår fasta och kanske viktigaste plats i tillvaron. Att känna trivsel i boendemiljön är fundamentalt viktigt för alla. Centralisering av boendet och städernas tillväxt måste motverkas genom bl a arbetsmarknadspolitiska åtgärder.

Nya bostadsområden skall vara av småhuskaraktär med närhet till naturen. De skall planeras så att avstånden till arbete, skolor och offentlig service blir korta. En egen trädgård, med möjligheter till egen odling för varje familj, som önskar detta, bör eftersträvas.

Varje nytt område bör planeras i samråd med berörda människor, de som skall bo där och de som bor i närheten. Nya bostäder måste planeras, byggas och kunna nyttjas så energisnålt som möjligt. Varje bostadsområde bör ha en ekologiskt framförhållning med eget kretsloppssystem för avfall. Villor och fristående hus bör vara den ledande boendeformen. Barnfamiljer som vill flytta ut från storstaden till en lantlig miljö måste erhålla särskilt stöd och uppmuntran. Den som vill bygga nytt på obearbetad mark eller återuppbygga en övergiven gård på landsbygden skall kunna erhålla särskilt förmånliga lån. Boende utanför städerna och på landsbygden bör generellt stimuleras. Sparande till egen bostad ska uppmuntras.

Bostadsrätter eller annat kooperativt ägande är att föredra som boendeform, men hyresrätter måste finns i viss omfattning. De stora trista betongförorterna, som byggts upp runtom i Sverige bör rivas och ge plats för småhusområden. På så sätt skapar vi tusentals nya arbetstillfällen.

Brott och straff. (18) Rättsväsendet skall fungera som normbildare, skydda samhället och medborgarna från brottsliga handlingar och utdöma påföljd för lagöverträdelser. Staten skall genom sina myndigheter garantera att rättstryggheten efterlevs.

Ett homogent normbildningssystem är en förutsättning för att kunna skapa ett bättre samhälle. Om olika rättsuppfattningar sprids i samhället av olika etniska eller religiösa grupper, bidrar detta endast till att ytterligare upplösa samhällsordningen.

Vi svenskar är ett fromt folk och har av tradition tillämpat en lagstiftning, som varit så human att den understundom utgjort ett svek mot brottsoffren. För att kunna upprätthålla en trovärdig lagstiftning med låg överträdelsenivå måste politiken i övrigt syfta till att motverka lagöverträdelser och straffa lagbrytare på alla nivåer.

Vi har alla ett gemensamt ansvar för att förebygga brott. I familjen, i skolan, i ungdoms- och idrottsverksamheten skall upplysning och normgivning vara en del av den allmänna förebyggande kriminalpolitiska verksamheten.

Att brottsligheten har ökat har många förklaringar, men ingen av dem är acceptabel. Om droger sprids och bidrar till ökad kriminalitet, så måste kraftfulla åtgärder sättas in mot spridning och användande av droger. Om utländska medborgare begår brott, så måste deras rätt att få bo här omprövas.

Många äldre människor i Sverige har kunnat berätta hur de som barn aldrig behövde låsa dörren till sitt hem, aldrig behövde låsa cykeln eller oroa sig för att promenera ensamma nattetid. Idag behöver alltfler människor allt kraftigare låsanordningar och larm och oroar sig för att visats ute eller i fel område ensamma, särskilt under kvälls- eller nattetid. Det får vi inte acceptera. En praktisk tillämpning av tydliga normsystem, en bättre familjepolitik, bättre kontroll över vilka som tar sig in i landet, mänskligare bostadsområden och ökade insatser mot droganvändning är exempel på ytterligare åtgärder som kan förebygga brott.

När någon utsätts för brott, särskilt när det gäller grova brott och brott mot person, måste offret känna sig helt säker på att samhället tar itu med den eller de som begått brottet. När det gäller påföljd skall hänsyn tas till offret och dennes situation, inte till gärningsmannens, såvida inte brottet begåtts i självförsvar eller nödvärn. Då skall stor hänsyn tagas till gärningsmannens situation.

Alla brott måste leda till omedelbar utredning och påföljden skall utdömas snarast. Lindriga brott som begås av barn eller ungdomar skall ges särskilt hög prioritet vad gäller skyndsam behandling. Korta straff med berövad frihet över en helg eller under någon eller några veckor med arbetsplikt bör uppmuntras och gälla även minderåriga. Ett straff skall vara så kännbart att ingen vill bli straffad igen.

När det gäller grov och upprepad brottslighet måste medborgarnas trygghet sättas främst. Grova brott skall alltid kunna leda till mycket långa frihetsstraff. Tio, tjugo, trettio år eller mer skall kunna utdömas liksom verkligt livstidsstraff med arbetsplikt.

I vissa fall kan återanpassning vara aktuell och då bör en sådan återanpassning vara förknippad med uppgifter som innebär att den f.d. brottslingen blir aktiv i brottsförebyggande sammanhang.

All brottslig verksamhet bör generellt kunna leda till återställande av skador, fullständig återbetalningsskyldighet och skadestånd såväl till brottsoffer som till samhället för att därmed kunna bidra till att finansiera rättsväsendet. Varje medborgare skall veta vad som väntar om han begår brott.

Att brottsutredningar drar ut på tiden eller läggs ned på grund av resursbrist är helt oacceptabelt och kan hota rättssäkerheten och förtroendet för vårt land som rättsstat.

Försvaret av vårt land. (19) Under hela vårt lands historia har ett effektivt försvar varit nödvändigt för att värna vårt land och vårt folk. Det militära försvaret sätts endast in om inga andra konfliktskyddande alternativ finns. Försvarsorganisationens utseende har skiftat under olika tidsperioder. men försvarsordningen och samhällsordningen har alltid varit nära förbundna.

Den svenska säkerhetspolitiken måste präglas av en vilja att försvara hela Sverige. Ingen skall tvivla på att vi har både en vilja och styrka att avskräcka kränkningar, överfall eller invasionsförsök. Ett nära försvarssamarbete med övriga nordiska länder och i viss mån länderna i Baltikum skulle kunna bidra till att trygga säkerheten i vår del av världen.

Syftet med det militära försvaret är att värna vårt territorium och vårt folk. Det svenska försvaret bygger på totalförsvarsplikt och allmän värnplikt. Varje medborgare skall ha en uppgift inom försvaret, även om denna uppgift inte innebär någon förändring av det civila livet. Ingen medborgare skall kunna undandra sig försvarsplikt, men kan av etiska motiv få erhålla uppgifter som anpassats till särskilda önskemål.

Försvarets material måste vara av absolut högsta kvalitet, men viktigast är viljan och motivationen att försvara vårt land. En försvarsorganisation måste genomsyras av god utbildning som motiverar varje svensk att vilja försvara sitt land.

Samhället skall understödja frivilligförsvaret och dess särskilda organisationer. Sverige skall ha en väl utvecklad försvarsindustri, som förser försvaret med nödvändig materiel. Export av produkter från denna industri, till länder med vilka vi upprätthåller goda förbindelser, skall tillåtas.

Vid konflikter i omvärlden, spridning av smittsamma sjukdomar eller brist på nödvändiga råvaror eller livsmedel måste samhällets beredskap vara hög och effektiv. Sverige måste kunna vara helt självförsörjande under lång tid i samband med en kris.

Sverige skall arbeta internationellt för att motverka kärnvapenspridning och användning av utrustning som skadar miljön. Sverige skall också arbeta internationellt för att medverka till att förhindra att konflikter uppstår i vår omvärld. Fredsarbetet är viktigt och måste fortsätta.

Kultur. (20) Det är vi människor som formar kulturen och ger den dess uttryck. En fri kultur, som en följd av god skola och bra utbildning, blir en spegel av samhällets vilja och skaparkraft. Kultur är inte bara konst, hantverk och författande. Livsmönster är och blir kultur genom en hel rad uttrycksformer. Därför är kultur också utveckling och mognad, något som pågår ständigt inom varje individ och varje samhälle.

Det sätt på vilket vi möter varandra, umgås, arbetar tillsammans, talar till varandra och beter oss mot varandra utgör också en del av vårt kulturella mönster.

Kulturen kommer inifrån, från tankar, idéer och handlingar och blir till något som många kan ta del av. Goda uttryck stannar gärna kvar i omgivningen och kan lätt spridas till fler och bli en del av den folkliga kulturen, lokalt eller nationellt. I kombination med goda impulser utifrån har vi format ett svenskt livsmönster, vars kontinuitet yttrar sig i traditioner, kultur och historia.

Dessa goda uttryck måste lyftas fram betydligt mer i alla sammanhang, inte minst inom byggnadskonsten, arkitekturen men framför allt bör vardagslivet präglas av vår egna identitet. Fler nationella helgdagar, som speglar vår historia bör införas, men även regionala och lokala helgdagar bör införas.

Att kunna stå emot kulturella impulser som bryter ned eller luckrar upp det goda i vårt kulturarv är viktigt. Sunda folkliga kulturmönster kan också bidra till att motverka ett kommersialiserat och ytligt nöjesliv. Samtidigt måste respekt och uppskattning visas för främmande kulturers särart.

Kulturlivet bidrar till gemenskap och ett rikare socialt liv. Det är ytterst staten som måste garantera det folkliga kulturarvets bevarande och fortlevnad. En nationell kulturpolitik måste verka för kvalitet och god bildning. Att sprida kultur i våra museer, teatrar och genom skolan betyder mycket för att nå ut till en bred publik.

Export av omistliga kulturföremål skall ej tillåtas och här krävs en förbättrad lagstiftning för att rädda våra kulturskatter.

Media. (21) Frihet att sprida nyheter och åsikter i medier utgör en viktigt hörnsten i vår demokrati. Denna frihet måste skyddas och bevaras. Men den fungerar inte alltid tillfredsställande och måste därför utvecklas ytterligare. Samtidigt måste vissa grundläggande och klara regler finnas. Tryckfrihetslagstiftningen måste förbättras för att skydda enskilda människor från kränkande reportage. Genmälesrätten måste förbättras genom ökat utrymme för genmäle liksom möjligheten till skadestånd. Uppgiftslämnares anonymitetsskydd skall respekteras.

I Sverige utgivna, tryckta och distribuerade dagstidningar måste ha klara svenska ägareförhållanden. Import och distribution av utländska tidningar skall fritt få förekomma. Alla svenska radiostationer skall ägas av svenskar. Fler rikstäckande radiostationer bör införas. Utländska ägarintressen skall ej tillåtas inom radio och TV. Radioreklam får endast förekomma för svenskt tillverkade och av svenska företag eller organisationer ägda produkter. Priserna kall vara så låga att även småföretag skall kunna annonsera sina produkter.

TV:s genomslagskraft i samhället är mycket stor och här krävs särskild lagstiftning. All TV skall vara reklamfinansierad och ej licensfinansierad. Staten skall äga minst fem TV kanaler, där reklam tillåts för såväl svenska som utländska produkter och företag. Även en särskild informationskanal för politik och samhällsfrågor skall finnas. De statsägda kanalerna skall innehålla övervägande inhemskt producerade program för att främja svenska närings- och kulturliv. I övrigt skall etableringsfrihet råda, så att företag och organisationer kan äga och sända TV. Full frihet att ta emot utländska TV- och radiokanaler skall finnas och ingen censur får införas.

Medborgarskap. (22) Varje svensk medborgare har samma rättigheter och skyldigheter. Den som innehar svenskt medborgarskap och därmed är svensk per definition är samtidigt en representant för sitt folk. Att följa lagar och förordningar skall vara självklart liksom att vara solidarisk till andra svenskar som har det svårt eller bekymmersamt.

För att en utländsk medborgare skall kunna bli svensk medborgare måste denne ha bott och arbetat i Sverige i minst 10 år och vara ostraffad. Medborgare från de nordiska länderna kan bli svenska medborgare efter 5 år. Svenska emigranter, som återvänder till Sverige och inte är svenska medborgare, skall kunna erhålla medborgarskap efter två års oklanderligt leverne här.

Alla regler som gäller för svenskar skall också gälla för invandrare som efter noggrann prövning vunnit fullvärdigt svenskt medborgarskap.

Befolkningspolitik. (23) Sverige har under sin historia inte tagit emot några andra främmande befolkningselement än de som kommit från våra grannländer och de har, så småningom blivit del av det svenska Sverige. Det har varit finnar, skottar, tyskar och andra grannfolk. Sverige tog under 1600-talet emot några tusen valloner från det franska Belgien för att sköta järnhanteringen på flera av våra järnbruk. Deras ättlingar i Sverige beräknas idag till ca 10.000 och de har uppgått i det svenska folket.

Sverige har sålunda haft en homogen befolkning som i princip oförändrad bebott den svenska marken i närmare 10.000 år.

I slutet av 1960- och början av 1970-talet öppnades Sverige ganska plötsligt för en invandring vars antal och ursprung saknar motstycke i vår historia. I december 1996 fanns här över 700 000 personer födda i länder utanför Norden, de flesta från utomeuropeiska länder.

Helt plötsligt och utan att folket har tillfrågats öppnades dörrarna till Sverige på vid gavel. Kritikerna tystades effektivt genom bojkotter och grova smädelsekampanjer, som ofta lett till förföljelser och avsked från arbeten.

Ingen seriös kritik mot denna svängdörrspolitik tycks få förekomma. Från det politiska etablissemanget däremot, presenteras mängder av tvivelaktiga förklaringsgrunder, som försvar för denna invandring. Att en så omfattande invandring av människor från så olikartade kulturella miljöer skulle leda till, inte bara sociala problem och drastiska förändringar av vårt land, insåg allt fler och opinionsundersökningar kunde bekräfta det folkliga motståndet mot denna invandring. Till detta kommer oerhörda samhällskostnader i samband med denna politik. Men av dessa undersökningar tog makthavarna ingen lärdom. I stället för att lyssna till och ta hänsyn till folkviljan ökade man de ekonomiska anslagen till de som förvarade den förda invandringspolitiken i hopp om att förändra opinionen.

Om invandringen tillåts fortgå i oförminskad takt så blir vi svenskar i minoritet i vårt eget land omkring år 2056. Om invandringen helt upphör kommer svenskarna ändå att vara i minoritet år 2117. (Docent Ingrid Björkman, SvD 19/5 1993.)

För oss som vill att Sverige även i fortsättningen skall vara svenskt har det nu blivit angeläget att göra något för att åstadkomma en snabb förändring av politiken. Det innebär att vi måste stoppa invandring nästan helt, med undantag av länderna i vår närhet, och dessutom verka för en aktiv återflyttningspolitik. Om så inte sker har den svenska nationen inga möjligheter att överleva. Med 10.000 år av möda och slit bakom oss går vi under på några generationer utan att ens lyfta ett finger till motstånd.

Vi vill införa ett befolkningsdepartement och tillsätta en befolkningsminister, som ansvarar för att trygga vår existens och överlevnad som folk. De skall ges i uppdrag att överblicka de senaste decenniernas felsteg och föreslå konstruktiva och verksamma åtgärder för att återskapa det svenska Sverige.

Förebyggande hälsovård. (24) I samband med skolutbildningen skall ett hälsomedvetande grundläggas. Tydligt och saklig information om droger, såsom narkotika, tobak, alkohol och läkemedel, dåliga kostvanor och miljö- och andra faktorer som motverkar en god hälsa skall vara en del av undervisningen. Förebyggande information om hur varje individ kan undvika gifter i bl a kosten, i konfektion och i skönhetsmedel samt råd om giftfria alternativ måste också lämnas regelbundet. Om redan skolan ger sådana råd kan detta bidra till att industrin producerar bättre alternativ.

Motion och gymnastik skall vara självklart i varje skola och följa eleverna genom hela skoltiden. Pensionärer. (25) Alla som arbetar betalar genom sina skatteintäkter in belopp, som syftar till att ge trygghet på äldre dagar. Den som väljer att pensionera sig skall kunna få göra det vid valfri ålder mellan 55 och 70 år, men en tidig pensionering ger lägre pension.

En del människor har haft tungt kroppsarbete och några har fått arbetsmiljöskador som gör att de skulle behöva minska sin arbetstid eller pensionera sig tidigare. Det skall vara möjligt att deltidspensionera sig på 25, 50 eller 75 procent av arbetstiden.

Förtidspension på hel- eller deltid kan erhållas vid sjukdom som nedsätter eller upphäver arbetsförmågan. Den som pensionerar sig har ofta lagt ned ett hårt arbete under sitt liv för att skapa en trygghet åt sig själva eller sin familj. De har därmed bidragit till det om formar vårt gemensamma samhälle. De har fostrat barn, kanske varit verksamma i folkrörelser, aktiva i föreningssammanhang, t ex idrottsrörelser, frivilliga försvarsorganisationer, eller ideella hjälporganisationer.

Med sin livserfarenhet kan de äldre fungera som stöd och hjälp till sin omgivning. Förutom att vara ett stöd för sin familj med hjälp att fostra och passa barnbarn, finns kanske tid för att engagera sig i byggandet av vår framtid. Just erfarna och kunniga människor behövs inom såväl politiken, som inom olika frivilligverksamheter. Kanske kan ett eventuellt tidigare ideellt engagemang fördjupas ytterligare.

För de äldre med försämrad hälsa och rörelseförmåga måste det inom varje familj finnas ett ansvar för att vid behov ge hjälp tillbaka till familjens äldre. Men förr eller senare måste samhället gripa in med mer aktivt stöd eller vård och då skall den visa stor mänsklig hänsyn och omtanke.

Ett ålderdomshem får inte vara en trist grå betongbyggnad med kala väggar. Det bör vara ett trivsamt hus, gärna en gård på landet eller liknande där de boende kan trivas och känna sig både trygga, nyttiga och glada. En plats där man kan finna gemenskap och arbetsglädje. Varje ålderdomshem bör ha viss frivillig arbetsverksamhet som, om än marginellt, bidrar till hemmets ekonomi. Det kan vara en butik där exempelvis utfört hantverk, konst eller livsmedel saluförs till traktens invånare. I viss mån kan även enklare uppgifter för hemmets skötsel utföras av de boende.

Ett alternativ till ålderdomshem är att bo kvar hemma och då erhålla stöd och praktisk hjälp av exempelvis någon släkting, som uppbär viss ersättning för detta.

Vård av sjuka och gamla. (26) Varje medborgare skall genom ett obligatoriskt statligt försäkringssystem garanteras en kvalitativt god sjuk- och tandvård. Försäkringsavgiften skall stå i relation till inkomsten.

Den som blir sjuk eller råkar ut för ett olycksfall måste känna sig väl omhändertagen. Läkarvård och tandvård skall vara helt gratis för alla upp till 20 års ålder. Likaså skall all vård i samband med kvinnors graviditet vara gratis liksom vård för värnpliktiga, studerande och vård i samband med olycksfall. En allmän avgift skall tas ut för övriga besök, men maximeras genom ett högkostnadsskydd.

Privata alternativ må förekomma inom såväl specialistvård, som allmän sjuk- och tandvård för att bidra till att göra den mer effektiv, men staten skall ha det övergripande ansvaret och tillse att varje medborgare kan erbjudas lika god vård.

Samhället skall regelbundet i skolan informera om hur man bäst motverkar ohälsa. Förebyggande hälsovård med väl genomarbetad information om kostvanor, motion och allmän friskvård skall var obligatorisk.

Omsorg om utslagna. (27) Skall ett samhälle ta hand om de utslagna? Vårt svar är Ja! I första hand bör man i samhället och inom familjerna ha den attityden att man hjälper en familjemedlem eller släkting, som kommit på kant i samhället. Någon kanske har hemfallit åt missbruk eller blivit passiviserad av problem på arbetsmarknaden eller olycklig i sin familjesituation. Oavsett orsaken så bör vi vara uppmärksamma på om någon har det svårt och det är vår plikt att bidra med någon åtgärd som kan förbättra situationen för den olycklige. Där inga anhöriga kan gripa in måste samhället ha en beredskap. Här finns naturligtvis uppgifter för ideella frivilligorganisationer, men även för socialtjänsten.

Socialbidrag är det stöd samhället kan ge till de sämst lottade. Men för arbetsföra måste även ett bidrag vara kopplat till någon form av samhällsuppgift, företrädesvis i närmiljön, må det vara en konkret arbetsuppgift, att vårda en släkting eller ta hand om sina barn.

Bistånd och Internationell hjälp. (28) Sverige skall kunna ge hjälp i samband med katastrofer. Den skall ges ovillkorlig och utan hänsyn till mottagarlandets politiska förhållanden. Syftet med sådan hjälp är att hjälpa människor i akut nöd.

Sverige skall också kunna ge periodisk internationellt bistånd till särskilda projekt. Dessa projekt skall då syfta till befolkningsminskning, ökad självhushållning, miljöförbättring eller att motverka konflikter.

Invandrare, flyktingar och adoptioner. (29) Sverige har i alla tider tagit emot invandrare. De har huvudsakligen kommit från närbelägna länder i vår egen kulturkrets och lätt kunnat acklimatisera sig här och smälta in i befolkningen. I modern tid har världens befolkning blivit både större och rörligare och en invandringspolitik måste ta hänsyn till detta. För att vi skall kunna bevara vår nationella särart och undvika sociala och ekonomiska påfrestningar måste vissa grundläggande krav uppfyllas. Den som avser att invandra måste ha mycket goda skäl och uppfylla särskilda krav för att en invandringspolitik skall fungera. De måste vara hedervärda medborgare som kan tillföra Sverige något. Och de måste anpassa sig helt och fullt till svenska förhållanden. Antalet skall vara begränsat till några tusen per år.

Flyktingar från andra världsdelar skall ej tas emot under några omständigheter. Flyktingar som är medborgare i länder som gränsar till Sverige skall ges skydd och uppehälle, så länge det behövs. De skall sedan erbjudas hjälp till återflyttning, men kan ansöka om att få bosätta sig här. Flyktingar från övriga länder i Europa kan under särskilda omständigheter ges tillfälliga uppehållstillstånd men skall därefter återflyttas. Varje flykting som kommer till Sverige skall skriva under ett dokument där alla regler finns klart deklarerade. Inga ekonomiska bidrag, mer än mat och husrum skall kunna utgå till flyktingar. Om extra ekonomiskt bidrag utgår, skall detta återbetalas, såvida det inte är sjukvård. Alla flyktingar som vistas i Sverige skall ha arbetsplikt.

Adoptioner från andra länder än våra grannländer skall ej tillåtas. Risken finns att övergivna barn blir betraktade som handelsvaror och att länder med många övergivna barn inte på allvar tar itu med att själva hjälpa dem. De som vill hjälpa barn i nöd bör i stället stödja frivillig hjälpverksamhet där stödet går till barnen på plats.

Abort och preventivmedel. (30) Aborter i stor omfattning och masskonsumtion av preventivmedel är ett uttryck för upplösta sunda livsmönster. Vart tog romantiken vägen? Vart tog kärleken vägen? Vart tog viljan att bilda familj vägen? Ett folk som väljer bort den familjära kärleken och barn till förmån för ett konsumtions-, karriär- eller nöjesinriktat liv har ingen framtid.

Aborter och p-piller får inte erbjudas frikostigt utan skall vara nödåtgärder för den, som inte bör eller av särskilda orsaker inte vill föda barn.

Samhället skall istället inrikta sig på att uppmuntra par, att som en följd av sin kärlek förvänta sig och förbereda sig på att få barn. Ingenting är vackrare och mera livsbejakande än att befrämja livet själv. Det kan bara ske genom förbättrade kärleksrelationer med inriktning på fast familjebildning.

Välkommen att kommentera vad ni tycker om ovan program.
Radio88@bredband.net

Natsol.se